Forskarnas vädjan i Bryssel om varsamt Östersjöfiske – följ med Östersjöcentrum till Bryssel

Sedan EU:s fiskeripolitik reformerades på 2010-talet har tre av de sju fiskbestånden i Östersjön kollapsat och oroande tecken finns för ytterligare två. Östersjöcentrums forskare och omvärldsanalytiker deltog nyligen i en hearing i EU-parlamentet i Bryssel för att förklara varför politikerna bör vara mer restriktiva när det gäller fiskekvoterna.

Omvärldsanalytiker Charles Berkow och forskaren Henrik Svedäng i EU-kvarteren i Bryssel. Foto: Lisa Bergqvist

Under 2010-talet reformerades EU:s fiskepolitik och för Östersjöfisket togs en regional förvaltningsplan fram. Målet var att göra fisket mer hållbart, bland annat genom att stärka bestånden genom att fiskekvoterna inte skulle överskrida den beräknade nivån för maximal hållbar avkastning (Maximum Sustainable Yield), vanligen kallat MSY.

– Då såg man det som en förbättring, men det har visat sig inte fungera så bra i praktiken, bland annat eftersom det är svårt att veta var den här nivån ska ligga, berättar forskaren Henrik Svedäng vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Henrik Svedäng har arbetat med fiskefrågor i 40 år, och är en välkänd röst i den svenska fiskedebatten. Han är ofta intervjuad i olika medier och arbetar aktivt med att föra ut sin forskning till beslutsfattare, genom att ta skriva så kallade policy briefs och debattartiklar, svara på remisser och delta i politiska möten. I början av året reser han tillsammans med omvärldsanalytiker Charles Berkow till Bryssel för att påverka fiskepolitiken på EU-nivå, där många av de viktigaste besluten tas. Deras huvudbudskap är att fisketrycket måste minska rejält på de bestånd i Östersjön som inte redan kollapsat.

 

 – Jag tror inte att alla förstår hur sargade fiskbestånden kan bli om man fiskar för mycket – de kan slås ut fullständigt. I en så känslig och påverkad miljö som Östersjön är måste kvoterna sättas betydligt lägre än man gör idag. Det är det enda sättet att säkra tillväxten på lång sikt, berättar Henrik Svedäng under tågresan ner till Bryssel.

Med på tåget till Bryssel råkar även den svenska EU-parlamentarikern Alice Bah Kuhnke (mp) vara. Hon blir väldigt glad över att höra att Henrik Svedäng ska hålla en presentation i parlamentet. 

 – För oss lagstiftare är det helt avgörande att träffa personer som dig, som bär på kunskapen, säger hon till Henrik. Alltför ofta är det tyvärr så att de underlag vi har är gamla. Får man då träffa den som kan ge en nutidsbild av vad som faktiskt är på gång och vad forskningen vet så är det av största betydelse.

Den svenska EU-paramentatikern Alice Bah Kuhnke (mp) befinner sig av en händelse på samma tåg till Bryssel. Hon framhåller vikten av att forskare som Henrik Svedäng besöker parlamentet och delar med sig av sin kunskap. Foto: Lisa Bergqvist
 

Beslut på vetenskaplig grund?

Besluten om hur mycket EU-länderna får fiska på olika bestånd tas ytterst av ländernas ministrar, i ministerrådet. Till grund för besluten ligger vetenskapliga råd som tas fram av forskare i organisationen ICES, (International Council for the Exploration of the Sea). De uppskattar beståndens storlek och beräknar därefter hur mycket som kan fiskas upp utan att den sammanlagda biomassan blir kritiskt låg.

Men beräkningarna bakom beståndsuppskattningarna är osäkra och i efterhand har det flera gånger visat sig att bestånden varit mindre än man trott, och att fiskekvoterna därmed har satts för högt. Östersjöcentrum har tidigare beskrivit denna problematik, och rekommenderat politikerna att lägga kvoterna på sill/strömming på max 50 procent av MSY-kvoten, som ett sätt att skapa en buffert för osäkerheten.

 – Det finns också många andra saker som siffran som anges som den maximala hållbara avkastningen inte tar hänsyn till, men som är väldigt viktiga för hur bestånden utvecklas. Några exempel är storleks- och åldersfördelningen hos fisken och att vissa bestånd, till exempel sillen, består av flera delbestånd som kan slås ut om man fiskar för hårt på en viss plats eller konsekvenserna för miljön i övrigt, säger Charles Berkow.

