Elisabeth Fritz
Elisabeth Fritz
 

Hennes kall är att vara målsägarbiträde, den som tillvaratar, stöttar och redogör för brottsoffrets situation. Försvararens kostym tar hon endast på sig i ytterst få fall.
- Eftersom jag brinner för brottsofferfrågorna och det finns alldeles för många kvinnor och barn som förtrycks, har jag medvetet valt att specialisera mig på att vara målsägandebiträde i brottmålsprocessen. Jag har alltid tyckt att brottsoffer behöver få ha lika duktiga försvarare som den som åtalas för brott. Dessutom finns inte så många kvinnliga advokater, framför allt inte humanjurister. Jag behövs, säger hon.

 

Elisabeth Fritz är unik på många sätt inom svensk juridik, och ett föredöme. Sedan 1996 driver hon egen humanjuridikbyrå – de flesta idag blir affärsjurister på grund av löneutsikterna - anställer kvinnliga jurister och har med hårt slit nått långt. Det visar inte minst utmärkelsen som hon fick som årets yrkeskvinna år 2002, och en rad andra hedersbetygelser under karriären.

Egna erfarenheter av hedersproblematiken

Hon har själv erfarenhet av hederskulturen och vet vilket mod och styrka som krävs för att man som ung kvinna ska få följa sina egna drömmar och ambitioner. Elisabeths föräldrar arbetskraftsinvandrade till Sverige från Libanon på 1960-talet och hon är uppvuxen i skarven mellan två kulturer.

Hon var både den första i sin släkt som gifte sig med en svensk - något som inte helt sågs med blida ögon av den syrianska släkten - och den förste att flytta till Stockholm för att läsa juridik.
- Kanske var det mitt sätt att frigöra mig, att välja juridik och därmed komma till en annan stad. Det vanliga var att läsa nästgårds, säger Elisabeth.

Juridiken kombinerade de två områden hon var mest intresserad av, samhällskunskap och rättsvetenskap.
- Men under uppväxten funderade jag även på teater och sång, säger hon och ler.

Mansdominans kan påverkas

Även om 65 procent av juridikstudenterna är kvinnor är det en bråkdel som blir färdiga advokater. Det tar fem år att få sin advokatexamen från att man börjar som biträdande jurist på en advokatbyrå och under den tiden är det många kvinnor som tröttnar. Karriär med föräldraskap är fortfarande svårt att kombinera på många av de konservativa advokatbyråerna, även om mycket har hänt och den yngre generationen ställer andra krav som utvecklar branschen.

Elisabeth tycker inte att barn och karriär utesluter varandra. Hennes väg var att starta eget och hon var själv igång och processade fyra månader efter att yngsta dottern Elsa föddes. Vaktmästaren fick stå beredd och springa in med en lapp under hovrättsförhandlingarna när det var dags för mat.
- Det går att påverka mansdomineringen. Vi måste våga ställa krav, och det gör vi sedan några år, säger hon som själv är med och driver Hildary, ett kvinnligt nätverk initierat av Advokatsamfundet med mål att stötta nykläckta advokater med starka kvinnliga förebilder.

- Ny teknik ger helt andra förutsättningar att jobba vid mer flexibla arbetstider och hemifrån, säger hon.

Trovärdighet bland klienter

Elisabeths språkkunskaper och insikter i andra kulturer och normer än den svenska ger henne stor trovärdighet bland de klienter hon ofta företräder, från länder där klanstrukturer och hederskulturen är stark, och som inte själva talar svenska. Rättssäkerheten ökar eftersom inga tolkar behövs som ett filtrerande mellanled. De var även de meriterna som resulterade i att hon tog sig an sin första klient – en syriansk kvinna i ett brottsmål.
- Hon var enträgen och ville att jag skull företräda henne. Jag hade aldrig stått i en rättssal tidigare, och blev klar jur kand dagen före rättegången. Men det gick bra och sedan har jag fortsatt, säger hon.

Även om kunskaperna kring hedersproblematiken har ökat i Sverige bland polis-, social- och åklagarmyndigheten, tycker inte Elisabeth att domstolarna har tillräckliga insikter.
- Det finns för mycket okunskap och bristande engagemang. Det behövs fler domare och jurister med utländsk härkomst, säger hon. Fler med kulturkännedom och språkkunskaper som både skulle fungera som föredömen och bryggor i integrationen.

Vilka råd har du till kvinnliga juridikstudenter med mål att bli advokater?

- Var er själva. Skala inte av det kvinnliga.
- Tveka inte att starta eget. Det ger mycket frihet även om man får slita hårt ibland.
- Se till att ha support i vardagen och ta in extern i hemmet.
- Ställ krav i yrkesvardagen.

Hur är du själv som chef?

- Jag ställer höga krav både vad gäller kvallitet och effektivitet men samtidigt är jag en glad och energisk person som jag hoppas bidrar till en stimulerande arbetsmiljö. Dessutom jobbar vi ju med många spännande fall, säger Elisabeth.

Hur är dina kontakter med universitetet idag?

- Sporadiska, mest vid förfrågningar om praktiktanter. Jag skulle gärna komma och föreläsa.

Bästa minnet från Stockholms universitet?

- Vännerna, samtidigt säger hon att hon kanske borde valt en annan stad eftersom när man jämför med exempelvis Uppsala blev det ju aldrig något riktigt studentliv.

Största orosmolnet framöver?

- Att Domstolsverket skär ned på humanjuristernas arvoden alltmer och att det därmed blir allt svårare att locka unga, duktiga jurister till rollen som brottsoffrens försvarare. Skickliga humanjurister kan på sikt bli en knapp resurs och ett hot mot rättssäkerheten, säger Elisabeth.

Dessutom tycker hon att den förra socialdemokratiska regeringen förstört integrationspolitiken.
- Människor har inte kommit in i samhället. De förlorar sin stolthet. Flyktingar kommer hit och får reda på sina rättigheter och bidrag, men inte skyldigheter. De får inte chansen att försörja sig själva och förlorar självaktningen. Det är mönster jag ideligen ser när jag utreder brottsmål. Det är ett hot mot samhällsutvecklingen.

Text: Suzanna Nilson