Skarvungar och ägg. Foto: Maria Ovegård, SLU.

Inom den nationella miljögiftsövervakningen samlas årligen några arter in från sjöar och hav för att analysera halter av miljögifter. Ju högre upp i näringsväven desto lättare att detektera miljögifter och desto mer relevant för att jämföra med vad vi människor exponeras för.

Dock är arter högre upp i näringsväven ofta sällsynta, skyddade och/eller har en begränsad utbredning. Fågelägg anses vara en bra matris inom miljöövervakningen bland annat eftersom man inte behöver döda fullvuxna individer. Ägg från sillgrissla har samlats in från södra Östersjön sedan slutet av 1960-talet och lärt oss mycket om förändringar av gifter i vår miljö över tid. I nuläget samlas utöver sillgrissla även ägg från strandskata och fisktärna från Sveriges västkust för att följa förändringen av miljögifter över tid. Mellanskarven, som studien föreslår för miljöövervakning, är en livskraftig och väl spridd art

Den nya studien tar bland annat reda på om skarven, som tillbringar vintern i Mellaneuropa och längs Medelhavets kuster, bildar ägg från det den äter här i Sverige eller om den bildar ägg från kroppsreserver. Använder de inte kroppsreserver är sannolikheten stor att miljögifter som mäts i ägg har samlats in lokalt, under deras vistelse i Sverige, och därmed är lämpliga för miljögiftsprovtagning. Douglas Jones, miljöanalysspecialist vid SLU Artdatabanken, som initierade studien när han arbetade inom miljögiftsövervakningen på Naturhistoriska riksmuseet, förklarar:

– Skarven finns överallt i Sverige, både vid sjöar och längs väst- och östkusten, och vore en lämplig art för miljögiftsövervakning. Den äter fisk och befinner sig högt upp i födoväven.

Douglas Jones i skarvträd. Foto: Henrik Dahlgren, Naturhistoriska Riksmuseet.

Studien visar att ägg från skarv är lämpligt för övervakning av miljögifter från olika akvatiska miljöer (marin, bräck- och sötvatten) i hela landet. I denna studie kombinerades den expertis inom ekologi, artkunskap och miljögifter, samt möjlighet till mätningar av både isotoper och kvicksilver, som finns vid de olika lärosätena.

Stabila isotoper av grundämnen kan hjälpa till att urskilja var någonstans ett djur har ätit. I den nya studien samlades ägg från skarvar från flera platser; norra Bottenhavet, Stockholm och Blekinges skärgårdar, från Bohuskusten samt från sjön Roxen i Östergötland. Äggen analyserades för stabila isotoper av kol, kväve och svavel samt för kvicksilverhalter. Isotop-datat tyder på att skarvarna, till största delen, bildar ägg från fisk som de har ätit där äggen har samlats in, snarare än från sina kroppsreserver. Studien visar också att dieten påverkar kvicksilverhalten i äggen.

– Svavelisotoper är en mycket bra markör för om skarven ätit i sjöar eller om den ätit i havet och kväveisotopanalyser, särskilt om de utförs i aminosyror, hjälper till att svara på var i födoväven skarven befinner sig, säger Agnes Karlsson, universitetslektor vid Institutionen för Ekologi, Miljö och Botanik, som använder sig av den tekniken i sin ekotoxikologiska forskning.

Skarvägg. Foto: Douglas Jones, Artdatabanken, SLU.

Högst halter av kvicksilver mättes där skarven ätit mer på rovfisk, som förväntat eftersom kvicksilver anrikas i födoväven. I denna studie fann man att rovfisk var en större del av kosten hos skarv i Stockholms skärgård.

Artikeln “A multi-isotope approach to evaluate the potential of great cormorant eggs for contaminant monitoring” är publicerad i tidskriften Ecological Indicators med författarna Douglas Jones, Artdatabanken vid SLU, Maria Ovegård, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU, Henrik Dahlgren, Sara Danielsson, Naturhistoriska riksmuseet, Maria Greger, Tommy Landberg, Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet (DEEP), Andrius Garbaras, Center for Physical Sciences and Technology i Litauen, Agnes ML Karlson, Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet (DEEP) och Östersjöcentrums Baltic Sea Fellows.

Artikeln är publicerad med open access:

Läs hela artikeln här