Charles Berkow och Henrik Svedäng i Bryssel. Foto: Lisa Bergqvist

I de råd som ICES tar fram framgår att dessa faktorer inte beaktats i beräkningarna, och ibland uttrycker forskarna oro för utvecklingen hos ett visst bestånd. Men politikerna tar oftast ändå bara fasta på rubriken, den väldigt specifika siffra som anges som den maximala hållbara avkastningen och baserar kvoterna på den, menar Charles Berkow.

 – De skulle behöva läsa råden ordentligt och ta fasta på det som faktiskt står där. Men för att underlätta vore det bra om råden inleddes med en sammanfattning med den viktigaste informationen. Det skulle göra det svårare för politikerna att tro, eller hävda, att de har fattat bra beslut när de inte har gjort det.

 

Flerårsplanen för fisket ifrågasatt

Den katastrofala situationen för många av fiskbestånden i Östersjön har lett till att vissa anser att den fleråriga förvaltningsplanen för fisket, bör ändras. Med anledning av de diskussionerna ordnar EU-parlamentets fiskeutskott en så kallad hearing där flera olika intressenter får ge sin syn på planen och implementeringen av den. 
Henrik Svedäng inleder mötet med en presentation av Östersjöbeståndens utveckling och vad som påverkar dem. Den känsliga miljö som Östersjön utgör, med varierande temperatur och salthalt, i kombination med miljöproblem som föroreningar, övergödning och klimatförändringar, gör fiskbestånden extra känsliga, berättar han.

– I ett bräckligt ekosystem och med osäkra beståndsuppskattningar måste uttaget av biomassa vara lägre och fiskekvoterna sättas långt under MSY, säger han.

Henrik Svedäng, Stockholms universitets Östersjöcentrum, höll den inledande presentationen under hearingen som ordnades av EU-parlamentets fiskeutskott. Foto: Lisa Bergqvist
 

Förvaltningsplanen – en tvångströja?

Fler presentatörer, som Catherine Pedersen Schirmer, chefsrådgivare vid Danmarks naturskyddsförening, lyfter liknande aspekter. Målen som finns i den fleråriga förvaltningsplanen är bra, men implementeringen är bristfällig, menar hon. Bland annat bör man ta hänsyn till den dynamik som finns mellan olika arter, och annan information som finns i ICES råd och ekosystemsöversikter.

 – Jag vill uppmana beslutsfattare att titta på andra saker som är relevanta, som finns med i råden och som är viktiga för en ekosystembaserad fiskeförvaltning.

Hennes landsman Michael Andersen som representerar fiskenäringen är dock av annan åsikt. Han är inte heller nöjd med hur den fleråriga förvaltningsplanen fungerar, men av andra skäl.

 – Det är för mycket av en fiskbevarandeplan. Det ska inte vara en tvångströja som talar om för oss vad vi ska göra för det har uppenbarligen inte fungerat, säger han.

Förvaltningsplanen borde i stället vara mer flexibel, så att den kan ta hänsyn till socioekonomiska faktorer, menar han.

 – Jag säger inte att vi ska ignorera vetenskapen, men den måste balanseras mot fiskarnas liv och sådana saker.

Den fleråriga förvaltningsplanen för fisket i Östersjön

  • Fisket inom EU regleras av den gemensamma fiskeripolitiken (Common Fisheries Policy, CFP), som reformerades 2013. Den gemensamma fiskeripolitiken tar hänsyn till fiskets miljömässiga, ekonomiska och sociala dimensioner och syftar till att förvalta fiskbestånden med maximal hållbar avkastning (MSY) för alla förvaltade bestånd.  
  • Två viktiga delar av den gemensamma jordbrukspolitiken är regionalisering och fleråriga planer (MAP) för att förvalta fisket i olika havsområden.
  • Planen för Östersjön omfattar förvaltningen av sju kommersiella fiskbestånd: torsk (västra Östersjön och östra Östersjön), sill (västra, mellersta Östersjön, Bottniska viken och Rigabukten) och skarpsill.
  • Syftet med förvaltningsplanen för Östersjön är att bidra till att målen för den gemensamma fiskeripolitiken uppnås. Detta inbegriper att återställa och bibehålla populationer av kommersiellt fiskade arter över nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning, och att uppnå samstämmighet med EU:s miljöpolitik, särskilt målet att uppnå god miljöstatus för marina områden enligt havsmiljödirektivet.
  • I februari 2023 antog kommissionen ett fiskeripaket, inklusive meddelanden om hur den gemensamma fiskeripolitiken fungerar. och en handlingsplan för fisket och de marina ekosystemen.
 

Är problemet fiske eller miljö?

