Har vi förtroende för globala institutioner?

Under sex år har forskare genomfört den mest omfattande studien hittills av globala institutioners legitimitet. Fokus har varit på att undersöka hur medborgares förtroende för dessa institutioner ser ut, och som första studie någonsin har de undersökt skillnaderna mellan medborgares och eliters syn på internationellt samarbete.

Bild innefrån FN:s generalförsamling i New York.
FN:s generalförsamling i New York. Foto: Felix Lipov/Mostphotos.

Klimatförändringar, pandemier och migrationskriser är alla exempel på hur dagens samhällsproblem inte längre är nationella utan kräver ett gränsöverskridande samarbete. Sedan mitten av 1900-talet har ett stort antal globala institutioner etablerats och makten och politiken har därmed förskjutits från nationell nivå till internationell nivå. Men hur uppfattas dessa institutioner av medborgarna? Anses de vara legitima? Det är något forskningsprogrammet Globala institutioners legitimitet har undersökt under de senaste sex åren. Programmet, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond, har samlat sexton forskare vid Stockholms, Lunds och Göteborgs universitet under ledning av Jonas Tallberg.

– Tidigare forskning har framförallt fokuserat på normativa och filosofiska kriterier för att avgöra om en global institution kan anses vara demokratisk eller legitim. Vi har istället lagt fokus på huruvida medborgarna uppfattar dessa institutioner som legitima. Vad tycker gemene man på gatan? Har man förtroende för exempelvis FN eller WHO och vilka drivkrafter ligger bakom det förtroendet, säger Jonas Tallberg.

 

Legitimitet viktigt för globala institutioner

Att en global institution anses vara legitim av såväl beslutsfattare och medborgare är centralt för att de ska kunna utöva någon makt.

Foto: Niklas Björling.
Jonas Tallberg som under de senaste sex åren lett forskningsprogrammet "Globala institutioners legitimitet". Foto: Niklas Björling.

– Legitimitet är viktigt för politiska institutioner på nationell nivå men än viktigare för globala institutioner eftersom de saknar de sanktionsmedel som nationella institutioner har. Om de inte anses vara legitima kommer inte medlemsstaterna och medborgarna följa deras regler.

Forskningsprogrammet har fokuserat på tre teman. Det första är källor till legitimitet, det vill säga i vilken utsträckning som medborgare och eliter uppfattar globala institutioner som legitima och varför. Det andra temat handlar om legitimering och delegitimering och fokuserar på hur olika aktörer försöker stärka eller försvaga bilden av globala institutioner. Det sista temat handlar om effekterna av legitimitet och vilka konsekvenserna blir för globala institutioners verksamhet när de har mer eller mindre legitimitet.

 

Unikt empiriskt material

För att undersöka globala institutioners legitimitet hos medborgare har man, med hjälp av World Values Survey, genomfört en opinionsundersökning i cirka 80 länder. Medan det är vanligt att kartlägga medborgares opinion gentemot nationella politiska institutioner, är detta den första gången som attityder mot globala institutioner har kartlagts på samma sätt. Projektet har därför fått stor uppmärksamhet för det nydanande empiriska materialet och är den mest omfattande studien som gjorts av globala institutioners legitimitet.

 

Eliter har högre förtroende för globala institutioner än övriga medborgare

– Vi har även genomfört en opinionsundersökning i fem länder där vi undersökte eliters syn på globala institutioners legitimitet. För första gången någonsin kunde vi därmed undersöka skillnaderna mellan medborgares och eliters syn på globala institutioner och internationellt samarbete, säger Tallberg.

Studien visar att medborgare och eliter överlag har olika syn på institutionernas legitimitet. Medan ledare i politik och samhälle tenderar att ha ett ganska högt förtroende för globala institutioner, har medborgare generellt betydligt lägre tilltro till dessa institutioner. Klyftan är störst i Brasilien, följt av Ryssland, Tyskland och USA. Däremot sticker Filippinerna ut, där har medborgare större förtroende för globala institutioner än vad eliterna har.

Legitimitetsuppfattningar gentemot internationella organisationer.
 

Ingen allmän legitimitetskris

Den politiska utvecklingen under senare år med Storbritanniens utträde ur EU och framväxten av anti-globalistisk populism med Trump i spetsen har setts som tecken på ett missnöje med internationellt samarbete. Men forskningen visar att så inte är fallet.

– I våra undersökningar kan vi inte se att globala institutioner skulle vara föremål för en allmän legitimitetskris, utan nivån för medborgares förtroende ligger stabilt. Och om man jämför legitimiteten hos globala institutioner med legitimiteten hos nationella politiska institutioner visar det sig att globala institutioner överlag har något högre stöd, säger Tallberg.

 

Framtiden för det internationella samarbetet

Så vilken betydelse har forskningsprogrammets slutsatser för det framtida internationella samarbetet? Bland annat pekar de på att dagens legitimitetsnivåer utgör en osäker grund för framtiden.

– Vi ser att ett effektivt internationellt samarbete kommer bli än viktigare i framtiden för att kunna hantera gränsöverskridande problem. Även om vi inte ser en bred legitimitetskris för globala institutioner så har de inte heller det starka stöd hos medborgarna som förmodligen skulle krävas för ett mer långtgående samarbete. Särskilt oroande är klyftan mellan eliter och medborgare i synen på globala institutioners legitimitet. Om länders befolkningar är negativt inställda till globalt samarbete blir det svårare för staters ledare att genomdriva ambitiösa internationella målsättningar, säger Tallberg.

I forskningen ser de också att globala institutioner har begränsade möjligheter att själva stärka sin legitimitet. Istället förefaller legitimiteten i stor utsträckning formas av aktörer, processer och villkor utanför dessa institutioner – ofta på nationella nivå.

– Vår forskning visar att institutioner som uppfattas som mer demokratiska, effektiva och rättvisa också är de som har högre legitimitet. Men de reformer som krävs för att uppnå detta är ofta beroende av att medlemsstater är villiga att avstå nationell kontroll. Inte heller ger globala institutioners egna försöka att kommunicera sina styrkor någon effekt. Istället krävs att andra förespråkare av globalt samarbete – som nationella regeringar, politiska partier och civilsamhälleorganisationer – kliver fram och försvarar värdet av gemensamma globala institutioner i hanteringen av gränsöverskridande problem.

Läs mer om forskningsprogrammet

Ladda ner slutrapporten