Ungefär 2 procent av Sveriges befolkning har problem med sitt spelande enligt siffror från Folkhälsomyndigheten. För 0,4 procent är det allvarligt. Samtidigt finns relativt lite forskning om spelproblem.

– Bristen på kunskap är genomgående, både för prevention och behandling. Spel framställs ofta som lustfyllt och kul, men när det går fel så går det verkligen illa. Det drabbar även familj och närstående, och det går att ljuga om ett spelande längre, säger David Forsström, doktor i klinisk psykologi, som forskar vid Institutionen för folkhälsovetenskap.

I en rapport som släpps under februari har David Forsström sammanställt vilken behandling som finns för personer med spelproblem. Genom intervjuer med kommuner, landsting, frivilligorganisationer och privata aktörer framkommer en bild där tillgången till behandling ser väldigt olika ut i olika delar av landet. Mycket vilar på engagemanget hos enskilda personer inom kommun och landsting, och även på ideellt arbete. Det är också oklart vem som har ansvar för behandlingen, och behandlare som saknar mandat. Vid årsskiftet ändrades socialtjänstlagen så att spelmissbruk likställs med annat missbruk, det innebär att kommuner och landsting kommer att behöva ta ett större ansvar.

David Forsström
David Forsström, Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet Fotograf: Niklas Björling

 

Annat slags beroende

Störst stöd i forskningen finns för behandling med KBT, kognitiv beteendeterapi. Underlaget med studier är dock ganska litet. För läkemedelsbehandling är studierna ännu färre och få konkreta slutsatser finns. Att få patienter söker hjälp gör att underlaget är litet. Dessutom finns många olika grupper av spelare.

– Spelberoende ser lite annorlunda ut mot annat beroende. I andra missbruk uppnås ruseffekt, spel är ett missbruk som har med beteende att göra. Det är olika vad spelaren vill uppnå. För en del är det kicken, andra vill fly negativa känslor, som ångest, säger David Forsström.

I sin avhandling undersökte David Forsström hur verktyget Playscan används för att förebygga spelproblem. Det är tillgängligt via olika spelsajter och har använts av Svenska spel sedan 2007 för att hjälpa kunder att minska sitt spelande. Undersökningen visade att användningen av Playscan var hög initialt, men dalade snabbt. Trots att spelarna hade en positiv syn på verktyget var effekten låg. I en kommande studie ska David Forsström titta på hur andra företag tar spelaransvar.

– Många företag pratar om ansvar men verktygen används i låg utsträckning och det finns lite information om hur det är tänkt att fungera.

Skuld i dubbel bemärkelse

Spelmarknaden i Sverige är komplex. Parallellt med ett statligt monopol finns en stor marknad med aktörer som egentligen inte har rätt att bedriva verksamhet eller göra reklam. De kommer runt lagstiftningen genom att vara baserade utomlands. Det pågår en översyn av monopolet för en övergång till ett licensbaserat system, med förhoppningen att majoriteten av spelarna ska använda lagliga sajter.

Beroende på hur man ser på ett missbruk hanteras ansvaret på olika sätt, och ansvaret kan läggas på individen eller samhället.

– Till exempel är det tydligt att barn och alkohol inte hör ihop och det framhålls av Systembolaget. Spel å andra sidan, där har vi en helt annan retorik. Spel om pengar sponsrar idrott, och stjärnorna är ansiktet utåt. Spel marknadsförs utan att tänka på beroendekomponenten.

Om spelandet ses som ett problem bara för individen förstärks stigmat enligt David Forsström.

– En person med spelproblem hamnar ofta i skuld i dubbel bemärkelse. Förutom den monetära skulden finns det också en känslomässig skuld med närstående som känner sig svikna.

 

Text: Anna-Karin Landin
Foto: Niklas Björling

 

Fakta:

REGAPS (Responding to and Reducing Gambling Problems) är ett forskningsprogram vid Institutionen för folkhälsovetenskap. Fem olika delstudier ska studera reglering av pengaspel och olika behandlingar av spelproblem. Projektet startade 2017 och ska pågå till 2022. Jenny Cisneros Örnberg är projektledare.