Stockholms universitet logo, länk till startsida
Go to this page on our english site

Tobias DahlkvistUniversitetslektor

Om mig

Tobias Dahlkvist disputerade 2007 i idéhistoria, blev 2010 docent i samma ämne, och är lektor i pedagogik. Han har i en rad böcker och artiklar undersökt den pessimistiska filosofins historia. Doktorsavhandlingen Nietzsche and the Philosophy of Pessimism: A Study of Nietzsche’s Relation to the Pessimistic Tradition: Schopenhauer, Hartmann, Leopardi lades fram vid Uppsala universitet och undersöker hur Nietzsches tänkande utvecklades genom en ständigt pågående brottning med den pessimistiska filosofins grundfrågor. Dahlkvist har i senare projekt undersökt hur pessimismen förändrats under senare historiska skeden och på andra platser och sammanhang än där den först utvecklades. I Förtvivlans filosofi: Vilhelm Ekelund och mottagandet av Giacomo Leopardi i Skandinavien (Lund: Ellerströms, 2010), som skrevs inom ramen för en post doc-vistelse vid Università degli Studi di Firenze i Florens, undersöker han hur Ekelund förvandlade en kliché inom sekelskiftets läsningar av den italienske romantiske poeten och aforistikern Leopardi, nämligen bilden av pessimisten som en patologisk avvikelse, till en dynamisk och kreativ kraftkälla till det egna författarskapet. Och i Eremiten i Paris: Emil Cioran och pessimismen som levnadskonst (Lund: Ellerströms, 2013), som tillkom inom ett VR-finansierat forskningsprojekt, studerar Dahlkvist hur den exilrumänske tänkare Cioran i sitt aforistiska författarskap förvandlar den i grunden teoretiska pessimistiska filosofin till en praktisk levnadskonst.

 

Vid sidan av sina studier om den pessimistiska traditionen har Dahlkvist inom ramen för ett RJ-finansierat forskningsprojekt också bedrivit forskning om sekelskiftesmedicinens uppfattning om geni som ett patologiskt fenomen. Dessutom har han i åtskilliga artiklar behandlat Strindbergs författarskap mot bakgrund av det sena 1800-talets intellektuella liv. Han intresserar sig särskilt för hur föreställningar om filosofin som levnadskonst kan användas för att konkretisera bildningsbegreppet och på så sätt ge en djupare förståelse av filosofins historia.

 

Dahlkvist undervisar främst inom de olika lärarprogrammens utbildningshistoriska kurser.

Publikationer

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas

  • The epileptic genius

    2015. Tobias Dahlkvist. Journal of the History of Ideas 76 (4), 587-608

    Artikel

    This paper examines how Fyodor Dostoevsky was used as an example in the debate over genius as a pathological phenomenon in nineteenth century medicine and criminal anthropology. When Dostoevsky’s novels became known in Western Europe medical interest in the relation between genius and insanity reached its pinnacle. A known epileptic, Dostoevsky was exceptionally well suited to illustrate Cesare Lombroso’s theory of genius as an epileptoid psychosis. Dostoevsky was also claimed as an example by the rivalling Lyon school, whose representatives argued that Dostoevsky’s life and works demonstrate that genius is a higher form of health rather than a pathological deviation.

    Läs mer om The epileptic genius
  • "Alcoholic and Epileptic Nightmares"

    2016. Tobias Dahlkvist. Poe Studies 49, 99-125

    Artikel

    In the second half of the nineteenth century, European scientists began investigating genius as a psychopathological phenomenon. The most important representative of this genre of medical literature was the Italian criminal anthropologist Cesare Lombroso, for whom genius and inborn criminality were closely interconnected; in his view, studying the special intuition of the genius, arising though it does from a pathological condition (a form of epilepsy), might advance the work of science. Edgar Allan Poe was one of Lombroso's key examples: he discussed Poe in all four of his books on genius, arguing that dipsomania had brought about an undiagnosed case of epilepsy that manifested itself as genius. Drawing on French, Italian, and German sources, this article examines Lombroso's interpretation of Poe as well as the interpretations put forward by his followers and opponents in the late nineteenth and early twentieth centuries. It seeks to demonstrate that, although psychiatrists and other scientists trying to understand the genius of Poe did so in the name of science and of positivism, they actually reinforced the Poe myth established by Charles Baudelaire and R. W. Griswold.

    Läs mer om "Alcoholic and Epileptic Nightmares"

Visa alla publikationer av Tobias Dahlkvist vid Stockholms universitet