Övergödning är ett av Östersjöns största miljöproblem och en viktig del av Baltic Sea Action Plan är överenskommelsen kring hur tillförseln av näring till havet ska begränsas. Forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum har en viktig roll när det gäller att räkna ut hur mycket Östersjön tål, för att målet om ett hav opåverkat av övergödning på sikt ska kunna nås. Den totala tillförseln har sedan fördelats som så kallade utsläppstak mellan länderna runt Östersjön.

– Sverige får till exempel tillföra drygt 121 000 ton kväve och 3100 ton fosfor per år, berättar Bo Gustafsson, chef för Baltic Nest Institute vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Framgångsrikt samarbete

Samarbetet för att minska utsläppen av näring till Östersjön har varit mycket framgångsrikt.

Sedan 1980-talet har tillförseln av kväve minskat med ungefär en tredjedel och fosfortillförseln med drygt hälften.

Men fortfarande är det en bit kvar för att nå målen.

Bo Gustafsson är Östersjöcentrums expert på övergödningsfrågor.

– Centrala Östersjön är den största utmaningen. Dit behöver tillförseln av kväve minska med ytterligare 20 procent och fosfor med 50 procent. Att komma till rätta med övergödningen är ett långsiktigt arbete, men modelleringar visar att vi kommer att se betydande förbättringar i delar av Östersjön inom några decennier, säger Bo Gustafsson.

Ny strategi för kemikalier

Emma Undeman vid Stockholms universitets Östersjöcentrum har sett över Helcoms arbete med farliga ämnen, och tillsammans med representanter för flera av Helcom-länderna tagit fram konkreta förslag inför en ny strategi för att modernisera arbetet.

– Det finns väldigt många typer av farliga ämnen. Därför är det viktigt att man arbetar systematiskt med olika ämnesgrupper och har en tydlig plan för vad man ska göra med resultaten. Tidigare har mycket fokus varit på ”gamla” miljögifter som PCB och dioxiner. Där ser vi stora förbättringar, men nu är det viktigt att bygga upp en process för att identifiera sådana ämnen som kan visa sig skadliga i framtiden, säger hon.

Emma Undeman forskar om farliga kemikalier.

I Sverige görs regelbundet översiktliga inventeringar, s.k. screeningkampanjer för att leta efter nya farliga ämnen, följa upp olika internationella krav eller ge underlag för särskilda åtgärder.

– Ett förslag är att Helcom ska organisera sådana gemensamma kampanjer där alla Östersjöländer kan delta.

På så sätt får alla väldigt mycket kunskap till en relativt liten kostnad och arbetsinsats.

Det är ett bra sätt att använda en samarbetsorganisation, menar Emma Undeman.

Färdig plan för framtiden

Forskarna vid Stockholms universitet har också varit med och tagit fram en ny vetenskaplig agenda för Helcom, där man identifierar vilka kunskapsluckor som behöver fyllas för att genomföra och utveckla åtgärdsplanen.

– När det gäller övergödning behövs framför allt mer kunskap om hur de diffusa utsläppen från land kan minskas, vilka åtgärder som är kostnadseffektiva och hur lång fördröjning man kan vänta sig. Men det behövs också större förståelse för hur syreförhållanden i havet i påverkar näringsdynamiken i havet och vilka effekter klimatförändringar kan få, säger Bo Gustafsson.

När det gäller miljögifter finns många kunskapsluckor.

– Vi behöver exempelvis mer kunskap om varifrån kemikalierna som hittas i havet kommer, och hur de kommer dit, säger Emma Undeman. Det är viktigt för att vi ska kunna hitta effektiva åtgärder för att minska utsläppen.

R/V Electra kör igenom en tjock algblomning utanför Klintehamn i augusti 2020. Foto: Östersjöcentrum.