Caroline Merkel: Att skriva på ett annat språk. Tyskspråkiga kulturvetare i exil.

”Hur hanterar du språkfrågan? Jag är ständigt upptagen med den…” skrev sociologen Norbert Elias till författaren Klaus Mann under sin engelska exil 1939. Utmaningen att lära sig ett främmande språk var förstås någonting som de flesta intellektuella i exil hade att hantera. De tvingades arbeta mycket hårt för att etablera sig i ett nytt land och i den nya akademiska omgivningen. Elias var långt ifrån den enda tyska intellektuella i exil som kände sig skeptisk till att börja skriva och forska på ett annat språk. Även Adorno tyckte att det viktigaste i ens tänkande bara kunde uttryckas på det egna modersmålet. En stor del av exilgemenskapen ville istället försvara den "sanna tyska kulturen och språket" mot både dess förorening i form av nazi-retoriken och mot hotet om dess upplösning i exil. Men det finns även de som med stor entusiasm och relativt framgångsrikt började skriva på främmande språk, som exempelvis Hannah Arendt eller Siegfried Kracauer.

I mitt föredrag kommer jag fokusera på effekterna av språkbyten på liv och verk hos kulturvetare som emigrerade från Tyskland under 1930-talet och som kom att befinna sig i engelskspråkig och svensk exil. Jag vill förstå hur erfarenheten av och reflektionen om språk påverkat särskilt de teorier om språk, (nationell) kultur och litteratur som har utvecklats i exil och som ofta visat sig ha stort inflytande över deras discipliner.