Porträttbild Patrik Hadenius sittande.
Patrik Hadenius. Foto: Henric Lindsten

– Jag jobbar med ganska luddiga men väldigt viktiga frågor. Som hur vi ska få medierna att fungera ännu bättre, och på så vis smörja vårt demokratiska samhälle, säger Patrik Hadenius.  

Dagens pressetiska system, som bland annat består av Pressombudsmannen, Pressens opinionsnämnd och Granskningsnämnden, är inte helt anpassat till det nya digitala medielandskapet. Ett nytt utvidgat system har föreslagits som ska fungera bättre när många medier idag jobbar med alla möjliga former av text, ljud och rörlig bild. Förslaget innebär bland annat att branschen ska tillsätta en Medieombudsman.

– Utvecklingen har påverkat medierna och våra medievanor mycket, och nu uppdaterar vi systemet efter det. Men det finns frågor som ännu är olösta, till exempel hur vi ska se på sociala medier, Facebook och Google. Vilket ansvar har de?

Skriver på en bok om pauser

Tjänsten på Utgivarna, intresseorganisationen för Sveriges Tidskrifter, Tidningsutgivarna, TV4-gruppen samt public service-bolagen SVT, SR och UR, är på halvtid och den andra halvan av tiden skriver han på en bok om pauser, ett ämne som ligger honom varmt om hjärtat.

– Jag tycker att vi ofta är för snabba att döma. Det gäller nog mig själv också. De flesta människor är inte onda, de vill väl, även om de inte vill som jag. Istället för att stämpla någon som idiot, som inte tycker som jag, så vänta – ta ett andetag och fundera lite. Vad vill egentligen den här personen säga med det här inlägget? Och om vi tycker olika kanske det kan vara viktigare att veta HUR vi tycker olika än ATT vi tycker olika, och att försöka förstå hur den andra tänker.

Under många år drev Patrik Hadenius tidskriftsförlaget Vetenskapsmedia. Han var då också chefredaktör för bland annat Forskning & Framsteg och Språktidningen, som han även grundade, och innan det jobbade han som vetenskapsjournalist, bland annat på Dagens Nyheter.

– Artiklar och reportage i tidskrifter, som Språktidningen och Forskning & Framsteg, har ofta mer utrymme och därför möjligheten att problematisera. Det gillar jag. Mediernas uppgift är att spegla verkligheten så komplex som den är. Men i varje enskild story kanske det inte går. Det är lätt att bli svartvit. Läsarna vill ju också ha en enkel story, det är väldigt mänskligt.

Fick en chock när han började på universitetet

Den första kontakten med universitetsvärlden var en ingenjörsutbildning på KTH, men efter två år insåg han att det inte var någonting för honom. Hans gudmor som var professor i nordiska språk inspirerade honom till att börja läsa just nordiska språk på Stockholms universitet.

– Jag fick en chock över att skillnaden på undervisningen var så stor. På KTH var det mycket lärarledd tid men den var också enkelriktad; lärarna visste hur det var och så skulle vi lära oss det. På Stockholms universitet var det mycket mindre lärarledd tid men mer öppenhet och resonerande samtal. Det var ju underbart och befriande att få resonera om allt ifrån hur en runskrift skulle tolkas till vad det är för influenser som påverkar språkutvecklingen i ett visst område. Samtidigt hade det varit fantastisk att få mer tid med de här kunniga lärarna.

På KTH gick mycket ut på att ”klara tentan” men på SU var det samtalet och resonemanget som var viktigast. Att få godkänt var enklare på Stockholms universitet men att tillägna sig all kunskap på en kurs och att faktiskt få en förståelse för alla olika idéer och resonemang var inte så enkelt skulle det visa sig. Han är noga med att betona att han inte tycker att någonting är bättre eller sämre, men att det resonerande samtalet passade honom bättre.

Som skrivande journalist, och även i arbetet med Språktidningen, har han såklart haft nytta av kunskaperna i nordiska språk. Det nätverk han tillägnade sig under utbildningen har också varit väldigt viktigt. Men han beskriver också att han har också fått med sig en generell förståelse för humaniora, hur den blir till, när den är bra och vilka svagheter den har. En förståelse som han tycker har varit värdefull.

En utmaning i jobbet på Utgivarna är att det går långsamt att genomföra förändringar och att det är svårt att mäta resultatet av sitt arbete.

– I mitt förra jobb kunde jag gå in direkt och byta en rubrik som lät fel, och jag kunde följa hur försäljningen av tidningen gick och på så sätt få direkt återkoppling på vårt arbete. Men i mitt jobb idag, hur kan jag veta att jag har gjort skillnad?

Vikten av att delegera och släppa på kraven

Han håller med om att det är en utmaning att ha två jobb samtidigt, och att det är än viktigare att prioritera och välja bort. Han hanterar det genom att försöka ta kontrollen, släppa på kraven, delegera och göra olika saker.

– Man kan ta kontrollen genom att försöka få bestämma över sin egen tid. Och så försöker jag tänka ”good enough”. Man kan släppa något även om det inte är perfekt. Då blir det också lättare att delegera, om man inte behöver veta att det blir prick som man själv tänkt. När man delegerar finns det förhoppningsvis tid att göra annat. Det är också lättare att göra mycket om det är helt olika saker, med helt olika människor och olika tankesätt.

Glöm inte bort att du kan ändra dig

På frågan hur man ska tänka som ung idag, på väg ut i studier och arbetsliv framhåller han vikten av att välja med både hjärtat och hjärnan.

– Jag tycker det är viktigast att läsa något som man gillar och verkligen tror på. Men sen kan man ju inte blunda för att om man väljer en populär inriktning där det är hård konkurrens om jobben, då måste du bli ännu duktigare. Jag tycker också det är viktigt att tänka på att det här är inte det avgörande beslutet du fattar i livet. Ändra dig om du inte är nöjd, som jag gjorde. Jag har ändrat mig många gånger. Även om du byter inriktning så har du ju med dig det du har lärt dig och kan ha nytta av det senare.