Samarbete ger KBT-utbildning i Algeriet

Universitetslektor Jan Bergström arbetar tillsammans med franska kollegor med den första KBT-utbildningen för yrkesverksamma psykologer och psykiatrer i Algeriet. Utbildningen startade 2012 och i november var han på plats under två veckor för den femte omgången av utbildningen.

 

Hur kommer det sig att du utbildar kollegor i Algeriet?

Jag har tidigare arbetat i Paris med bland annat utbildning och handledning i KBT, och därigenom har jag fått ett franskt nätverk inom klinisk psykologi och KBT. En erfaren fransk kollega fick uppdraget att i samarbete med algeriska kollegor starta denna utbildning och han frågade om jag kunde vara med i det projektet. Et voilà, på den vägen är det.

Jan inleder utbildningen i Oran den 15 november 2022 på temat KBT för tvångssyndrom samt KBT för depression. Foto: Farah Imenighen.
Jan inleder utbildningen i Oran den 15 november 2022 på temat KBT för tvångssyndrom samt KBT för depression. Foto: Farah Imenighen.


Det är den första sammanhållna KBT-utbildningen för kliniska psykologer i Algeriet som under 2022 startade sin femte utbildningsomgång, vilken denna gång genomfördes i Algeriets andra stad Oran (tidigare omgångar har skett i huvudstaden Alger). Den består av ett antal moduler med undervisning och handledning under två år, och utbildningsgivaren är motsvarigheten till algeriska psykologförbundets vidareutbildningsverksamhet. Jag har sedan starten 2012 åkt till Alger i princip varje år (med uppehåll för covid) och hållit utbildningsdagar och handledning under en till två veckor per gång.

 

Vilka är de största likheterna respektive olikheterna när det gäller arbetssätt emellan er kollegor?

Något jag tycker man slås av är ändå hur universellt psykisk ohälsa (eller psykopatologi) uttrycker sig, även i länder och kulturer som är väldigt olika. En modul som jag alltid hållit på utbildningen är till exempel KBT för tvångssyndrom (OCD), och de patientfall som mina algeriska kollegor tar upp kunde verkligen, i de flesta fall, in i minsta intrikata obsessiva detalj vara en av mina egna patienter hemma i Stockholm. Sedan så finns det förstås olikheter, både samhälleligt (vägen till vård med mera) och kulturella skillnader.

Överlag tycker jag att det har varit väldigt lätt att komma ganska nära de algeriska kollegorna och få en bra kontakt. Ibland har jag upplevt att det är en fördel att jag inte är fransman; Algeriet och Frankrike har ju en väldigt smärtsam gemensam modern historia. Jag kan också uppleva att det i vissa aspekter finns mer likheter mellan Algeriet och Sverige än mellan Sverige och Frankrike. Frankrike är ju ett ytterst hierarkiskt samhälle, något som blir väldigt tydligt i professionella kontakter, tycker jag. När jag utbildar i Algeriet kan jag istället se en likhet med när jag utbildar hemma i Sverige: som lärare blir jag här som där varken niad eller satt på en okritiserbar piedestal, utan jag kan ha en mer lättsam, mindre ”vertikal” kontakt, även med en kollega/student eller handledd som är betydligt yngre och/eller oerfaren osv.

Rollspel är ofta en hjälpsam del i all klinisk utbildning, som här där en deltagande psykolog får rollspela sin egen patient med tvångssyndrom och Jan agerar terapeut. Foto: Farah Imenighen.
Rollspel är ofta en hjälpsam del i all klinisk utbildning, som här där en deltagande psykolog får rollspela sin egen patient med tvångssyndrom och Jan agerar terapeut. Foto: Farah Imenighen.
 


Hur fungerar det rent språkligt?

Engelska är det ännu relativt få som talar i Algeriet, så utbildningen är helt på franska. Psykologiska termer är direkt desamma/översättbara mellan franska och engelska. Mina kunskaper i arabiska är tyvärr för dåliga för att jag ska kunna bedöma hur stora nyansskillnader det är mellan franska (som jag utbildar dem i) och maghrebinsk arabiska (som de talar med de allra flesta av sina patienter på), men min begränsade bild är att arabiska begrepp för till exempel det inre livet och känslor har en mer religiös konnotation.

Sedan finns det en tydlig koppling mellan språk och innehåll i psykoterapi på det sättet att i Frankrike är alltjämt den psykoanalytiska traditionen den dominerande. Det kan i sin tur förklara att KBT kom relativt sent till Algeriet; algerisk psykologi och psykiatri var väldigt franskinfluerad, och därmed psykoanalytisk. Öppenheten för KBT upplever jag nu dock som stor i Algeriet.

Till skillnad från i Frankrike så finns det i Algeriet inte heller någon stark intellektuell psykoanalytiskt färgad kulturell miljö som aktivt motarbetar andra psykoterapiformer. Det vill säga det finns i Algeriet vad jag sett ingen motsvarighet till exempelvis artiklar på Le Mondes kultursidor som explicit varnat för KBT som utgörande en ”anglo-saxisk”, ”kapitalistisk”, och/eller ”fascistisk” terapiform.

Språksituationen i Algeriet är, delvis på grund av den smärtsamma moderna historien jag nämnde nyss, en het fråga. På universitetet har man sedan en tid tillbaka ”arabiserat” samhällsvetenskapliga och humanvetenskapliga ämnen, medan ”la science” (naturvetenskapliga ämnen) alltjämt är på franska. Det betyder att det finns en stor generationsskillnad: alla de algeriska kollegor jag utbildat är franskspråkiga, och deras egen grundutbildning var, när de gick på universitet, alltjämt på franska. Medan de kollegor jag utbildat och som själva nu undervisar på universitetet gör det uteslutande på arabiska. I nästa generation kommer med andra ord franskan sannolikt att vara försvagad.

Kanske kommer jag en dag att tala tillräckligt bra arabiska för att utbilda även på det språket, Inch’Allah!
 

Läs mer om Jan Bergström