Saeid Esmaeilzadeh
– Man lever bara en gång och då är det synd att inte göra det man vill och styra över sitt eget liv, säger Saeid Esmaeilzadeh. Foto: Tommy Fondelius.


– Jag har alltid varit väldigt nyfiken av mig. Det är en stor drivkraft för mig att lära mig nya saker och behärska dem. När jag börjar gräva mig in i någonting så blir det väldigt svårt att sluta. Det är allt eller inget på något sätt.

Att bli docent i kemi som 28-åring och därefter bygga ett framgångsrikt affärsimperium kräver sitt driv. Saeid Esmaeilzadeh berättar att det utöver nyfikenhet som drivkraft även funnits ett visst mått av revanschlusta efter en uppväxt som inte var helt lätt. När Saeid Esmaeilzadeh var åtta år tvingades familjen lämna Iran där de efter en dramatisk flykt hamnade i Turkiet innan de tog sig vidare till Sverige. Uppväxten i Husby var inte den enklaste, föräldrarna hade svårt att få jobb och när Saeid Esmaeilzadeh stack ut med sina fina skolresultat blev han utsatt för mobbning.

– Att jag inte hade det helt lätt när jag växte upp har nog präglat mig en hel del. Det har fått mig att ta tillvara de möjligheter jag sett att det finns i Sverige på bästa möjliga sätt. Jag tror också att det bidragit till att jag vågar göra saker som inte andra vågar.

Hittade rätt på Stockholms universitet

Efter gymnasiet sökte Saeid Esmaeilzadeh till Stockholms universitet. Att det blev kemi var mest en tillfällighet, han sökte även fysik, matematik och juridik. Parallellt med kemin läste han kvällskurser i bland annat religionshistoria. Att få studera på universitetet beskriver Saeid Esmaeilzadeh som att ”hitta rätt”.

– Det var en fantastisk upplevelse att under eget ansvar få fokusera på det jag tyckte var roligt att göra. Det var ingen som bestämde i vilken takt man gjorde saker utan jag fick bestämma själv. 

Saeid Esmaeilzadeh menar att det sedan har präglat hela hans karriär – att få bestämma över sin egen framtid.

– Man lever bara en gång och då är det synd att inte göra det man vill och styra över sitt eget liv. De allra flesta människor gör ju inte det. Många har inte möjlighet, även om jag tror att de flesta har det. Det är mer en fråga om inställning och en rädsla för saker man inte känner till. Rädslorna är ofta inte reella utan mer som när man var liten och trodde det var någon under sängen. Jag tror många skulle kunna leva ett mycket färggladare liv om de bröt de tankeföreställningar de har.

Saeid Esmaeilzadeh blev klar med sin examen ett och ett halvt år tidigare än beräknat och antogs som doktorand i oorganisk kemi.

Experimentet som gick fel

I ett experiment med syfte att ta fram ett kväverikt kristallint material gick en kylugn sönder. Keramsmältan som långsamt skulle svalna kyldes istället hastigt ner och av en lyckosam slump hade ett nytt material bildats.

– Jag råkade få fram ett glasmaterial som var extremt hårt och som hade intressanta egenskaper. Det öppnade upp ett helt nytt område för mig att forska på. Så småningom började jag fundera på kommersiella tillämpningar och då startade jag samarbetet med Ashkan.

2003 grundande Saeid Esmaeilzadeh och Ashkan Pouya företaget Diamorph AB och försökte i samarbete med industrin hitta användningsområden för det nya materialet. 

– Så småningom lyckades vi få ut ett antal olika produkter. Sedan byggde vi på verksamheten. För ett år sedan sålde vi bolaget för en och en halv miljard kronor. 

Parallellt med arbetet med Diamorph startade de fler bolag och 2004 grundade de företagsgruppen Serendipity Group – ett passande namn då serendipitet betyder ”lyckosam slump”. Till en början var bolagen sprungna ur forskning och forskningsresultat, men idag är inriktningen mer diversifierad.

– Nu är vi mer specialister på bolagsbyggandet och hur man skapar nya produkter och tjänster, hur man driver processen på rätt sätt och bygger rätt team. Vi har företag som tillverkar katetrar för behandling av patienter med hjärnblödning, företag som levererar premiumfoder för hundar och katter, företag som jobbar med teknikservice inom infrastruktur. Det är väldigt varierande. Totalt har vår företagsgrupp ett samlat värde på över fem miljarder kronor.

Forskare och entreprenörer ser världen olika

Saeid Esmaeilzadeh berättar att han arbetat mycket med att överbrygga olika världar, till exempel den mellan forskare och entreprenörer.

– Som forskare är man skolad att kunskap är det viktigaste som finns och pengar är ett medel för att ta fram kunskap. När det gäller affärer och entreprenörskap är det pengar och ekonomisk värdeutveckling som är målet och kunskapen medlet. Det är olika sätt att se på världen, säger Saeid Esmaeilzadeh.

Utgångspunkten för att utveckla något kommersiellt ska vara att man tycker att det vore roligt, menar han. Men innan man ens bestämmer vad man ska utveckla ska man hitta rätt partner. Det är svårt som forskare att driva det hela själv. Man ska inte heller fokusera för mycket på det som man tror är sin första produkt.

– Det gäller att ha öppna sinnen och inte ha förutfattade meningar om vad saker kan vara bra för eller inte. Det får framtiden utvisa. 

Flera av bolagen inom Serendipity har koppling till Stockholms universitet. Universitetet är också en bra bas att rekrytera talanger från menar Saied Esmaeilzadeh, som gärna tillsätter unga vd:ar.

– Jag försöker hitta och plocka upp talanger. Många av våra vd:ar är under 30 år och det tror jag är ganska ovanligt. Det finns bra energi i dem, de är väldigt smarta och drivna. Sedan finns det också en dos av naivitet som är bra. Man vågar göra saker.

Har startat ett nytt riskkapitalbolag

I början av 2020 startade han ett nytt riskkapitalbolag, Spartacus Capital, för att ”hjälpa dem som vill befria sig från löneslaveriets bojor”. 

– Vi vill bygga något med människor som är intelligenta, kreativa och drivna och som har intressanta idéer och förslag. Vi har gjort fyra investeringar inom ramen för Spartacus och det blir säkert ett par stycken varje år. 

På frågan om han en dag skulle kunna tänka sig återgå till forskningen svarar Saied Esmaeilzadeh att han faktiskt har funderat på det.

– Jag tyckte studietiden var fantastik och jag trivs i universitetsmiljön. Kanske kommer jag se vilka möjligheter som finns att gå tillbaka till att bli forskare. Eller så börjar jag läsa något helt annat. Vi får väl se.