Djuren som äter cyanobakterier

Östersjön påverkas av övergödning och klimatförändringar och både vårblomningen av växtplankton och sommarblomningen av cyanobakterier börjar tidigare idag än på 1980-talet. Kiselalger har minskat medan kvävefixerande cyanobakterier har ökat. Hur påverkar detta näringskedjorna i Östersjön?

Cyanobakteriernas blomningar ökar i hela världen i takt med klimatförändringarna. Forskning om deras roll i ekosystemen är viktig för att förstå effekterna av detta. Flera nya studier om cyanobakteriernas roll i Östersjöns ekosystem har publicerats vid Stockholms universitet.

Förbättrar musslornas tillväxt

Blåmussla. Foto: Benutzer-Darkone /Wikimedia Commons

Flera studier har visat att ryggradslösa djur kan tillgodogöra sig kväve från cyanobakterieblomningar. Genom att titta på tarminnehåll, biomarkörer och molekylära analyser kan man se att cyanobakterierna äts upp av djuren. En ny studie visar att även blåmusslor kan syntetisera essentiella fettsyror och får i sig kväve från cyanobakterier. Det visade sig att de musslor som i studien blev matade med kiselalger visserligen fick högre halter essentiella fettsyror, men att de som fick cyanobakterier ändå hade en bättre tillväxtpotential. Studien visar att cyanobakterier, åtminstone den icke-giftiga arten som användes i experimentet, under sommaren är en bra födokälla för musslor.

Vitmärlor mår bra av cyanobakterier

Det lilla kräftdjuret vitmärla fyller fler viktiga funktioner i ekosystemet, dels genom att de kan livnära sig på algblomningar och i sin tur är ett viktigt byte för fisk. Dels genom att de lever nergrävda i mjuka bottnar och deras grävande verksamhet syresätter sedimenten.

Vitmärla. Foto: Matias Ledesma

Att vitmärlor från egentliga Östersjön, där cyanobakterieblomningar har förekommit i flera tusen år, kan äta cyanobakterier är sedan tidigare känt. Men blomningarna sprider sig norrut i takt med klimatförändringarna. Ny forskning visar att de små kräftdjuren också i norra Bottenhavet äter och växer bra av cyanobakterier, även av de som är giftiga.

Bottenfaunan i Bottenhavet klarar kommande algblomningar

Bottenlevande djur verkar skapa egna fettsyror

På sommaren byts de näringsrika kiselalgerna och dinoflagellaterna ut mot betydligt näringsfattigare cyanobakterier, som helt saknar essentiella fettsyror. I en undersökning av vitmärlor, östersjömussla, korvmask och den invasiva nordamerikanska havsborstmasken, visar det sig att de bottenlevande djuren ser ut att vara väl rustade för framtidens mindre näringsrika vårblomningar och näringsfattiga sommarblomningar. Deras näringsinnehåll ändras inte på sommaren, utan de behåller sin andel essentiella fettsyror. Förmodligen har dessa förmåga att själva syntetisera de essentiella fettsyrorna.

Huvudföda åt djurplankton

Hoppkräfta. Foto: Natalia Sukhikh /Wikimedia Commons

När DNA från växtplankton som finns i magen på djurplankton jämförs med det DNA som finns tillgängligt i vattnet, kan man se vilken föda olika djurplankton väljer. Upp till 70 procent av djurplanktonens föda är cyanobakterier. Djurplanktonen äts i sin tur av fisk och har därför en nyckelroll för ett stort fiskbestånd.

Men trots att cyanobakterierna är viktig föda kan fiskbestånd påverkas negativt av algblomningar. Cyanobakterier kan nämligen förvärra effekterna av övergödning genom att binda in kväve till växter så att tillväxten och mängden organiskt material som faller ner till botten ökar. Vilket leder till utbredningen av syrefria bottnar och påverkar bottenlevande djur och fiskar negativt.

Om bottenlevande djur och djurplankton kan välja, så föredrar de kiselalger. Men de tar upp en stor mängd cyanobakterier, när det är maten som finns.

Mat åt växande strömming

Sill. Foto: Uwe Kils /Wikimedia Commons.

På sommaren, när strömmingen har svårast att hitta mat, sker också algblomningar med cyanobakterier. Just nu pågår ett forskningsprojekt som undersöker om blomningarna under sommaren kan bidra till mer föda till strömming, så att den växer snabbare. Mer snabbväxande strömming hinner inte få i sig lika mycket dioxiner. Därför frågar forskningsprojektet: "Kan cyanobakterieblomningar göra Östersjöfisk mindre giftig?"

Text: Jenny Rosen