Johanna Palmström. Foto: Sofia Runarsdotter
Johanna Palmström. Foto: Sofia Runarsdotter

Det står två böcker om Gudrun Schyman sida vid sida i Johanna Palmströms bokhylla.

Den ena, som är Gudrun Schymans självbiografi Människa, kvinna, mamma, älskarinna, partiledare är fullproppad med rosa post-it lappar som märker ut ställen att komma tillbaka till, med anteckningar och noter. Den andra Det gäller livet, är Johannas egen bok som kom ut under våren 2018.

– Egentligen tänkte jag tanken för tio år sedan, att någon borde skriva en biografi om Gudrun Schyman. Men den här gången hade jag börjat skriva om jämställdhet och rättvisefrågor, men jag hittade inte riktigt någon form. Gudrun var en person som dök upp hela tiden. Och så fanns det fanns inte någon biografi utöver hennes egen, så jag tänkte att nu måste jag börja, för snart skriver någon annan en, säger Johanna Palmström.

Politik och samhällsfrågor en röd tråd

Politik och frågor om hur man påverkar samhället har varit en röd tråd i Johannas studier och yrkesliv. Hon läste statsvetenskap och ekonomisk historia vid Stockholms universitet, för att senare gå vidare till Uppsala universitet och läsa en magisterkurs i journalistik. Eftersom Johanna var särskilt intresserad av feministiska frågor läste hon kursen” Politik och kön” på statsvetenskapen vid Stockholms universitet.

– De lärare som undervisade där var väldigt inspirerande och viktiga, som professorerna Maud Eduards och Drude Dahlerup och deras doktorander till exempel. Genusfrågor var en etablerad del av statsvetenskapen, och det var det också på ekonomisk historia. Om man gjorde lite olika val kunde man få en bra utbildning i genusfrågor där, säger Johanna.

– Jag var intresserad av rättvisefrågor, jämlikhet, och jämställdhet. Så jag läste saker som hade med det att göra. När jag var student var jag också engagerad i Attac och jag var studentrepresentant i ämnesrådet på statsvetenskapen.

Träffade blivande kollega

Det var på utbildningen i ekonomisk historia som hon träffade den blivande kollegan Moa Elf Karlén, som hon skrivit böcker ihop med och som nu är hennes förläggare.

– Vi jobbade ihop med vår B-uppsats. Vi tittade på debatten kring löneskillnader mellan män och kvinnor under 30- till 50 talet. Vi höll till på Metalls arkiv och läste, och det var själva argumentationen vi var intresserade av.

Sedan påbyggnadsutbildning och examen i journalistik har ett av jobben Johanna haft varit som chefredaktör på den feministiska tidskriften Bang. Tidskriften startade under det tidiga 1990-talet av några studenter vid Stockholms universitet, och är nu Sveriges största feministiska och antirasistiska tidning.

– Jag läste Bang innan jag började plugga, och tänkte att det här är saker som jag tror att jag skulle tycka om, men jag fattar inte riktigt. Många år senare, när jag läste magisterutbildningen i journalistik sökte jag jobb som chefredaktör på Bang, och fick jobbet. Det var jätteroligt, väldigt fritt och kreativt. Men som på alla små kulturtidskrifter får man göra nästan allt själv, säger Johanna.

Mycket sparat material

Just nu jobbar Johanna som frilans och håller till på ett kontor på Söder. Boken om Gudrun Schyman har hon avslutat men arbetet med att samla in material har pågått länge.

– Jag har gjort jättemycket intervjuer, med hennes familj, kollegor och gamla partivänner. Och så har jag intervjuat Gudrun själv, vid ett tiotal tillfällen. Jag har varit mycket i olika arkiv, till exempel i Arbetarrörelsens arkiv där det finns handlingar från Folket i Bild/Kulturfront och Vänsterpartiet. Och så har jag suttit med Svensk mediedatabas på Kungliga Biblioteket och lyssnat på radio och tv, en massa Ekot-inslag där Gudrun varit med. Arbetet med biografin har helt ändrat min inställning till att spara saker, det är fantastiskt att människor tagit tillvara protokoll och anteckningar och donerat till arkiv så att det går att få tillgång till det.

Skulle du kunna valt samma väg som Gudrun och valt att påverka samhället som politiker istället för journalist?

– Det politiska arbetet skulle jag kunna tänka mig, absolut. Men jag har aldrig lockats av att gå med och engagera mig i ett parti. Där kan man inspireras av Gudrun Schyman, som inte duckat eller tvekat för att det funnits olika åsikter i ett parti. Hon har betraktat partier som ett verktyg för förändring – inte något som sitter på alla svar. 

 

Den 13 september kommer Johanna Palmström till Samhällsvetenskapliga föreningen för att berätta om sin studietid, om sin nya bok och hur hon tagit sig dit hon är idag. Kårmedlemmar är välkomna att komma och lyssna och ställa frågor!