Katarina Bendtz porträttbild med gul mössa mellan två trädstammar
Katarina Bendtz är aktuell med poddinspelningen av Professor Magenta på Dramaten den 18 oktober. Foto: Niklas Björling.


Det var inte självklart att det var naturvetenskap som Katarina Bendtz skulle läsa på universitetet. Hennes pappa var kemist och exalterad över hennes fallenhet för matematik. De brukade lösa matteproblem på fritiden, men Katarina tröttnade på förväntningarna och valde rebelliskt bort natur på gymnasiet. Och på universitetet i Lund, dit hon flyttade efter studenten, läste hon först franska och ekonomisk historia. Till slut blev det ändå naturvetenskapligt basår och eftersom att det kändes så rätt fortsatte hon läsa naturvetenskap med inriktning fysik vid Stockholms universitet.

Lättare att läsa fysik än hon trott

Hon hade föreställt sig att det skulle vara fruktansvärt svårt att läsa fysik och att alla andra skulle vara så himla mycket bättre, men så var det inte visade det sig. Om man pluggade på bra så gick det bra.

Någonting som hon slogs av under utbildningen var hur otroligt mycket bättre självförtroende killarna hade, oavsett hur de presterade. Tjejerna var mycket mer självkritiska, trots att de var minst lika bra.

– Det tror jag bland annat var för att det nästan uteslutande var män som undervisade, att bilden av en fysiker är en man och att det var en väldigt manligt präglad miljö. Sen har man ju med sig olika bra självförtroende från uppväxten och det tror jag mycket har att göra med om man är kvinna eller man, att man har fått olika mycket bekräftelse och uppmuntran.

– En annan viktig faktor tror jag är socioekonomisk bakgrund, till exempel vad ens föräldrar har för förväntningar. Mina föräldrar har pratat mycket om forskning och det tror jag absolut har gjort det lättare för mig att föreställa mig själv som forskare.

När hon läste kursen Genus och fysik fick hon bland annat lära sig att en kvinna måste vara dubbelt så meriterad för att få en postdok i fysik i Europa. Hon tycker att den kursen har varit väldigt bra att ha med sig i ryggen när hon har jobbat inom fysik och träffat på män som inte har trott att hon har kunnat någonting förrän hon bevisat det dubbelt om. Då har hon kunnat tänka att det inte nödvändigtvis har haft med henne som person att göra utan mer med deras fördomar.

Tips: prata om det du har läst

Efter ett par år på fysiklinjen hittade hon sin bundsförvant Rickard Ström, som hon i dag har den tvärvetenskapliga podden Professor Magenta tillsammans med. De pluggade ihop i alla år och hade väldigt kul tillsammans. Även om Katarina ofta behövde sitta själv och läsa så kunde hon sedan komma till universitetet och då hade Rickard tänkt på saker som hon hade missat och hon hade kommit på saker som han hade missat. 

– Det är verkligen en rekommendation jag har, att prata om det du har läst. Många kanske tänker att naturvetenskap inte är så mycket att prata om, men det är det verkligen. Att relatera till andra teorier och att försöka sätta ord på matematiken tillsammans med Rickard, det var underbart. Vi brukade också ofta hitta på egna sånger om teorierna och utmana varandra med att framföra dem i så många olika musikstilar som möjligt.

Stockholms universitet mer vuxet

Hon tyckte att det var en befrielse att komma från Lunds universitet till Stockholms universitet, som hon beskriver som mer vuxet. 

– Lund var väldigt spännande när man hade flyttat hemifrån precis, det fanns så mycket nationsverksamhet att engagera sig i och så mycket som hände hela tiden, men man fick ganska lite vila från det. Jag bodde i ett studentområde och de hade en tradition med tentavrål, att man ska skrika ut sin tentaångest, och folk hade ju tentor hela tiden.

Att det blev Stockholms universitet och inte KTH beror på att KTH är mer yrkesinriktat och Katarina ville forska. Det var också mindre klasser på Stockholms universitet, vilket gjorde att det var lättare att få en bra kontakt med lärarna.

– Jag trodde att det skulle vara mer hierarkiskt, som det hade varit i Lund, men det var mer prestigelöst och trevligt på Stockholms universitet.

Från fysik till psykologi

Hon beskriver fysiker som mer introverta och ofta inte så bra på kommunikation, och att det finns en kultur där det är okej att inte vara så social. Efter åren inom fysiken har hon blivit intresserad av just kommunikation mellan människor, det mellanmänskliga samspelet och varför det ibland funkar men andra gånger inte funkar alls. I dag gör hon sin postdok vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet där hon forskar om varför vissa människor är bättre än andra på att kommunicera.

– Vi tittar bland annat på hur människor ger feedback i en kommunikationssituation. Försöksgruppen delas in i två grupper utifrån hur bra de är på att kommunicera, efter det skannar vi deras hjärnor och ser om vi hittar likheter och skillnader mellan de två grupperna. Och då kanske vi kan se vad det är för skillnader och vad de beror på.

Går på gymmet och lyssnar på poddar

På frågan hur hon kopplar av i en stressig vardag beskriver hon sig först som en hyperaktiv person som har svårt att koppla av. Men räknar efter en stunds fundering upp flera saker som ger henne avkoppling. Hon konstaterar också att hon återhämtar sig automatiskt när hon får göra saker i sin egen takt, även om det är ett intensivt arbete som att spela in en podcast.

– Mitt sätt att koppla av är bland annat att träna och lyssna på poddar. Jag går på gymmet nästan varje dag och då lyssnar jag alltid på nyheterna. Jag tränar väldigt lugnt också eftersom att jag har problem med lederna, så det är rätt vilsamt och meditativt. Att umgås med vänner är också avkoppling för mig och så behöver jag sova ordentligt.

Katarina Bendtz är aktuell med poddinspelningen av Professor Magenta på Dramaten den 18 oktober. Temat för samtalet är ”Vad är mänskligt?”. Gäster är Armita Golkar, forskare i kognitiv neurovetenskap och psykologi vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet, Johan Lind, docent i etologi vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet och Alexander Mørk-Eidem, regissör.