De båda gjorde sina arbeten inom det stora forskningsprojektet Levande vikar och undersökte om båttrafik har någon tydlig påverkan på grumligheten i Östersjöns grunda vikar.

Jonna hittade projektet via en webbsida med förslag på olika projekt där det behövdes masterstudenter. Hon tog kontakt med forskarna och blev allt mer intresserad.

– Det lät jättespännande att få vara ute i fält och vara på en riktigt fältstation hela sommaren, berättar Jonna. Och jag blev inte besviken. Det var onekligen fantastiskt att få vara ute så mycket, och att få snorkla i grunda vikar hela dagarna, även om man blev lite blöt innanför torrdräkten. Det var också riktigt roligt att verkligen få lära känna India och våra handledare Jocke och Sofia, eftersom vi i bodde tillsammans i flera veckor ute i fält.

En pusselbit för friska vikar

Projektet Levande vikar handlar om att undersöka vilka åtgärder som fungerar för att vända den negativa utvecklingen i många grunda vikar i Östersjön. På många håll har klara, fiskrika vatten med ängar av undervattensväxter och ett myller av smådjur och fiskyngel förvandlats till en grumlig algsoppa utan rovfisk.

– Det finns oftast flera orsaker till denna tråkiga utveckling, säger Jonna, men delfrågan om båttrafikens eventuella påverkan har aldrig undersökts ordentligt. Den lilla pusselbiten som jag undersökte i mitt master-arbete handlar främst om hur olika båtar och körbeteende påverkar vattnet genom att partiklar från botten kan virvlas upp.

Vår skärgård ger utmärkta förutsättningar för båtliv, och Sverige är ett av de länder som har högst andel båtar per invånare. I kustens vågskyddande vikar kan båtar ligga tryggt vid bryggor och naturhamnar. Många vikar nyttjas också flitigt av sportfiskare.

– Tyvärr vet vi inte hur mycket båtarna påverkar miljön i grunda vikar, berättar Jonnas handledare Sofia Wikström som är forskare på Stockholms universitets Östersjöcentrum. Därför vet vi inte om båtlivet behöver begränsas – och i så fall hur – för att vikarna ska kunna återhämta sig.

Ett spännande projekt

Panoramabild över en av de studerade vikarna. Foto: Clare Bradshaw

Under våren och sommaren har Jonna därför noggrant studerat två olika vikar i närheten av universitetets fältstation Askölaboratoriet för att undersöka hur mycket sediment som virvlas upp när olika stora motorbåtar kör över olika djupt vatten och över olika typer av bottnar.

– Det var spännande att vara med från början i ett sånt här projekt, berättar Jonna engagerat. Att vara med och planera och fundera ut hur experimenten ska utföras och vilka material som kommer att behövas. Helt enkelt lära sig alla aspekter för att få till ett bra vetenskapligt projekt.

– Jag gjorde noggranna undersökningar av hur bottnarna såg ut på de olika djupen, och vilka växter som fanns och hur stor täckningsgrad de hade. Det var ju viktigt att veta hur finkornigt bottenmaterialet var, för att kunna jämföra det med hur grumligt det blev när båten passerade.
Växterna kan också ha betydelse. De kan binda sedimenten och eventuellt förhindra erosion och uppgrumling, förutom att de är viktiga gömställen för fisk. Växterna är också de första som far illa om vattnet blir grumligt. Ljuset minskar, och när partiklarna faller till botten igen kan de täcka över både växter och fiskägg. Om växterna försvinner, så påverkas också många fiskar. De behöver kunna gömma sig och sina yngel.

Omfattande provtagning

Den ena viken, Lermaren, var nästan helt innesluten och botten bestod av gyttja med en kornstorlek på mindre än 60 mikrometer. Där växte glesa bestånd av borstnate (Stuckenia pectinata), blåstång (Fucus vesiculosus) och axslinga (Myriophyllum spicatum), men framförallt en bottenlevande blågrönalg (Aphanothece stagnina) som formar små bollar på botten, samt en del fintrådiga alger.

Den andra viken, Västervarpen, var betydligt öppnare och hade en sandig botten där kornstorleken var uppåt 300 mikrometer. Här var 10–15 procent av ytan täckt, med blåstång (Fucus vesiculosus), sutare (Chorda filum), vitstjälksmöja (Ranunculus peltatus ssp. Baudotii), skruvnating (Ruppia cirrhosa), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och fintrådiga alger.

De tre olika båtarna som användes i studien. Foto: Joakim Hansen

– Inom mitt masterprojekt undersökte vi tre olika djup (1, 1,5 och 2 meter), tre olika starka båtmotorer (8, 50 och 100 hästkrafter) och olika beteenden (vanlig körning och snabba förändringar i hastighet och riktning) berättar Jonna.

Först snorklade hon ut till en boj och tog ett vattenprov för att mäta grumligheten i vattnet innan försöket började. Därefter kördes en båt förbi, på det sätt som skulle undersökas. Direkt efter att båten passerat togs ytterligare ett vattenprov för att se om det gjort någon skillnad. Därefter mättes grumlighetens avtagande under en längre tid. I några av vattenproverna mättes även koncentrationen av kväve och fosfor för att undersöka om båtarna frigör näring när de rör upp bottensedimenten.

Viktiga resultat

Vattenprov som visar hur grumligt det kunde bli efter att en båt åkt förbi där det var 1,5 meter djupt. Foto: Joakim Hansen

Efter att Jonna nu har sammanställt alla värden och gjort en mängd statistiska beräkningar och tester är resultaten klara.

– Det är tydligt att en stor båt och en stark motor påverkar mer än en liten, och att det lättare blev grumligt i viken med gyttjig botten. Djupet spelar en stor roll. De flesta tydliga effekter försvann när det var djupare än 1,5 meter. Det var också tydligt att acceleration är det värsta man kan göra, då ökar grumligheten otroligt mycket även på 2 meters djup med de större båtarna.

Jonna känner sig mycket nöjd med sitt masterprojekt.

– Även om resultaten inte var särskilt förvånande, så är det viktigt att veta på riktigt hur det ligger till. Med den kunskapen jag varit med att ta fram kan man nu ge tydliga rekommendationer på vetenskaplig grund; Undvik att köra motorbåt på grunda vatten, särskilt om botten är lerig eller gyttjig. Kör långsamt och försiktigt om du är tvungen att åka där det är grundare än två meter. Undvik framför allt snabba accelerationer om det inte är riktigt djupt.

– Det känns riktigt bra, avslutar Jonna stolt.

Masterpresentation

Jonna Källås, presenterar sitt masterprojekt “Turbidity Effects from Recreational Boating in Shallow Bays” den 20 oktober kl. 13.00-14.00 i rum N39 . Det går också bra att delta via zoom.

Msc project presentation: Jonna Källås

Text: Annika Tidlund