Sjukdomar, motgångar, olyckor är ständigt närvarande i människors liv och de måste hanteras, förklaras, lösas på socialt och kulturellt meningsfulla sätt, skriver Karin Norman och Annika Rabo, professorer vid Socialantropologiska institutionen, i artikeln som publiceras i senaste numret av Socialmedicinsk tidskrift.
”Diagnoser kan förstås som mångtydiga klassificeringar och de skiftar i förhållande till de sociala situationer och det kulturella och politiska sammanhang i vilka människor rör sig. Som antropologer vill vi förstå vad dessa klassifikationer innebär, hur de iscensätts och vilka konsekvenser de får för människor i olika sammanhang”, skriver de vidare.
I tidskriftens förord sammanfattar temaredaktörerna Sofie Bäärnhielm och Maria Sundvall artikeln:
”En antropologisk syn på diagnoser ges i Karin Normans och Annika Rabos artikel ”Sönderdela eller sammanfoga: en antropologisk syn på diagnoser”. De gör en antropologisk betraktelse över psykiatriska diagnoser med två berättelser om sjukdom. De visar hur biomedicinska förklaringsmodeller över hela världen har blivit en del av många människors vardagliga erfarenhet men inte nödvändigtvis ersatt andra synsätt och förklaringar.
I en berättelse får vi följa en ung kvinna som i samband med kriget på Balkan reser tillbaka till de släktingar hon lämnat. Utifrån erfarenheter av flykt, förluster och misslyckande i Sverige har kvinnan en känsla av att det är något fel på henne. När hon återvänder till Kosovo för ett kort besök och konfronteras med den släkt hon inte sett på flera år får hennes svårigheter en annan diagnostisk dimension med det som kallas ”onda ögat”. I en annan berättelse får vi följa en man från Syrien som vare sig i hemlandet eller i samband med migration accepterar en ”traditionell” diagnos som häxeri eller en ”modern” som depression. Mannens personliga och sociala svårigheter beskrivs såväl i hemlandet som i exilsituationen.”