“Det gäller att inte förälska sig i en teori eller ett resultat”

Michael Gähler är professor i sociologi och prefekt för Sociologiska institutionen på Stockholms universitet. Han har bland annat forskat mycket om diskriminering på arbetsmarknaden när det gäller kön, etnicitet och föräldraskap samt om hur barn och vuxna påverkas av skilsmässor. Som forskare är det viktigt att vara ödmjuk inför verkligheten och att inte förälska sig i en teori eller ett visst resultat, menar Michael Gähler.

Michael Gähler, professor i sociologi och prefekt på Sociologiska institutionen.
Michael Gähler, professor i sociologi och prefekt på Sociologiska institutionen. Foto: Leila Zoubir/Stockholms universitet

En av dagens viktigaste utmaningar för forskningen är att behålla förtroendet hos allmänheten, menar Michael. 

– Om människor förlorar förtroendet, då kan vi lägga av. Vi måste vidmakthålla förtroendet till varje pris, och för att göra det så ska vi vägledas av vad vi ser, baserat på solid empirisk grund, och inte av vad vi vill se eller av våra ideologiska preferenser. 

 

Nyfikenhet en av drivkrafterna

I sin egen forskning är han mest intresserad av att använda kvantitativa metoder, som gör det möjligt att se större mönster i befolkningen. Drivkraften är nyfikenhet och att försöka besvara viktiga samhällsfrågor.

– Det finns tusentals frågor därute att studera. När jag väl börjar läsa in mig på ett ämne och inser att jag skulle kunna svara på något man inte vet svaret på ännu, då blir nästan allt spännande. Ofta upptäcker man att det inte finns så mycket forskning gjord, nästan oavsett vilken fråga man tar, och även om det finns är resultatet ofta otydligt. Det som är viktigt för mig är att man kan generalisera och ge ett svar som gäller för populationen. 

När han skulle välja utbildning tyckte han att sociologi verkade vara den bredaste och friaste disciplinen, en utbildning som passade honom som var samhällsintresserad.

– Jag tyckte att sociologi verkade perfekt eftersom man kan undersöka i stort sett vad som helst. Jag tänkte nog att jag skulle hamna på ett departement, sitta och göra utredningar inom staten och ta reda på saker.

Michael Gählers väg in i forskarvärlden var relativt kort. Redan i slutet av studierna i sociologi på beteendevetenskapliga utredarlinjen fick han praktik på Institutet för social forskning, SOFI, och blev sedan anställd som forskningsassistent i den levnadsnivåundersökning som skulle göras 1991. Därefter blev han antagen som doktorand på SOFI där han jobbade fram till 2018 då han blev lektor på Sociologiska institutionen där han nu är professor och prefekt.

 

Började forska om skilsmässors effekter på barn

När han jobbade på SOFI som forskningsassistent skulle han komma att halka in på det som skulle bli ett av hans två huvudspår inom forskningen: skilsmässors effekter på barn och vuxna. Han och hans pluggkompis Martin Hörnqvist fick vara med och skriva en bok som rapporterade resultaten från SOFI:s levnadsnivåundersökning (LNU) år 1991. De som inte var doktorander ännu, fick i uppdrag att skriva varsitt bokkapitel. Michael blev tilldelad ämnet ”Den svenska familjen”, något han först tyckte lät tråkigt.

– Sen kom jag på att det där med skilsmässor kanske man borde titta på. Det fanns nästan ingen kvantitativ forskning i Sverige om skilsmässor då, hur det påverkade barn och vuxna. 

LNU-undersökningen följer upp samma personer med 8–10 års intervall och innehåller information om personernas uppväxt, föräldrarnas utbildning, klasstillhörighet etc. De får också svara på om det förekommit konflikter under uppväxten, till exempel skilsmässor eller separationer och i och med att enkäten följer upp samma personer går det att se hur de sedan mår psykiskt som vuxna. 

Michaels intresse för ämnet växte och han har även återkommit till ämnet i sin avhandling och andra studier. Att forska om skilsmässor och dess effekter på barn är och framför allt var en viktig fråga att studera under den här tiden, det fanns väldigt lite kunskap och många hade bestämda uppfattningar om hur det gick för skilsmässobarn, berättar Michael. 

– De som hade den politiska agendan att hålla ihop familjer till varje pris sa att det går alldeles åt skogen för skilsmässobarnen. Å andra sidan hade vi de mer liberalt sinnade personerna som menade att det absolut inte fanns några negativa effekter av skilsmässor, det handlade framförallt om föräldrarnas möjlighet att lämna dåligt fungerande relationer. De resultat som vi kom fram till var att det verkar finnas negativa konsekvenser av att föräldrar skiljer sig men de kanske inte är så jättestora. Det var viktigt att visa det, det är ingen katastrof att föräldrar skiljer sig men heller ingen dröm för barnen. 

 

"Man ska utsättas för kritik"

Hans andra forskningsfokus handlar om ojämlikhet på arbetsmarknaden. Till exempel förekomsten och graden av arbetsgivares diskriminering efter etnicitet, kön och föräldraskap samt hur föräldraskap påverkar mäns och kvinnors karriärer och löner. I många av dessa studier har han samarbetat med Magnus Bygren på institutionen. 

