Foto: Pixabay

Publicerad 2025-06-10

I höst samlas EU:s fiskeministrar för att förhandla fram nästa års fiskekvoter i Östersjön. Som vägledande beslutsunderlag har de inte bara ICES rådgivning. De ska också ta hänsyn till EU:s gemensamma fiskeripolitik (CFP) och reglerna i EU:s fleråriga förvaltningsplan för Östersjön (MAP). 

I år går ICES rådgivning återigen på tvärs mot både förvaltningsplanen och fiskeripolitiken när det gäller Östersjöns två största sill-/strömmingsbestånd. 

Strider mot ”femprocentsregeln” – igen 

Om ministrarna väljer att följa de kvotintervall som ICES anger överst i sin senaste rådgivning (headline advice) för dessa bestånd blir resultaten följande:

• Sill i centrala Östersjön: Kvoten höjs från 110 881 ton till 120 378 – 157 996 ton. Sannolikheten för att beståndets lekbiomassa sjunker under gränsvärdet Blim blir då 5.9 – 8.1 procent. Enligt ”femprocentsregeln” i förvaltningsplanen (artikel 4.6) får denna sannolikhet inte vara över 5 procent. För att klara ”femprocentsregeln” får kvoten inte överstiga 103 073 ton, enligt ICES prognos. (se längst ned i tabell 2 i ICES advice)
• Strömming i Bottniska viken:  Kvoten sänks från 66 446 ton till 55 869 – 62 684 ton. Inom det kvotintervallet är sannolikheten att hamna under Blim 9 – 10 procent. För att klara ”femprocentsregeln” får kvoten inte överstiga 25 560 ton. (se längst ned i tabell 2 i ICES advice)

– Det är anmärkningsvärt att ICES headline advice inte är i linje med rådande regelverk. Orsaken år att det finns en diskrepans mellan kommissionens beställning till ICES och vad det gemensamt beslutade regelverket gör gällande, säger Sara Söderström, forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. 

Sara Söderström. Foto: Björn Eklund

Artikel 4.6 i förvaltningsplanen är ett slags sista ”säkerhetsspärr”, som ska förhindra att bestånd kollapsar på grund av för hårt fisketryck. Östersjöns två största sill- och strömmingsbestånd är nu i så pass dåligt skick att ”femprocentsregeln” är aktuell.

– Jag hoppas och förutsätter att fiskeriministrarna kan se förbi ICES headline advice när de träffas i höst och inser att de måste hålla sig till den risknivå som EU har beslutat och faktiskt lagstiftat om, säger hon. 

Ministrarna bröt mot regelverket

Hur det går vid ministermötet i oktober är dock en öppen fråga. För två år sedan, 2023, var situationen ungefär densamma. Även då översteg kvoterna i ICES rådgivning reglerna i förvaltningsplanen. 

EU-kommissionen följde förvaltningsplanen och ”femprocentsregeln” och föreslog stoppat riktat sillfiske i både centrala Östersjön och Bottniska viken, med lägre bifångstkvoter. Men ministerrådet sade nej, och beslutade om fortsatt riktat fiske och förhållandevis höga kvoter för båda bestånden.       

I år är läget inte fullt så tillspetsat. Sillfiskena behöver inte stoppas helt. Men för att klara ”femprocentsregeln” måste kvoterna ändå sänkas rejält i förhållande till ICES rådgivning; med 14 – 35 procent för sillen i centrala Östersjön och 54 – 59 procent för strömmingen i Bottniska viken.

– Jag har svårt att tänka mig att kommissionen kommer att föreslå något annat än de kvoter som är förenliga med förvaltningsplanen. De måste följa lagen. Vilka kvoter ministerrådet sedan beslutar återstår att se, säger Sara Söderström.   

Missar fiskepolitikens mål

I EU:s gemensamma fiskeripolitik (CFP) anges en rad vägledande målsättningar för hur fisket och fiskbestånden ska förvaltas. Ett av de mest centrala målen är att bibehålla långsiktigt produktiva fiskbestånd, med lekbiomassor över gränsvärdet Btrigger. Vid Btrigger anses bestånden tillräckligt stora för att kunna ge maximal hållbar avkastning enligt MSY-konceptet. 

Även i detta avseende strider ICES senaste kvotrådgivning mot EU:s regler och målsättningar.  

Om sillbeståndet i centrala Östersjön ska växa tillräckligt för att nå över Btrigger måste kvoten för 2026 begränsas till max 18 809 ton, enligt ICES egna prognoser. Det innebär att kvoten skulle behöva vara 84 – 88 procent lägre än det kvotintervall som anges i ICES rådgivning.

Lekbiomassa sillbeståndet i centrala Östersjön. (ICES)

För strömmingsbeståndet i Bottniska viken ser det ännu dystrare ut. Beståndet har minskat så mycket att målet om en lekbiomassa över Btrigger inte kommer att kunna nås - även om det inte fiskas alls under nästa år.

Lekbiomassa strömmingsbeståndet i Bottniska viken. (ICES)

Stor osäkerhet om skarpsillen

För flera av de övriga Östersjöbestånden ser det heller inte särskilt ljust ut. Torskbestånden i västra och östra Östersjön är sedan länge kollapsade, och för dem anger ICES rådgivning nollkvot (zero catch). 

