– Arbetslöshetsersättningen ger inte samma skydd som förut, det kan få stora konsekvenser för ekonomin, säger Rense Nieuwenhuis, docent i sociologi vid Institutet för social forskning (SOFI) på Stockholms universitet.
Sedan 2006 har antalet löntagare som skulle få ut ersättning vid arbetslöshet genom a-kassan minskat, och nivån på ersättningen har också blivit lägre. Orsaken tros vara en höjning av avgiften till många a-kassor, samt att ersättningen inte räknas upp varje år löneökningar och inflation utan har höjts mer sällan. I en studie från SOFI har forskare kunnat koppla förändringar i a-kassan till ökad risk för fattigdom, något som kan komma att få stor påverkan när nu varslen ökar i spåren av coronakrisen.
– När fler nu står utan skydd eller kommer att få mycket lägre ersättning, samtidigt som arbetslösheten kan stiga, så riskerar en mycket större grupp att hamna i risk för fattigdom. Det handlar både om singelhushåll med barn men också singlar utan barn, vilket vi sett i vår studie. Men samma sak gäller naturligtvis för ett hushåll där två personer förlorar jobbet och står utan försörjning, säger Rense Nieuwenhuis, docent i sociologi vid SOFI.
Ekonomisk utsatthet förklaras av försämrad a-kassa
I studien som publicerades i slutet av 2019 har Rense Nieuwenhuis tillsammans med forskarna Kenneth Nelson och Susanne Alm, båda vid SOFI, jämfört den ekonomiska situationen för olika typer av hushåll mellan 1988 och 2011 och även analyserat statistik från arbetslöshetsersättningen.
Resultatet visar en ökad ekonomisk utsatthet för alla typer av hushåll, och detta förklaras av just förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen. Forskarna har kunnat utesluta andra möjliga förklaringar, däribland förändringar i barnbidraget, försörjningsstödet, sjukförsäkringen, och aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Även vissa arbetsmarknadsförändringar analyserades, såsom den ökade andelen tidsbegränsade anställningar och andelen egenföretagare. Sedan studien gjordes har antalet medlemmar i a-kassan fortsatt att sjunka, och även den andel som skulle kvalificera sig för ersättning. Taket för ersättningen höjdes senast 2015.
När inte arbetslöshetsförsäkringen fångar upp de som blir av med jobbet är risken för fattigdom för individen högre, men det får också konsekvenser för ekonomins förmåga att återhämta sig snabbt, menar Rense Nieuwenhuis.
– Arbetslöshetsförsäkringen ska fungera stabiliserande för ekonomin. Den ger inte bara försörjning till människor utan håller även uppe efterfrågan så att företagen fortfarande har kunder även när arbetslösheten ökar. Folk har helt enkelt mer pengar att spendera. Så att ge människor en bättre trygghet ekonomiskt är en investering jag tror kommer betala sig i längden, säger Rense Nieuwenhuis.
Att ansluta sig till a-kassan nu ger, med rådande regelverk, inget direkt skydd, eftersom en löntagare dels behöver vara ansluten en viss tid och dessutom ha arbetat ett visst antal dagar under den perioden. Rense Nieuwenhuis menar att vi nu måste försöka undvika de värsta effekterna av coronakrisen genom att inte bara fokusera på att hjälpa företagen ekonomiskt, utan även se över reglerna och ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen.
– Familjer och hushåll som blir av med sin försörjning måste också skyddas. Fattigdom är ett verkligt problem, även i Sverige, säger Rense Nieuwenhuis.
FOTNOT: Sedan intervjun gjordes har regeringen aviserat att reglerna för a-kassan förändras tillfälligt så att fler ska kvalificera sig för ersättning snabbare, efter 3 månaders medlemskap istället för 12.
Läs också: Singlar utan barn ny riskgrupp för fattigdom
Fakta: Så gick studien till
I studien har registerdata för 400 000 vuxna i åldern 25-64 år bosatta i Sverige under perioden 1988 till 2011 analyserats, med data från SCB. För varje år har ett slumpmässigt och riksrepresentativt urval på runt 15 000 personer gjorts, med uppgifter om inkomst, sysselsättning och familjesituation, och utvecklingen av fattigdom för olika hushållstyper kunde då undersökas. Forskarna kombinerade sedan dessa data med information om arbetslöshetsförsäkringen: Hur många av de arbetslösa som kvalificerade sig till den inkomstbaserade försäkringen, samt hur stor andel tidigare lön som ges i ersättning.
Definition av begreppet “i risk för fattigdom”
I risk för fattigdom räknas den som har en disponibel inkomst (korrigerad för hushållsstorlek och sammansättning) som ligger under 60 procent av medianinkomsten. Den här fattigdomströskeln tillämpas bland annat av EU-kommissionen. I studien ovan har forskarna också analyserat inkomster under 50 och 40 procent av medianinkomsten, utan några större avvikelser i de huvudsakliga resultaten.
Mer om forskningen
Susanne Alm, Kenneth Nelson, Rense Nieuwenhuis Nieuwenhuis (2019) The Diminishing Power of One? Welfare State Retrenchment and Rising Poverty of Single-Adult Households in Sweden 1988–2011, European Sociological Review
DOI: https://doi.org/10.1093/esr/jcz053
Kontaktinformation
Rense Nieuwenhuis, 08-16 43 17, e-post: rense.nieuwenhuis@sofi.su.se
Susanne Alm, tel 08-16 34 03, e-post susanne.alm@sofi.su.se
Kenneth Nelson, 08-674 71 28, e-post: kenneth.nelson@sofi.su.se