En av representanterna för EU-kommissionen, Maja Kirschner, försvarar förvaltningsplanen med argumentet att den fungerar till exempel i Nordsjön och därför borde fungera för Östersjön också. Hon betonar att fisket de senaste åren har legat under de nivåer som forskarna i ICES har rekommenderat, och menar att det finns en annan viktig faktor att ta i beaktande, nämligen miljösituationen.

 – Det är där det verkliga problemet finns.

Problemet i Östersjön idag är inte längre överfiske, utan bristande implementering av olika direktiv, så som nitratdirektivet och habitatdirektivet, menar hon.

Maja Kirschner från EU-kommissionen argumenterade för att miljöproblemen är det största bekymret för fiskbestånden i Östersjön. Foto: Lisa Bergqvist

Diskussionen om huruvida det är fisket eller miljön som påverkar beståndens utveckling är gammal, och kommer nästan alltid upp, konstaterar Henrik Svedäng efter mötet.

 – Det finns en tendens att ställa saker emot varandra, som att om miljön påverkar fisken så kan inte fisket göra det samtidigt, vilket är märkligt resonerat. Det är självklart att miljön också påverkar bestånden, men man kan inte förhandla med naturen. Om bestånden inte är produktiva så kan man inte fortsätta att fiska. Då kollapsar bestånden och det är väldigt dåligt, även för miljön, att en sådan viktig komponent i ekosystemet försvinner.

Charles Berkow bemöter noterar invändningen från fiskerinäringen att förvaltningen bör vara mer flexibel och ta socioekonomisk hänsyn.

 – Det är just fokuset på kortsiktiga socioekonomiska effekter som har bidragit till de ihållande socioekonomiska förluster som orsakas av utarmade bestånd, säger han.

 

Värdefullt kunskapsutbyte när EU möter forskningen

Den svenska EU-parlamentarikern Emma Wiesner (C) uttrycker efter mötet sin uppskattning över sammanfattningen av forskningen för utskottet.

 – Det är väldigt värdefullt att få den här samlade bilden av situationen i Östersjön. Det pratas alldeles för lite om Östersjöfrågor här nere, så att få hit Henrik och andra experter är guld värt, säger hon.

Den svenska EU-parlamentarikern Emma Wiesel (c) deltog i hearingen. Foto: Lisa Bergqvist

Efter hearingen i parlamentet diskuterar Henrik Svedäng och Charles Berkow fiskefrågorna med två av EU-kommissionens sakkunniga tjänstemän, och lyfter bland annat frågan om hur den information som redan finns kan presenteras på ett annat sätt, till exempel i en sammanfattning, vilket skulle kunna leda till en bättre förvaltning.

 – De var intresserade och hade kanske inte sett på frågan på det här sättet. Samtidigt konstaterade de att det är svårt att få till förändringar i ICES presentationer av råden, säger Charles Berkow efter mötet.

 

Kan bereda marken för trålgränsflytt

På tågresan hem från Bryssel konstaterar Charles Berkow att mötena både i parlamentet och kommissionen har lett till värdefulla kontakter som förhoppningsvis gör att Östersjöcentrum i framtiden får lättare att nå politikerna med faktaunderlag.

 – Fisket är en speciell näring i och med att viktiga beslut fattas årligen. Det gör det extra viktigt att vi når fram till politikerna med den vetenskapliga kunskapen. Det var spännande att få en inblick i dynamiken i parlamentet och att höra hur de resonerar i parlamentet och kommissionen. Det kommer att förbättra vårt arbete.

Henrik Svedäng på väg hem från Bryssel. Foto: Lisa Bergqvist

Henrik Svedäng hoppas att hans framträdande i parlamentet kan ha berett marken för en framtida utflyttning av trålgränsen – en fråga som diskuterats intensivt i Sverige efter att Policy brief: Minska det kustnära trålfisket för att skydda Östersjösillen (328 Kb) de senaste åren.

– Det kan ha skapat en förståelse för att situationen är väldigt dålig och att Sverige kan vilja vidta åtgärder för att bevara sina kustbestånd. Av de kommentarer man hörde framgick det samtidigt att man har en ganska grund uppfattning av hur fisket går till. Man ifrågasatte om fisket skulle kunna påverka bestånden eftersom det finns så få båtar kvar, utan att ha förstått att båtarna idag är mycket större och mer effektiva. En läxa att ta med sig är nog att man, som forskare, verkligen bör vara enkel i sin presentation.

Text: Lisa Bergqvist

Mer information

Se en inspelning av hearingen i parlamentets fiskeutskott (från 17:03)

Policy brief: anpassa sillfisket till den vetenskapliga osäkerheten

Policy brief: Minska det kustnära trålfisket för att skydda Östersjösillen (328 Kb)