Mikael Karlsson, lektor i klimatledarskap, beskriver dagens svenska klimatpolitik som ett "race to the bottom". Foto: Lisa Bergqvist

Hav och klimat var tema för ett av de seminarier som Östersjöcentrum anordnade ombord på Briggen Tre Kronor under årets Almedalsvecka. Christoph Humborg berättade att effekterna av klimatförändringarna redan syns i Östersjön. Medeltemperaturen i vattnet har ökat med ungefär en grad vilket är mer än i de stora världshaven, och under värmeböljan 2018 nådde temperaturen på 31 meters djup utanför Tvärminne i Finland över 20 grader.

 – Sådana extrema events är verkligen farliga för kustekosystemen. Det blir inte mycket kvar av dem, säger Christoph Humborg.

Dessa kustekosystem beskrivs allt oftare som viktiga kolsänkor, som tar upp och binder stora mängder kol från atmosfären.

 – Men efter en sådan värmebölja är de inga kolsänkor längre utan kolkällor.

Kusterna nyckelområden för klimatåtgärder

Christoph Humborg, Östersjöcentrums vetenskapliga ledare. Foto: Lisa Bergqvist

Samtidigt är haven en underutnyttjat område för klimatåtgärder, berättade Christoph Humborg. Globalt kan haven, om de förvaltas optimalt, stå för omkring 20 procent av den nettominskning av växthusgasutsläppen som krävs för att Parisavtalet ska uppnås. Det handlar både om att minska utsläppen av växthusgaser, till exempel genom att bygga ut havsbaserad vindkraft och vågkraft, och att öka havens möjlighet att binda kol genom att skydda och restaurera havsmiljöer. Och den viktigaste åtgärden för att förbättra kolinlagringsförmågan hos kustekosystemen är att minska övergödningen.

 – Kusten är verkligen ett nyckelområde för klimatåtgärder. Biodiversitet och kolinlagring är två sidor av samma mynt, säger Christoph Humborg.

Havet och människan – vad händer?

Emma Nohrén, som leder den svenska Miljömålsberedningen, berättade om utredningens arbete med det särskilda havsuppdrag som resulterade i den 1 600 sidor långa rapporten ”Havet och människan”, som tidigare diskuterats under Östersjöcentrums frukostseminarium Baltic Breakfast.

 – Jag tror att det en av de första produkterna i Sverige där vi skriver att hav och klimat hör ihop och att det fanns en politisk enighet kring detta, säger hon.

Emma Nohrén, ordförande för Miljömålsberedningen. Foto: Lisa Bergqvist

Sammantaget resulterade utredningen i fler än 100 politiska förslag. Bland annat föreslog gruppen att Jordbruksverket ska bli uppföljningsmyndighet när det gäller övergödningsfrågan. Havsmiljöinstitutet föreslås få ett förlängt uppdrag, vilket nyligen beslutats, och så vill beredningen att det stiftas en speciell havsmiljölag.

 – Det skulle ge tyngd åt havsfrågorna och visa att havet inte är en sektorsfråga, att sjöfarten också måste tänka på miljön, och att när man stadsplanerar måste man tänka på hur det påverkar havsmiljön.

För detta och många andra av förslagen krävs dock att regeringen tar fram en proposition som riksdagen sedan behandlar, något som inte skett ännu.

Svensk klimatpolitik – ett race mot botten

Mikael Karlsson, lektor i klimatledarskap vid Uppsala universitet konstaterade att alla åtgärder för klimatet är positiva för havet, men att de naturbaserade åtgärderna ännu inte blivit en del av den reguljära klimatpolitiken. Samtidigt gav han en dyster bild av tillståndet för den svenska klimatpolitiken.

 – Under de 30 år jag följt miljöpolitiken har jag aldrig sett maken till ”race to the bottom” när man nu vill sänka bränsleskatten och till och med ta bort det allra viktigaste styrmedlet för att minska utsläppen i transportsektorn, nämligen reduktionsplikten. Vi har nu en kamp om vem som är minst ambitiös i klimatpolitiken, säger han.

Om det aldrig varit så illa ställt inom svensk klimatpolitik som nu, har det å andra sidan aldrig sett så ljust ut som nu inom EU, där klimatpaketet ”Fit for 55” just nu behandlas, menar Mikael Karlsson.

 – Det är något historiskt nytt som händer.

1 januari 2023 tar Sverige över som ordförande för EU:s ministerråd och ytterligare ett tecken på den svenska bristen på ambition i klimatfrågan är att man ännu inte lyft något tema för detta, säger Mikael Karlsson som föreslår inhemsk förnybar energiproduktion som ett sådant tema.

”Håll i och håll ut” borde gälla klimatet

Mikael Karlsson ser stora skillnader när gäller den svenska regeringens hantering av coronapandemin och av klimatkrisen. Under pandemin menar han, utövade regeringen starkt ledarskap vilket märktes bland annat genom de många presskonferenserna där man gav medborgarna instruktioner om hur de skulle bete sig, men när det gäller klimatet saknas det ledarskapet.

 – Varför inte ha samma tanke om att "hålla i och hålla ut" till 2030 i klimatfrågan? Och lyfta allt det fina som finns med klimatarbetet? För det finns väldigt många sidonyttor. Vi får bättre luftkvalitet och bättre folkhälsa och det monetära värdet av det är många gånger större än åtgärdskostnaden. 

 – Tar vi dessutom in det marina perspektivet och pratar om blue carbon så har vi inte alls samma konflikter som i skogen. Så det här är något jag önskar att alla pratar mycket mer om – att havet borde bli en viktig och integrerad del av klimatpolitiken.

Text: Lisa Bergqvist