Juni månads Baltic Breakfast handlade om vilka politiska åtgärder forskarna ser som viktigast för att förbättra Östersjöns miljö. Från vänster moderator Gun Rudquist, forskarna Agnes Karlsson, Linda Kumblad, Christina Rudén, Christoph Humborg och moderator Charles Berkow. Foto: Jenny Rosen

Juni månads Baltic Breakfast tog sikte på höstens riksdagsval för att ringa in de politiska åtgärder som har störst potential att bidra till förbättringar av Östersjöns miljö. Östersjöcentrums vetenskapliga ledare Christoph Humborg inledde med att ta upp kustzonens betydelse för klimatet som en av de viktigaste framtidsfrågorna.

 – Hittills har vi betraktat kustzonen mest som ett offer för klimatförändringar, men det är också ett nyckelområde för klimatåtgärder. 

Kusterna kan ha en viktig roll när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser, genom satsningar på vindkraft, vågenergi och eldrivna sjötransporter. Men många områden vid kusten har också en god förmåga att lagra in kol från atmosfären. Sammantaget kan havsbaserade åtgärder stå för omkring 20 procent av den minskning av växthusgaser som krävs för att Parisavtalet ska uppnås, enligt en ny rapport. 

 – Kusten har en jättestor potential, men vi måste ta hand om den, säger Christoph Humborg.

Nya kemikaliestrategin – en möjlighet vi inte får missa

Christina Rudén, professor i regulatorisk ekotoxikologi vid Institutionen för miljövetenskap, lyfter implementeringen av EU:s nya kemikaliestrategi som den viktigaste frågan just nu på kemikalieområdet. Den långsiktiga visionen för kemikaliehanteringen inom EU presenterades 2020 och innehåller 56 åtgärder för en mer hållbar och giftfri miljö, som den nuvarande kommissionen avser att implementera. 

 – Det här är ett ”window of opportunity” som vi inte får missa, säger Christina Rudén.

 – Nu är det viktigt att medlemsländer med hög kompetens och lång tradition av att driva frågor på det här området är aktiva och verkligen ser till att den här åtgärdsplanen implementeras på ett kraftfullt sätt. Sedan stängs den här dörren och så kommer det att dröja 15 år innan den öppnas igen.

Trots att Sverige är ett litet land är det en viktig aktör när det gäller kemikaliefrågorna, påpekar Christina Rudén.

 – Vi har en lång tradition av att driva de här frågorna, en otroligt duktig expertmyndighet på området och en väldigt stark miljöforskning.

Professor Christina Rudén, Institutionen för miljövetenskap, ser implementeringen av EU:s kemikaliestrategi som den viktigaste frågan just nu. Foto: Jenny Rosen

Är man mer enig politiskt när det gäller kemikalier än andra miljöfrågor? frågar moderator Gun Rudquist.

 – Den stora skiljelinjen går mellan kemikalieindustrin och medborgarrörelsen – konsumentorganisationer och miljöorganisationer. Sedan kan jag inte riktigt recensera de politiska partierna just nu, men jag upplever att det finns en samsyn i hög grad, säger Christina Rudén.

 – Jag tror ingen är för att vi ska utsätta våra barn för farliga kemikalier i princip, men sen gäller det att ta steget från ord till handling som ibland är lite svårt.

Tålamod och uthållighet krävs i åtgärdsarbetet

Systemekolog Linda Kumbland, som arbetar mycket övergödning och med restaurering av grunda vikar genom projekten Levande kust och Levande vikar, manar till tålamod när det gäller att se resultatet av åtgärder för att förbättra Östersjöns miljö. Eftersom vattenutbytet är litet stannar det som hamnar i Östersjön kvar där länge, men det är viktigt att åtgärdsarbetet fortsätter.

 – De här frågorna, särskilt övergödning, är så komplexa och det tar sån tid att se positiv respons i havet. Det gör ju att man som politiker kanske tycker att det är svåra frågor att prioritera. Det är viktigt att upprätthålla den politiska viljan att genomföra åtgärder.

Men gör vi rätt saker?

 – Vi är på rätt spår. Vi måste fortsätta göra åtgärder på land. Vi ser redan en liten förbättring vid kusten på vissa håll, men i det öppna havet tar det längre tid. Det krävs tålamod och att man kopplar resurser till åtgärder som ska genomföras för det är väldigt få åtgärder som genomförs på frivillig basis.

Under åren 2018–2021 finansierade Havs- och vattenmyndigheten åtgärdssamordnare mot övergödning i 20 pilotområden inom ett arbete som kallades Leva – Lokalt engagemang för vatten.

 – Det har varit jättebra och kanske helt avgörande för att få åtgärder till stånd. Man behöver ha folk på plats om lär sig det lokala ekosystemet så man kan sätta in de åtgärder som gör mest nytta. Det vore jättebra för Östersjön om det här projektet, eller något liknande, får fortsätta, säger Linda Kumblad.

Miljöövervakning avgörande för att se effekter

Att det över huvud taget går att säga något om hur övergödningssituationen utvecklas beror på miljöövervakningen, berättar forskaren Agnes Karlsson vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik.

– Vi har världsunikt långa tidsserier av miljöövervakning i Sverige, där det provtagits på ett systematiskt sätt på väl avvägda platser. Det är tack vare det som vi vet så mycket om övergödningen, att vi ser långsamma förbättringar av insatserna som gjort och att vi vet att det tar så lång tid, säger hon.

Agnes Karlsson, Institutionen för ekologi, miljö och botanik, framhöll miljöövervakningens betydelse för kunskapen om Östersjön. Foto: Jenny Rosen

Miljöövervakningen är också viktig för att vi ska kunna göra antaganden om hur Östersjön kommer att fungera i framtiden. Men trots att den här provtagningen är en relativt liten budgetpost, i jämförelse med kostnaderna för att genomföra åtgärder, hotas de ofta av nedskärningar.

 – Det är viktigt att vi håller fast vid de här tidsserierna, fortsätter att lära av Östersjön och förstå orsakssamband, säger Agnes Karlsson.

Åtgärder mot industrifiske kan ha snabb effekt

Ett område där det, till skillnad från när det gäller övergödning, går snabbt att se effekt, är fisket, framhåller Agnes Karlsson.

 – Om vi slutar fiska idag har det effekt direkt den här säsongen. Att sluta tråla nära kusten efter strömming som ska gå in och leka – det är väldigt konkret.

I samband med frukostseminariet lanserades också Östersjöcentrums nya pamflett Tio viktiga åtgärder för Östersjöns miljö. Foto: Jenny Rosen

Agnes Karlsson berättar att hon driver ett projekt som undersöker vad som påverkar strömmingens tillväxt. En doktorand som hon handleder försökte därför under förra året ta prov på strömmingslarver, men trots att han besökte flera olika, tidigare väl undersökta områden, fann han knappt några larver alls.

 – Det är inte bra att ta upp all den strömming som går in för att leka. Det är ju därför vi inte hittar några årsungar av strömming i en del områden. Det finns ingen anledning att tillåta det.

Agnes Karlsson får medhåll av Christoph Humborg, som går så långt att han kallar förvaltningen av fisket i Östesjön för en ”disaster” – katastrof. Han framhåller också att största delen av den fisk som tas upp går till djurfoder och inte till humankonsumtion.

 – De stora industrifiskarna som kommer in till kusten kan ta upp 500 ton i ett nafs – lika mycket som de småskaliga fiskarna tar upp under ett helt år. Det tål inte Östersjön, det är helt enkelt så.

Text: Lisa Bergqvist

Se seminariet i sin helhet här: