Foto: Bertil Bernhardsson/Mostphotos

Havet har många intressenter. Vitt skilda aktörer inom sjöfart, vindkraft, akvakultur och fiske måste samsas med mänskliga behov av rekreation och naturupplevelser, samtidigt som havens ekosystem måste skyddas för framtiden.

Trots de många och ofta motstridiga intressena har haven tidigare inte omfattats av någon fysisk planering av den typ som länge funnits på land. 2014 beslutade dock EU genom ett ramdirektiv att samtliga medlemsländer ska ta fram havsplaner och efter flera års arbete är de svenska havsplanerna nu klara.

Över 150 organisationer har medverkat i arbetet med att ta fram havsplanerna, som har letts av Havs- och vattenmyndigheten, HaV.  Tre olika planer har tagits fram för de svenska vattnen – en för Bottniska viken, en för Östersjön och en för Västerhavet, alltså Kattegatt och Skagerrak. I dem finns det utmärkt var olika typer av aktiviteter bäst kan ske.

– Havsplaneringen förenar näringspolitiska mål, sociala mål och miljömål. Planerna kommer att vägleda myndigheter, kommuner och domstolar i beslut, planering och tillståndsprövningar, säger Jakob Granit, generaldirektör för Hav på myndighetens webbplats.

Lett till viktiga diskussioner

De första utkasten till de svenska havsplanerna presenterades redan i december 2016 av HaV. Därefter har ett intensivt samråd pågått där bransch- och intresseorganisationer, kommuner, regioner och myndigheter deltagit.

– Havsplaneringen har varit en öppen process där olika delar av samhället har fått delta och har på det sättet lett till viktiga diskussioner om hur vi ska använda vårt hav och hur olika intressen ska vägas mot varandra. Men när det gäller Östersjön är det uppenbart att det finns stora begränsningar i vad som går att uppnå genom den nationella havsplaneringen, säger Sofia Wikström, marinekolog och forskare vid Östersjöcentrum som deltagit som sakkunnig i processen.

Forskaren och marinekologen Sofia Wikström vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Foto: Lisa Bergqvist

Svenska planer exkluderar kusten

För de flesta Östersjöländer gäller havsplanerna från strandgränsen till territorialgränsen. I Sverige ser det däremot annorlunda ut. Här ansvarar kommunerna helt för kustzonen, från land till en nautisk mil (cirka 1,8 km) utanför den så kallade baslinjen. Därefter följer ett stort havsområde i vilket kommuner och staten ska samsas om planeringen. Det nationella ansvaret gäller fullt ut först i den ekonomiska havszonen (EEZ), som börjar 12 nautiska mil (drygt 2,2 mil) utanför baslinjen.

– Det är i kustzonen de största planeringsutmaningarna finns och de hanteras inte i de här nya nationella havsplanerna. Det är många verksamheter som behöver samsas i våra kustområden, vilket kan leda till konflikter mellan olika användare och mellan privata och allmänna intressen, konstaterar Sofia Wikström.

Bakgrunden till de svenska särbestämmelserna är att kommunerna här har planeringsmonopol, vilket man velat värna om även i processen med havsplaner. Ur ett ekologiskt perspektiv är gränserna däremot både godtyckliga och irrelevanta, förklarar Sofia Wikström.

– För naturen hör kust och utsjö ihop i ett sammanhängande system. Ur ett ekosystemperspektiv vore det mer logiskt att inkludera kustzonen i den statliga havsplaneringen, säger hon.

För de flesta Östersjöländer gäller havsplanerna från strandgränsen till territorialgränsen, men i Sverige ser det annorlunda ut. Illustration: Elsa Wikander/Azote

Stort behov av planering

För havets ekosystem är kustzonen väldigt viktig. Här finns många av Östersjöns högsta naturvärden. Många djurarter rör sig också fram och tillbaka mellan öppet hav och kustområdena och forskning visar att storskaliga förändringar i näringsvävaren i öppna Östersjön också kan påverka havsmiljön vid kusterna.

– Förvaltningsgränsen mellan kust och utsjö är ett mänskligt påfund, havet känner inga gränser, säger Sofia Wikström.

Tillsammans med flera andra forskare från olika lärosäten släppte Sofia Wikström tidigare i år en rapport om fritidsbåtars miljöpåverkan, för Havsmiljöinstitutets räkning.

Rapporten visar att antalet båtar och bryggor har ökat kraftigt i Sverige de senaste decennierna. I många känsliga kustmiljöer, som de grunda vikarna, har den sammantagna exploateringen fått negativa effekter för växt- och djurlivet.

– Hittills har kustexploateringen skett i små steg, utan att den sammanlagda – kumulativa – effekten på havsmiljön vägts in. Den här krypande exploateringen visar på behovet av att planera även kustzonen, säger Sofia Wikström.

Hoppas på samordning

En del av Sveriges drygt 80 kustkommuner har redan idag på egen hand planerat sina havsområden, i enlighet med plan- och bygglagen, men förfarandet skiljer sig mellan olika kommuner. Under 2020 ska HaV, Boverket och de svenska länsstyrelserna, som en miljömålsåtgärd, ta fram en vägledning för hur den kommunala havsplaneringen bättre ska samkoordineras och integreras med de nationella.

– Det är viktigt att arbetet i kommunerna samordnas. Idag saknar de ofta kunskap inom det här området och kartunderlag från undervattensmiljöerna. En kunskapsbaserad kustplanering är ett viktigt verktyg för ett mer hållbart utnyttjande av våra kustområden i framtiden, säger Sofia Wikström.

Text: Lisa Bergqvist