Därför består högerextrema organisationer – studie inifrån avslöjar
Högerextrema organisationer mobiliserar känslor av gemenskap för att utesluta ovälkomna grupper. En ny avhandling i sociologi visar hur den processen går till. Det är viktigt att avmystifiera dessa rörelser och se att de är inbäddade i det demokratiska samhället och inte ett undantag, enligt Ryan Switzer som har studerat högerextremismen från insidan.
I två omgångar under totalt ett års tid har Ryan Switzer gjort fältarbete där han följt högerextrema aktivister. Genom att närvara vid protester och aktioner, ta del av alternativ media, intervjua aktivister och studera intern gruppdynamik har han kartlagt den roll som känslor spelar för de högerextrema rörelsernas mobilisering.
– Det är viktigt att använda den här typen av metoder för att förstå människors egna sanningar, deras normer och hur de lever sitt liv. Samtidigt är högerextremismen en rörelse som till stor del har utvecklats genom sin dubbelhet, säger Ryan Switzer.
Ryan Switzer förklarar att särskilt de intellektuella högerextrema organisationerna har gjort en resa där de har rört sig från idéer som fokuserar på rasism och våld. I stället använder de numera mjukare budskap och arbetar aktivt för att bli uppfattade som omtänksamma och familjeorienterade.
Samtidigt är idén om vilka som hör hemma i Sverige fortfarande central inom den högerextrema rörelsen. Det finns en tydlig uppdelning mellan hjärtlandet (heartland) och det dåliga landet (badland), där det senare anses vara ockuperat av ovälkomna grupper, så till den grad att det inte längre uppfattas som en del av Sverige. Denna upplevda ockupation används för att legitimera våldsamma insatser, samtidigt som den också visas upp som ett eftersträvansvärt exempel på hur vita svenskar bör göra för att skapa sitt eget parallellsamhälle.
Ryan Switzer har tittat på Rasmus Paludans koranbränningar i miljonprogramsområdena och hur de har spridits i de alternativa medierna. När aktionerna provocerar fram starka reaktioner fungerar de som en iscensättning av våld mot den vita kroppen.
– Det finns en mycket lång historia av att studera den vita kroppens roll i högerextrema rörelser. Men det här är kanske ett nytt sätt att visa den vita kroppen, inte som en fysiskt överlägsen idealfigur, utan som någon som betalar mångkulturalismens pris genom att ta emot misshandel.
Under sina fältstudier tillbringade Ryan Switzer sex månader med den högerextrema organisationen Det fria Sverige. Där har han genom observationer och intervjuer med medlemmar kartlagt de inre mekanismerna som bidrar till att upprätthålla engagemang.
– De här människorna är inte okritiska mottagare av mytologiska bilder och berättelser. De blir uttråkade, de grälar med sina partners om sitt engagemang. Jag tror att min avhandling ger en mer nyanserad bild av hur högerextrema myter och övertygelser fungerar på en vardagsnära nivå.
När Ryan Switzer intervjuade aktivister fann han att de upplever ett stigma från det övriga samhället på grund av sin ideologi. Trots stigmat förekom det inte några öppna uttryck för skam. I stället hanterar aktivisterna stigmat via humor, kärlek och uppfattningar om sanning. Det är dessa affektiva strategier som gör att deras engagemang kan hålla i sig över tid.
– Att studera de här rörelsernas kulturella och känslomässiga praktiker inifrån hjälper oss att få en större förståelse för varför de består. De grupper som jag har studerat är inte särskilt stora, men deras påståenden om en ”naturlig” rätt till den svenska nationen är något som allt mer framhålls av den liberala demokratin idag, säger Ryan Switzer.
Läs mer
Kontakt
E-post: ryan.switzer@sociology.su.se
Presskontakt: 08-16 33 52
Senast uppdaterad: 13 december 2024
Sidansvarig: Sociologiska institutionen