Regeringen meddelade i sin vårändringsbudget den 17 april 2023 att den inte kommer att lägga någon havsmiljöproposition i år, trots att en sådan aviserades i höstas.

En havsproposition har diskuterats sedan miljömålsberedningen presenterade sitt omfattande betänkande ”Havet och människan” i januari 2021. Betänkandet var resultatet av drygt ett och ett halvt års arbete där samtliga riksdagspartier deltog och enades om en rad åtgärder som borde genomföras. Poängen med en parlamentarisk beredning är att när partierna kommit överens bör förslagen lättare kunna lotsas genom riksdagen. När inga sådana initiativ tas, är det ju förspillt arbete och återigen en förlorad möjlighet att driva på havsfrågorna. Satsningar behövs eftersom haven mår dåligt och tillståndet i havet speglar vad som görs på land.

Med andra ord är havet ingen sektorsfråga. Det som sker på land hamnar i vattnet. Man borde alltså i högre grad ha en sektorsövergripande ansats vid fysisk planering. T ex borde regionala handlingsplaner integreras med åtgärder inom havs-, vatten och art- och habitatdirektiv och bidrag via olika stödsystemen (fiske- respektive jordbrukspolitiken) samordnas.

Att det inte blir någon havsmiljöproposition får genomslag i vårändringsbudgeten. Havs- och vattenmyndighetens anslag skärs ner med sex miljoner. I övrigt klarar sig den snäva, kortsiktiga havspolitiken lite bättre än andra miljöfrågor med undantag för miljöövervakningen. Redan i höstas skar regeringen ner anslagen till miljöövervakning, vilket har uppmärksammats av olika aktörer. Att utveckla och förbättra miljöövervakningen är en grundbult i havspolitiken. Utan mätdata är det svårt att bistå samhället med kunskap om vilka åtgärder som fungerar bra och är kostnadseffektiva.

Tio angelägna åtgärder

Miljömålsberedningens betänkande vore en bra utgångspunkt för en havsproposition men måste förstås inte begränsas till detta. Stockholms universitets Östersjöcentrum har tagit fram förslag på tio angelägna åtgärder som borde genomföras nu:

1. Integrera jordbrukets växtodling och djurhållning så att stallgödsel hanteras bättre och växtnäringsutnyttjandet ökar.
2. Förbättra reningen av enskilda toalettavlopp i Sverige och verka för att avloppsreningen i övriga Östersjöländer förbättras.
3. Kräv märkning av kemikalieinnehållet i varor.
4. Inför en försiktighetsfaktor i riskbedömningar av kemikalieblandningar.
5. Hantera kemikalier gruppvis, i stället för en och en.
6. Flytta ut trålgränsen till 12 sjömil längs hela ostkusten.
7. Ta höjd för den vetenskapliga osäkerheten genom att sätta fiskekvoter till max 50 procent av FMSY (beräknat maximalt uthålligt fångsuttag).
8. Stoppa allt fiske efter ål.
9. Begränsa antalet bryggor och båttrafiken i känsliga grunda kustmiljöer.
10. Undvik att placera vindkraftsparker i områden där de stör utsatta populationer av sjöfågel, fisk och tumlare.

Dessutom måste havets roll i klimatarbetet stärkas kraftigt, särskilt kustens roll. Det har varit ett eftersatt område sedan länge. I de nationella klimatberäkningarna ingår inte haven alls. Detta måste ändras eftersom kusten har en viktig roll i klimatarbetet och eftersom havsförvaltningen påverkar havens möjlighet att binda eller släppa ut klimatgaser.

Allt detta och mycket mer borde en havsproposition ta upp. Nu blir det i bästa fall enstaka insatser istället för ett samlat grepp. Medan vi väntar på detta borde åtminstone redan beslutade åtgärder genomföras fullt ut. Det är som vanligt brist på implementering av rådande lagstiftning, något som många aktörer efterfrågar, även EU-kommissionen.

Att det inte blir en havsmiljöproposition 2023 måste inte nödvändigtvis innebära att den inte kan komma 2024. Arbetar miljöministern för en sådan är det bara att önska henne lycka till. Havsmiljön är för viktig för att slarvas bort.

Text: Gun Rudquist

Läs mer

Östersjöcentrum presenterar tio viktiga åtgärder för Östersjöns miljö

Politiskt stöd för flera Östersjöåtgärder – vad hände sen?

Havet och människan SOU 2020:83, delbetänkande av Miljömålsberedningen