– Vi har svårt att tänka oss att digitala medier är populärt i Afrika men min forskning har visat att unga människor i ett land som Tanzania verkligen uppskattar digitala medier och att det skapar en känsla hos dem av att de är en del av den övriga världen. Samtidigt som de får möjlighet att uttrycka sig kreativt.
Det var när Paula Uimonen reste som backpacker i Sydostasien som hon blev intresserad av andra kulturer och levnadssätt. Idag är hon lektor i socialantropologi vid Stockholms universitet. De senaste åren har hon forskat om användandet av digitala medier i Bagamoyo i Tanzania.
– En ny och spännande forskningsmetod jag använde mig av var att promenera med lärare och studenter när de filmade på konsthögskolan i Bagamoyo, samtidigt som de berättade om sig själva och sin relation till området. Det gav väldigt intressanta berättelser och levnadshistorier. Filmkameran gjorde att det hela blev dokumenterat men det kom också fram data som inte hade kommit fram annars. Några av klippen finns att se på http://innovativeethnographies.net/digitaldrama.
Identitet uttrycks via Facebook
Paula Uimonen har också skrivit en artikel om visuell identitet på Facebook, där hon har tittat på tanzaniska studenters profilfoton.
– Genom sina profilbilder på Facebook uttryckte studenterna sina kulturella identiteter på olika nivåer och de använde bilderna för att beskriva vad som hände i deras liv för tillfället. De kunde också visuellt uttrycka sådant som professionella ambitioner eller etnisk identitet via sina profilbilder.
Paula berättar att de unga människor hon träffade i Tanzania snabbt tog till sig Facebook när det kom.
– Facebook kan kopplas till det kulturella idealet av ”pamoja” (att vara tillsammans) som finns i Tanzania. Den sociala gemenskapen är viktigare där än individualismen och Facebook blev ett nytt verktyg för att fortsätta upprätthålla den sociala gemenskapen över landsgränserna, men även mellan städer.
Vanligare posera än att ta selfies
Paula Uimonen har även tittat på mobilfotografering i Tanzania. Hon intervjuade då kvinnor om hur de använder mobilen för att fotografera sin vardag och hur bilderna används för att upprätthålla sociala relationer mellan familj och vänner.
– En intressant sak var att de sällan använde selfies, i stället bad de någon annan ta bilder där de poserade. Det här sättet att avbilda sig själv följer en gammal estetik för fotografering som finns i Tanzania där man låter sig avbildas för att visa upp en idealbild av sig själv. Det visar att även med ny teknik som mobilkameror så styrs användandet av normer kring visuell representation. I olika delar av världen används den nya digitala tekniken på olika sätt, det finns både likheter och skillnader och det är viktigt att kartlägga dem. Den forskning som finns om fotografi handlar ofta om västerländskt fotografi, men det behövs forskning även om fotografi i andra delar av världen.
Vill nå ut med sin forskning
Paula har arbetat med flera olika medier för att nå ut med sin forskning, hon har skrivit en bok, producerat en film (https://vimeo.com/paulauimonen) och tagit fram en hemsida. Hon är också intresserad av att hitta fler sätt att nå ut med sina forskningsresultat, till exempel via open access.
Paula har även kunnat använda den kunskap hon har som forskare i arbetet med olika myndigheter. Under många år har hon arbetat som konsult åt FN, Sida och olika myndigheter i Tanzania. Innan hon fick sin nuvarande tjänst vid Socialantropologiska institutionen var hon även föreståndare för The Swedish Program for ICT in Developing Regions (Spider) vid Stockholms universitet.
Afrikansk feminism – vad är det?
Just nu håller Paula på att starta upp ett nytt projekt om kvinnliga författare i Tanzania och Ghana där hon tittar på afrikansk feminism och panafrikanism (en kulturell och politisk rörelse för ett enat och oberoende Afrika). Hon vill undersöka hur kvinnliga afrikanska författare ser på feminism.
– Afrikansk feminism handlar mycket om att, som afrikansk kvinna, själv få definiera sin feminism. Ett exempel är Chimamanda Ngozi Adichies bok ”We should all be feminists”. Den började som ett Tedx talk av Adichie vilket snappades upp av Beyoncé som använde en del av det i en av sina låtar. Utifrån sitt Tedx talk skrev Adichie sedan boken, som nu ska delas ut till alla svenska gymnasielever.
Text: Hanna Hellzén Cramér