Ålen har länge varit rödlistad som akut hotad av den internationella naturvårdsunionen IUCN och rekommendationen från Internationella havsforskningsrådet, ICES, till fisket har sedan 2000 varit nollkvot. Ändå är det fortfarande tillåtet att fiska ål i Sverige, liksom i resten av Europa, om än med restriktioner.

Tidigare fanns ett svenskt fiske efter ål på både väst- och ostkusten men 2012 stängdes fisket på västkusten och fisket på ostkusten är numera licensierat och förbehållet sedan tidigare aktiva yrkesfiskare.

Den svenska statistiken visar att fångsterna av ål låg relativt stabilt fram till 1960-talet, då de rasade och sedan dess har de fortsatt att minska, berättar Henrik Svedäng, fiskforskare vid Östersjöcentrum, och författare till en färsk policy brief om ålfrågan. Ett sätt att följa hur ålbeståndet utvecklas är att studera rekryteringen av ung glasål till Europa och även där har kurvorna gått stadigt neråt de senaste decennierna.

 – Ålen har alltså haft en dålig rekrytering i 30-40 år och det betyder att beståndet försvagas successivt.

Osäkra uppskattningar av beståndet

För att kunna bestämma vilken påverkan det svenska fisket har på beståndet låter förvaltningen märka ett antal ålar för att sedan notera hur många av dessa som fiskas upp. Den officiella siffran säger att 2 procent av de märkta ålarna fiskas upp och utifrån det uppskattas att 3 627 ton ål finns inom räckhåll för det svenska fisket.

Henrik Svedäng är dock tveksam till sifforna och påpekar att metoden är osäker.

 – Det gör en ju fundersam för då skulle inte beståndet ha lidit skada av den minskade rekryteringen…

Något som ofta lyfts fram är att den mängd ung glasål som fiskas i södra Europa är så pass mycket större än det svenska fisket, som sker på vuxen ål.

 – Man kan inte räkna på det viset. Den vuxna blankålen som är på väg tillbaka till Sargassohavet har ett mycket större reproduktivt värde än glasålen. Man kan alltså påverka beståndet lika mycket genom att skörda få gamla som väldigt många unga, förklarar Henrik Svedäng.

– Om vi fiskar bort en stor population av den utgående blankålen så gör vi stor skada och Sverige har en betydande del av det här fisket.

För att undvika att ålen utrotas behöver den skyddas omedelbart, menar Henrik Svedäng. Det innebär att allt riktat ålfiske bör stoppas, både i Sverige och övriga Europa. Vandringshinder bör tas bort och utsättningar av ål ovanför vindkraftverken upphöra, samtidigt som kunskapsluckorna om beståndets tillstånd bör fyllas.

Investeringar har bundit fiskarna vid ålen

Emma Björkvik, Stockholm Resilience Centre, har tillsammans med kollegor studerat hur ålfisket utvecklats historiskt i Kalmar län. Undersökningen visar att många fiskare i området idag är specialiserade på ålen. Orsakerna till detta går att hitta i historiska och socioekonomiska faktorer. På 1960-talet investerade många ålfiskare i bottengarn – ett stort fångstverktyg som utvecklades mycket under den tidsperioden.

 – Man såg det som en bra möjlighet att fortsätta tjäna pengar och investera i sitt ålfiske.

Bottengarnen gjorde att de enskilda fiskarna fick upp mer ål än tidigare.

 – Och vi menar att de här investeringarna band fiskarna vid fortsatt ålfiske. När man investerat i något vill man inte gärna släppa det.

Från 1990-talet ledde ökade skador från säl och skarv och mer och hårdare regleringar till att fisket efter andra arter försvårades. Det bidrog också till att cementera ålfisket, liksom införandet av ålfiskelicenser.

 – För att få behålla licensen måste man år efter år rapportera fångster, så vi menar att den här licensen motiverar fiskarna att fortsätta fånga ål.

 – Många som fiskar ål skulle antagligen sluta fiska helt om ålfisket stängdes och frågan är om det går att ha kvar ett skärgårdsfiske utan ålen, säger Emma Björkvik, som menar att myndigheterna borde underlätta för yrkesfiskarna att börja fiska andra arter.

