Östersjösill. ImageQuest Marine / Universal Images Group.

Trots forskarnas larm om att strömmingsbeståndet i Östersjön kan vara nära kollaps, märks inga större förändringar i EU-kommissionens förslag på fångstkvoter. I västra Östersjön borde sillfisket stängas helt, säger Henrik Svedäng.

Men för detta fiskbestånd är kvotförslaget från EU-kommissionen oförändrat till nästa år: 788 ton sill. (Kvoten för det västra beståndet är tänkt att täcka upp för bifångst från fiske som är riktat mot andra arter.) Man missar förvaltningsmål om ekologisk hållbarhet, säger Ulf Bergström, forskare vid SLU Aqua, som DN talat med. Sillen är en central art för hela Östersjöns funktion, förklarar han.

Viktig för hela ekosystemet

En stor del av den sill som tas upp av industritrålare blir till foder i djurfabriker och laxfarmer. I havet utgör sillen viktig föda för Östersjöns däggdjur: sälar och tumlare, för större rovfiskar och för sjöfågel.

Minskningen av sill och strömming längs ostkusten leder dessutom till att storspiggen tar över, med en kaskadeffekt i ekosystemet som följd, som kan orsaka algtillväxt och sämre vattenkvalitet.

Alldeles för höga kvoter

Henrik Svedäng, docent och forskare vid Östersjöcentrum.

Forskarnas kritik riktas till stor del mot hur fiskekvoterna sätts, nämligen baserat på så kallad Maximal sustainable yeild, MSY*. Detta innebär att man försöker uppskatta hur mycket fisk som kan tas upp utan att beståndet kollapsar och sedan sätter kvoten på den uppskattade max-gränsen.

– Det är svårt att veta hur mycket fisk det finns i havet. Att hela tiden försöka ligga på högsta nivån av kvoterna leder till att man ibland överfiskar säger Henrik Svedäng till DN.

Detta sätt att mäta tar inte heller hänsyn till faktorer som fiskets inverkan på andra arter, på delpopulationer, på storleksvariationen inom fiskbestånden, eller på havsbottens ekosystem, skriver Charles Berkow, omvärldsanalytiker vid Östersjöcentrum i ett svar till EU-kommissionens remiss om fiskepolitiken.

Charles Berkow. Foto: Lisa Bergqvist

Här kan du läsa Östersjöcentrums policy brief om problematiken, som publicerades förra hösten: Anpassa sillfisket till den vetenskapliga osäkerheten.

Kortsynt från Sveriges regering

Samtidigt som forskarna vill se mer kraftfullt minskade kvoter för att kunna rädda Östersjöns sillbestånd, så ser Sveriges regering den lilla kvotminskning som föreslås som ett slag mot fiskenäringen. Men om fisken försvinner finns det ingen fiskenäring alls.

– Ett uttryck för den kortsynthet som har bidragit till den dåliga situationen, säger Charles Berkow till tidskriften Syre. Summan av tio års kortsiktiga beslut blir ett förödande långsiktigt beslut, fortsätter han.

När nya fiskekvoter för 2023 ska fattas finns en majoritet i Sveriges riksdag för att stödja EU:s förslag. Men i miljö- och jordbruksutskottet vill majoriteten hålla nere fångstkvoterna och att fisket ska beslutas med hänsyn till försiktighetsprincipen. Under måndagen 17 oktober beslutade Europeiska rådet om fiskekvoter för 2023. Trots att forskare pekat på att kvoterna skulle behöva minska i förhållande till kommissionens förslag, så ökade EU-rådet för jordbruk och fiske kvoterna vis avi förslaget.

– Politikerna läser ofta bara första raden av Internationella havsforskningsrådet (ICES) rådgivning, det viktiga kan finnas i det finstilta, säger Charles Berkow till DN.
– Det kan till exempel stå att uppskattningen bygger på en enda årsklass då det blev mycket fisk. För mig är det en kraftig varningssignal.

Text: Jenny Rosen