I en studie skickade de ut fejkade ansökningshandlingar till arbetsgivare inom 15–20 olika yrken för att undersöka om det förekom diskriminering på arbetsmarknaden, till exempel om arbetsgivare diskriminerade mammor på arbetsmarknaden. Studien visade något förvånande att det inte fanns någon diskriminering efter kön och föräldraskap när det gäller hur arbetsgivarna rekryterade, vilket väckte en del reaktioner. 

– Det talas ju väldigt mycket om diskriminering på arbetsmarknaden, men det är få som visat att det faktiskt förekommer. En del trodde inte på våra resultat och så ska det vara, man ska utsättas för kritik. Nu har vi lagt den här byggstenen, sen är det upp till oss eller andra att lägga ytterligare byggstenar. Vår studie handlade om ifall man blir erbjuden jobb eller inte men vad som händer sen på arbetsplatsen –förekommer det diskriminering då? Det är ju nästa fråga, men man får ta en sak i taget. 

I en annan studie där de skickade ut fejkansökningar för att undersöka om det fanns etnisk diskriminering hade en del av sökanden svenska namn medan andra hade utländska namn som till exempel signalerade att man kom från Mellanöstern eller det forna Jugoslavien. I övrigt var ansökningarna identiska, personerna hade likvärdiga meriter och utbildning i Sverige och alla ansökningar var skrivna på felfri svenska. Här var det uppenbart att det förekom en påtaglig etnisk diskriminering. 

– Det är inte så att de aldrig fick erbjudande om jobb men i klart lägre grad än de som hade helt svenskklingande namn. Diskrimineringen var inte extrem, men studien visade att sökanden med utländska namn behöver söka fler jobb.

 

Viktigt behålla allmänhetens förtroende

Hur gör man då för att förhålla sig neutral till sina forskningsresultat, och därmed bibehålla allmänhetens förtroende för forskningen?

– Vi ska sträva efter att hålla våra personliga uppfattningar, önskemål och ideologiska övertygelser så långt ifrån forskningen vi bara kan. Annars finns det en risk att det smittar av sig på hur vi tolkar det vi ser och det blir svårt för människor som hör oss berätta om vår forskning att veta om vi talar som forskare eller om vi talar utifrån vår ideologiska övertygelse. Det kan därför till och med vara en fördel om vi forskar om sådant där vi inte har starka uppfattningar.

Sedan är det viktigt att vara ödmjuk inför att resultaten kan ändras, menar Michael. 

– Det gäller att inte förälska sig i en teori, en ideologi eller ett resultat, utan hela tiden vara beredd att utmana sig själv i det man tänker och tror. 

I och med Michaels roll som prefekt hinner han inte forska för närvarande, något han saknar. 

– Om man som forskare sitter på sitt rum och funderar, skriver, tänker, läser och räknar – så gör man det sällan som prefekt, utan det är ju en strid ström av ärenden som ska hanteras. Sitta och fundera och tänka efter, det finns det lite tid för.

Å andra sidan tycker han att det är roligt att han får lära känna institutionen och universitetet från insidan, och möjlighet att lära känna medarbetare som han kanske inte skulle ha gjort annars.

Han trivs också med att undervisa, även om han inte gör det så mycket heller numera. Undervisningen är lika viktig som forskningen, menar Michael. Att utbilda nya sociologer som ska kunna göra viktiga insatser i samhället även om inte alla blir forskare. Och att behålla den nära kopplingen till forskningen och erbjuda kurser av absolut högsta kvalitet. En styrka på institutionen är att de som undervisar också är väldigt duktiga forskare, menar han. 

– Jag tror att duktiga forskare har mycket större chans att bli duktiga lärare. Men jag tror också att duktiga lärare har goda chanser att bli bra forskare. 

 

Sociologin hamnar aldrig i stiltje

Något av det bästa med jobbet tycker han är att vara omgiven av intellektuellt nyfikna personer som drivs av samma sak som en själv – det vill säga en vilja att ta reda på hur det är. 

– Man upptäcker hur otroligt kreativa människor omkring en är i att komma på spännande frågor att forska om. Jag påminns varje dag om hur otroligt komplex vår värld är och hur många aspekter av frågor som finns att besvara därute.

Michael tycker att sociologin har en styrka i att inte vara bunden till något särskilt teoretiskt perspektiv, även om det också gör att sociologer ibland hamnar på kollisionskurs om de rätta metoderna eller teoretiska perspektiven. Samt att det kan vara svårt att förklara vad ämnet är för utomstående.

– Många människor vet inte vad sociologi är och det finns nog de som gärna hade pluggat sociologi annars. Samtidigt är det otroligt viktigt att vi låter tusen blommor blomma. Inom sociologi är vi inte låsta vid några speciella frågor och det är det som gör sociologin så intressant och fri. Det gör att vi aldrig hamnar i stiltje, vilket är en risk i andra discipliner där alla är väldigt överens, säger Michael.

Text: Elin Sahlin

Artikeln publicerades 2022-09-14