Till skillnad från vad som är fallet i svenskan kännetecknas portugisiskan och spanskan av en utbredd användning av konjunktivens modus. Svenska inlärare av portugisiska och spanska uppvisar därför ofta svårigheter att införliva detta verbmodus i sin utveckling av målspråket. Ett problem är att de saknar en naturlig koppling mellan svenskans och målspråkets bruk av verbmodus. Ett annat problem är att inläraren saknar förståelse för konjunktivens inneboende semantik. Det vill säga han/hon förstår inte varför konjunktiven används i vissa grammatiska kontexter och inte i andra.

Projektets syfte är att genom en typologisk studie över konjunktivens användningsområden i portugisiska och spanska få en fördjupad förståelse om detta verbmodus semantik. Initialt ligger fokus på den typologiska studien, vilken bildar ett underlag för analysen av konjunktivens semantik. Den underliggande forskningsfrågan är om det finns ett semantiskt drag hos konjunktiven som kan förklara dess förekomst i alla de grammatiska och semantiska kontexter där den används.

Projektets arbetshypotes är att konjunktivens semantik kan förklaras inom ramen för kognitiv grammatik och språkfilosofi. Mer specifikt tror jag att detta verbmodus kan förklaras med begreppet domän och idén att en händelse kan befinna sig inom eller utanför talarens eller det överordnade subjektets domän. Att en händelse befinner sig utanför talarens eller subjektets domän sker i grunden på två sätt: (1) händelsen överensstämmer inte med talarens eller det överordnade subjektets verklighetsuppfattning, (2) talaren/subjektet har en begränsad möjlighet att påverka händelsen i fråga. Vad konjunktiven signalerar är följaktligen att en händelse som beskrivs med detta modus befinner sig utanför talarens eller det överordnade subjektets domän.

Projektet löper under perioden 2009-2014 och finansieras av en akademiforskartjänst i spanska och portugisiska (Kungliga Vitterhetsakademien och Svenska Akademien).