Nationell plan med fyra ben

Sofia Brockmark, utredare vid Havs- och vattenmyndigheten, redogjorde under seminariet för hur förvaltningen av ålbeståndet ser ut.

 – ­Det finns en rad bestämmelser och direktiv som syftar till att minska den mänskliga inverkan på europeisk ål och vi ser idag en signifikant ökning av det invandrande glasålsbeståndet, om än liten.

Ålen är numera listad inom CITES – det internationella avtal som reglerar handeln med hotade arter.

 – Det här är väldigt verkningsfullt eftersom man måste kunna styrka att den ål man handlar med har lagligt ursprung. Det är också förbjudet att exportera ål från EU.

Den svenska planen för att skydda ålen står på fyra ben, förklarar Sofia Brockmark. Dessa är minska fiskets påverkan, minska dödligheten i kraftverk, stärka kontroll av fiske och handel och att stödutsätta ål. Hur arbetet fortskrider rapporteras regelbundet till EU-kommissionen.

Minskat fiske

Fisket efter ål har successivt minskat de senaste åren, som ett resultat av att licenssystemet infördes och att inte några nya licenser beviljas, beskriver Sofia Brockmark. EU har också beslutat om ett tremånadersstopp av fisket, som medlemsländerna kan förlägga som de vill, inom en viss tidsperiod.

 –  Det har gjort att fiskets fångster minskat ytterligare. Förra året hade vi ett kustfiske på 80 ton.

HaV arbetar också aktivt med nya metoder för att öka fiske- och handelskontrollen, till exempel med hjälp av drönare. Utsättningar av ål görs framför allt på västkusten. När det gäller vattenkraftens påverkan finns ett åtgärdsunderskott, vilket EU-kommissionen tryckt på.

 – Vi behöver åtgärda våra vattendrag för att möjliggöra att utvandrande blankål kommer till havet. Vi måste också få bättre kunskap om beståndet.

Är det så att HaV tycker att ni har gjort tillräckligt? Är ni inte så oroade kring frågan, frågade moderator Gun Rudquist.

 – Nej, vi jobbar ju aktivt hela tiden utifrån EU-kommissionens och ICES utvärderingar och tittar ständigt på vad vi kan förbättra. Vi har tagit strategiska beslut när det gäller fisket och behöver jobba mer när det gäller att minska påverkan i våra vattendrag, svarade Sofia Brockmark.

Frågor om utsättningar och fritidsfiske

Att ålen engagerar är tydligt och många frågor kom in från tittarna till seminariet, bland annat rörande fritidsfiske av ål, som inte är tillåtet men ändå pågår.

 – Vi upptäcker tjuvfiske på ål. Vi gör stora beslag årligen, berättade Sofia Brockmark.

Frågor rörde också utsättningen av ål, där effekten ifrågasattes.

 – Jag förstår inte idén med att sätta ut ål ovanför vattenkraftverk. Det är bara en gammal fiskevårdsåtgärd. Med tanke på att rekryteringen gått ner så mycket så finns det ingen brist på uppväxtområden, menade Henrik Svedäng.

Utsättningsfrågan är tudelad och har flera historiska anledningar, förklarade Sofia Brockmark.

 – ­Det finns med i vissa gamla vattendomar att man måste sätta ur ål på vissa ställen och vissa kanske inte är lämpliga. Vissa fiskevårdsområden sätter också ut ål för att ha ett historiskt fiske, men det är ganska små mängder.

Om kustfisket tar 80 ton ål & vuxen ål i snitt väger 3,5 kg innebär det att man fångar 22 800 individer av akut utrotningshotad art per år – tycker HaV detta är rimligt, undrade en tittare.

 – När det gäller fisket har vi en strategi för att minska fiskets påverkan och det är den vi arbetar utifrån, svarade Sofia Brockmark.

Henrik Svedäng menade att de minskade ålfångsterna kan tolkas på flera sätt.

 – Man kan tolka det som att man lyckats med sina åtgärder men man kan också tolka det som att beståndet är på väg att ramla ihop.

Så du vill dra in alla ålfiskelicenser imorgon, frågade Gun Rudquist.

 – Ja, om Indien kan skydda tigern så kan vi skydda en harmlös fisk som ål.

Text: Lisa Bergqvist

Se filmen från denna Baltic Breakfast

Se även filmen "Ålen sjunger på sista versen":