Skarpsillen har under de senaste åren haft en mycket oroande utveckling med rekordlåg rekrytering och kraftigt vikande lekbiomassa. Enligt ICES prognos kommer dock rekryteringen att skjuta i höjden under 2025, med en riktigt god årsklass nya fiskar till beståndet. Därför anser ICES att det finns utrymme att höja kvoten med drygt 20 procent, till mellan 176 056 och 230 518 ton.  

Samtidigt varnar ICES för att prognosen är osäker. Förutom att det saknas exakta uppgifter om felrapportering och Rysslands fångstnivåer bygger prognosen på bara en enda akustisk mätning. 

– Det är viktiga varningssignaler, som jag hoppas att beslutsfattarna tar till sig. Skarpsillen har haft tre år av jättedålig rekrytering. Även om det blir ett bra rekryteringsår i år behöver det inte innebära att det blir en bra utveckling för beståndet som helhet, säger Sara Söderström. 

När torsken försvann tog plattfisken över 

De tydligaste positiva trenderna syns hos bestånden av plattfisk. Rödspätta, sandskädda, flundra och slätvar rusar i höjden både i Östersjön och på västkusten.

– Det märks att fisketrycket på dessa arter har sjunkit i och med att torskfisket i princip har upphört. Efter att torskfisket brakade samman ökade plattfisken, säger Henrik Svedäng, forskare vid Östersjöcentrum och Havsmiljöinstitutet.

Östersjötorskens nedgång har länge förknippats med övergödningens effekter med syrebrist och ont om bottenlevande smådjur vid havsbotten, samt med stigande vattentemperaturer till följd av klimatförändringarna. Enligt Henrik Svedäng tyder dock pt´lattfiskens markanta uppgång på att bottenförhållandena är tillräckligt goda för dessa bestånd. 

Henrik Svedäng.

– Förmodligen hade både det västra torskbeståndet och torskbeståndet i Kattegatt varit mycket produktiva i dag om de inte hade överfiskats så gruvligt tidigare, säger han.

– Varför det östra beståndet av Östersjötorsk inte har återhämtat sig trots stoppat fiske och relativt god rekrytering är en fråga som vetenskapen fortfarande inte har säkra svar på.

”Dålig koll på hur bestånden fungerar”

Även Henrik Svedäng har svårt att förstå de vetenskapliga slutsatserna om nästa års sillkvoter i ICES senaste rådgivning. Enligt honom är det inte bara de senaste årens larm om sill- och strömmingsbrist längs ostkusten som talar för betydligt lägre fisketryck i centrala Östersjön och Bottniska viken. Även siffrorna och prognoserna i ICES egna tabeller tyder på att något inte står rätt till. 

– Ta strömmingen i Bottniska viken, till exempel. Det blir ju nästan komiskt när ICES säger att fisketrycket där är bra eftersom det ligger under Fmsy, samtidigt som beståndet har minskat kontinuerligt under de senaste 35 åren, säger han.

Om fisketrycket vore hållbart borde beståndet tvärtom återhämta sig även om den individuella tillväxten har minskat.

För sillbeståndet i centrala Östersjön syns ett liknande mönster: fisketrycket uppskattas vara under Fmsy, samtidigt som beståndets lekbiomassa sedan länge pendlar längs den lägsta hållbarhetsgränsen innan kollaps (Blim).  

– ICES har sämre koll på hur bestånden fungerar och hur produktiva de är, än vad allmänhet och politiker tror. Ofta vet man inte var man befinner sig i förhållande till sina egna framtagna värden för vilken exploateringsgrad som är långsiktigt hållbar, säger Henrik Svedäng, och fortsätter: 

– Det finns därför ett starkt behov av att ICES kommunicerar osäkerheten i sina egna beräkningar och antaganden. 

Sillens roll i ekosystemet förbises

I grunden handlar fiskeriförvaltning om så mycket mer än bara fångster och enskilda bestånd. I ett artfattigt hav som Östersjön är arterna sammankopplade med varandra och med havsmiljön. Sedan många år strävar både vetenskapen och politiken efter en mer ekosystemanpassad approach. Men hittills har den inte fått särskilt stort praktiskt genomslag i fiskeriförvaltningen, varken politiskt eller vetenskapligt. 

I rådgivningen som ligger till grund för de årliga kvotbesluten behandlas de olika fiskbestånden i stor utsträckning som enskilda enheter, vilket inte stämmer med verkligheten under ytan, påpekar Åsa Nilsson Austin, forskare vid Östersjöcentrum.

Åsa Nilsson Austin.

– ICES rådgivning borde ta mycket större hänsyn till sillens och strömmingens centrala och viktiga roll i Östersjöns marina ekosystem, till exempel som föda för torsk, lax, gråsäl och tumlare. Många av dessa arter är redan i dåligt skick, säger hon

När sill- och strömmingsbestånden minskar påverkas även dess bytesdjur; allt från plankton till småfisk.  

– Sett ur ett ekosystemperspektiv ser situationen för sill- och strömmingsbestånden inte bra ut. Det borde mana till kraftigt sänkta kvoter och mycket större försiktighet inom förvaltningen, säger Åsa Nilsson Austin.

Text: Henrik Hamrén