Matilda Kjellqvist Videla och Tanja Holm
Humanistiska föreningens ordförande Matilda Kjellqvist Videla samtalade med alumnen Tanja Holm. Foto: Ingmarie Andersson
 

Efter gymnasiet såg Tanja Holm fram emot att äntligen själv få välja vad hon skulle studera, och valde därför att läsa fristående kurser på universitetet istället för ett program. Hon började med konstvetenskap för att sedan fördjupa sig i filosofi och arabiska. När folk omkring henne fick veta vad hon pluggade fick hon ofta höra att "du vet väl att du inte blir något". Men Tanja kände alltid att bara hon hängav sig åt sina intressen så skulle det lösa sig.

–Jag värderar mina intressen mycket, och för mig har de titlar man kanske får av att läsa ett program inte känts så viktiga. Jag har aldrig varit orolig över hur det skulle gå.

Men att studera hade också sina baksidor och förväntningarna stämde inte alltid med verkligheten. Att mötas av det akademiska språket och att behöva läsa stora tunga böcker kunde vara ganska jobbigt. 

–Men att lyckas läsa de där tjocka böckerna och ta sig igenom svåra uppgifter gav mig också ett självförtroende. Universitetsvärlden är en värld som ständigt bedömer en, vilket kan ta på en ganska hårt. Jag insåg att det är okej att misslyckas. Det är inte jätteviktigt att vara så himla duktig under studierna.

Tungt att jobba extra under studierna

Liksom många andra studenter hade Tanja flera olika extrajobb när hon pluggade. De hade dock ingen direkt koppling till hennes utbildning, och om man har valet skulle hon rekommendera att inte jobba extra under studierna.

–Det är en börda att också behöva klara av ett jobb samtidigt som man pluggar. För mig är det inte extrajobben som har tagit mig dit jag är idag. Jobba inte "bara för att".

Flyttade till Jemen

Tanja trivs med sitt jobb som frilansande journalist eftersom det är hon som ger sig själv uppdragen. Det hon gör blir helt på egna inititativ. Innan hon flyttade till Jemen 2009 ställde hon sig frågan "Vad vill jag helst göra?" och kom fram till att hon kunde kicka igång sin frilanskarriär genom att skriva om ett land som man knappt hör om i Sverige. Under arabiska våren 2011 utbrast stora protester i Jemen, och då var hon den enda svenska journalisten på plats. Vid ett tillfälligt besök i Sverige sprang hon på sin före detta filosofilärare Lars O Ericsson på Arlanda. När han fick höra att hon bodde i Jemen tyckte han att hon skulle skriva en bok om det, och 2015 gav hon ut sin reportagebok Jemen är bra! på Leopard förlag. 

"Kan jag tillämpa argumentationsanalys i mötet med en terrorist?"

Humaniorastudierna har hjälpt Tanja att få ett större grepp om världen och att förstå ett samhälle. 

–Jag skrev precis en debattartikel om att förbjuda vapenexport där mina lärdomar från filosofistudierna blev väldigt tydliga. Jag tänkte på vilka argument som finns för vapenexport, vilka premisserna är, och bemötte argumenten. Att behandla resonemang är något jag lärt mig från filosofin. I ett kapitel av min bok reser jag för att intervjua en medlem av terrorgruppen al-Qaida. Det låter kanske absurt, men inför det mötet tänkte jag mycket på argumentationsanalys och hur jag kunde bemöta den här terroristen. Det kapitlet hade nog inte blivit till om jag inte hade läst filosofi.

Tanja har märkt att hennes humaniorastudier förberett henne väl för journalistyrket. De gjorde henne van vid att läsa stora mängder text, att skriva och formulera sig.

–Jag fick skriva många hemtentor, och den processen är väldigt lik den när man skriver artiklar. Man måste göra sin efterforskning och samla information innan man kan skriva texten. 

Bor just nu i Kosovo

Just nu bor Tanja i staden Peja i västra Kosovo. Även här var idén att skriva en bok om ett land som det inte skrivs mycket om i Sverige, men hon bär också på en egen berättelse om platsen.

–Jag är adopterad och hittades på en polistrapp i Peja mitt under ett uppror 1981. Jag vill ta reda på vem som lämnade mig och hur jag hamnade i Sverige. Jag har börjat filma och förhoppningsvis kommer det att resultera i en dokumentärfilm så småningom. Kosovo är med sina tio år Europas yngsta land. Min berättelse är en ingång till ett land som också söker en ny berättelse. 

Om Tanja inte skulle jobba med det hon gör idag skulle hon gärna vara leranimatör, "så som Pingu är gjord".

–Jag är ganska duktig på att göra figurer i lera, det är lite av en hobby. Jag skulle skapa lerfigurer och göra "stop motion"-filmer som illustrerar det jag skriver om idag, t.ex. vapenexport och de pepparkaksliknande husen i Jemens huvudstad som gjorde att jag ville dit från första början. På grund av kriget har jag inte kunnat åka dit igen, men om några år kanske jag är tillbaka och skildrar vad som hände. 

Läs Månadens alumn-intervjun med Tanja här.