Helena Ahlsten arbetar med grupputveckling och har nyligen hjälpt till med alumnverksamhetens mentorskapsprogram. Foto: Privat.


Efter att varit anställd i många år beslöt sig Helena Ahlsten för två år sedan att använda erfarenheterna hon samlat på sig och bara arbeta i sin egen firma, som hon under en tid haft parallellt med sin anställning. Men vägen dit började med ett jobb som inte direkt gav mersmak. 

– Jag hade gjort min praktik på Ericsson och fick jobb direkt då de behövde fler händer för en kompetensinventering. Arbetet var osjälvständigt och tradigt och jag förstod varken verksamheten eller vad jag höll på med. Det var tråkigt. Jag tänkte att jag kanske får gå en annan utbildning. 

En graviditet kom att ge Helena Ahlsten en paus och när det var dags att gå tillbaka till arbetet fick hon ett nytt jobb på dåvarande Ericsson Microelectronics där hon blev HR-ansvarig för två produktionsenheter. 

– Det var jätteroligt! Jag var långt ut i verksamheten och fick se vad vi faktiskt gjorde, jag fick koll. Specialiseringen på HR-avdelningen var inte så hårt driven så jag gjorde allt inom klassisk HR - rekryteringar, förhandlingar, löner, uppsägningar, utbildningar – allt sådant. Det var fantastiskt kul att vara med i kedjan och se vad mitt jobb bidrog med i företaget.

Nyfiken på arbetsmiljö

Helena Ahlsten hade egentligen tänkt bli lärare och sökte till lärarprogrammet två år i rad utan att komma in - det krävdes runt 4 i snittbetyg och hon hade 3.9. I stället tog hon jobb som vaktmästare i en församling i Stockholm, ett jobb som kom att väcka hennes intresse för psykosocial arbetsmiljö.

– Det var en arbetsplats så präglad av konflikter att församlingen fick yrkesinspektionens vitesförläggande för dålig psykosocial arbetsmiljö. Det var väldigt spänt. Men jag blev varse någonting kring det här arbetsmiljö. 

Efter att ha fått sitt andra barn var det dags att plugga. Hon upptäckte linjen för personal- och arbetslivsfrågor, då kallad p-linjen, i kurskatalogen. 

– Jag lusläste katalogen och kände att ”detta är ju gjort för mig”. Jag sökte och kom in. Det kändes lyxigt att få plugga, det var jättekul. Men statistiktentorna var kämpiga, jag fick gräva fram matteböckerna från gymnasiet och klura ut vad ett derivat är. Jag pluggade jättemycket och plötsligt kände jag ”nu fattar jag”. Jag var sjukt nöjd när jag klarade tentan.

Studieteknik och disciplin tack vare barnen

Under hela studietiden hade Helena Ahlsten små barn – en perfekt kombination som underlättade livspusslet.

– Jag lämnade barnen vid 9 och hämtade vid 15. Däremellan pluggade jag. Jag satt tjugo minuter, gjorde något annat, läste tjugo minuter och gjorde sedan något annat. Det är ett väldigt effektivt sätt att plugga. Jag visste att jag behövde sitta varje dag medan barnen var på dagis eftersom jag varken hade kvällar eller helger att plugga på när tentorna närmade sig. Hemma var det inga konflikter om vem som skulle hämta eller lämna, jag gjorde det utom när vi hade obligatoriska föreläsningar. Det fungerade kanon. 

Startade eget företag

De sista åren på Ericsson präglades av avveckling och arbetet gick mer eller mindre ut på nerdragningar och förhandlingar. Helena Ahlsten sökte sig därifrån och arbetade en kortare period på Posten, bland annat som HR-chef, innan hon blev uppringd av Bombardier.

– Det var precis ett sådant jobb jag ville ha. Jag skulle få jobba med grupputveckling, ledarutveckling, coachning och konflikthantering. Jag hade elva väldigt utvecklande år där. Men min plan hade ganska länge varit att bara jobba i egen regi och så småningom blev det läge för det. 

Lösa konflikter ger tro på mänskligheten

Ett typiskt uppdrag är en projektgrupp eller ledningsgrupp som inte levererar eller jobbar på ett bra sätt. Helena Ahlsten säger att det först handlar om att få ett förtroende från gruppen och sedan tillsammans utforska vad det är som inte fungerar, varför det blir på ett sätt fast de vill ha det på ett annat sätt. Det blir många ”aha”-upplevelser. Ibland anlitas hon också för att lösa konflikter, vilket inte alltid ser så roligt ut från början.

– Jag tänker inte ”åh vilket önskeuppdrag, här tycker folk illa om varandra” när jag går in i en konflikt. Det går inte alltid att lösa en konflikt, men när det gör det, när all den energi som är i den där konflikten släpper blir det så otroligt mycket energi till annat. Det är en fantastisk upplevelse. Man känner att man tror på mänskligheten. 

Viktigt med beteendevetenskap

Ett råd många får när de börjar arbeta inom HR-området är att lära sig verksamheten, säger Helena Ahlsten. Men något hon vill betona extra är att ta tillvara den beteendevetenskapliga kompetensen.

– Man säger att HR ska kunna ekonomi lika bra som ekonomiavdelningen, men jag tycker man ska stå upp för den beteendevetenskapliga kompetensen som faktiskt, på riktigt, bidrar lika mycket som något annat i en företagsvärld. Det ska man inte spilla bort. Visst behöver vi förstå verksamheten och logiken, men vi behöver verkligen stå för den beteendevetenskapliga kompetensen, för det är det ingen annan som gör. Tappar man det och bara tänker på stålar – då kan det gå ganska dåligt.