Hur mycket vass kan man ta bort för att t ex skapa framkomlighet för båtar, utan att ta bort viktiga fördelar för fåglar, fisk och smådjur? Det undersöks i forskningsprojektet Levande vikars fallstudie om vass.

– Det finns i stort sett inga tidigare studier om vad som händer i kustmiljön när man tar bort vassen, säger Sofia Wikström, marinbiolog vid Stockholms universitets Östersjöcentrum till Vetenskapsradion nyheter.

I fallstudien jämförs förhållanden där vassen är kvar och där den har klippts. Forskningsprojektet engagerar även de boende kring vikarna. Gräsö-bon Agneta Loge André ser fram emot den kunskapsbank som projektet ska utmynna i. Hon säger i radioinslaget att de boende kommer att avvakta vassklippning tills forskningens resultat blir publicerade och följa forskningens råd.

– Många människor klipper vass i sin vik, i olika utsträckning och på olika vis. Med nya kunskaper från fallstudien hoppas vi kunna ge rekommendationer om under vilka förutsättningar vassklippning kan ha en negativ effekt på miljön, säger Åsa Nilsson Austin, i en intervju med BalticWaters2030. Hon gör sin tvååriga postdoktortjänst inom forskningsprojektet Levande vikar och fallstudien om vass.

Forskning om åtgärder i fyra utvalda vikar

Under åren 2020-27 kommer projektet Levande vikar att utföra praktiska åtgärder och ta reda på  vad som hjälper och inte för att återställa vikarnas miljöer. När Vetenskapsradion besöker forskningsprojektet tar forskarna prover efter sommarens försök. Och Sofia Wikström dyker i för att se vilka växter som finns i viken, trots att det är så grumligt att botten inte syns ens på en meters djup. Förutom vassåtgärder testas även bland annat aluminiumfällning och reglering av båttrafik.

Här kan du läsa mer om projektet, fallstudien om vass och vassklippning och höra inslagen i Vetenskapsradion:

Hör inslaget om fallstudien i Vetenskapsradion nyhter

Hör programmet i Vetenslapsradion På djupet

Läs mer om forskningsprojektet Levande Vikar

Läs mer om fallstudien om vass