Torsken i Östersjöns västra bestånd är starkt hotad. Tillväxten har aldrig varit sämre. De flesta torskarna är bara omkring 30 centimeter eller mindre och lekbiomassan (mängden könsmogen fisk) ligger på kritiskt låga nivåer.
För att ge beståndet en chans att återhämta sig enades EU:s fiskeministrar om att förlänga förbudet för torskfiske i västra Östersjön under den viktiga lekperioden, från 1 februari till 31 mars.
Men nu har tyska och danska myndigheter givit sina yrkesfiskare grönt ljus att fortsätta tråla upp torsk även under fredningsperioden.
På pappret gäller besluten visserligen fiske efter plattfisk. Men i praktiken är det väldigt svårt att tråla efter plattfisk utan att också få torsk.
– De trålar som används för plattfisk får dessutom vara mer finmaskiga än de som används för torsk. Så i praktiken ökar risken för att få upp mer av riktigt små torskar, som ligger under minimimåttet och ännu inte har blivit könsmogna, säger Gustaf Almqvist, fiskeriexpert vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Tyskland var först ut med att kringgå fiskestoppet. Och häromdagen meddelade miljöminister Esben Lunde Larsen (Venstre) att även danska fiskare tillåts tråla efter plattfisk under fredningsperioden.
Varken ministern eller någon annan vid danska Miljö- och livsmedelsministeriet ville på torsdagen kommentera Baltic Eyes vidare frågor om beslutet.
Men i ett tidigare pressmeddelande motiverar Esben Lunde Larsen beslutet med att ”det vore ohållbart att danska fiskare ombads göra annorlunda än sina tyska motsvarigheter inom samma fiske.”
Enligt danska och tyska myndigheter får högst tio procent av totalfångsten utgöras av torsk. Dock kan stora mängder torsk fortfarande tas upp, särskilt i det danska fisket efter plattfisk, som är betydligt större än det tyska. I teorin kan danska plattfisktrålare nu fånga drygt 500 ton torsk under fredningsperioden – vilket motsvarar mer än hälften av Internationella havsforskningsrådets (ICES) rekommenderade fångstkvot för västra beståndet under hela året.
Både torsk och rödspätta omfattas av den så kallade landningsskyldigheten, som innebär att inga oönskade bifångster längre får kastas över bord. All fisk som kommer upp i trålen måste landas och registreras, och räknas sedan av från den totala kvoten för respektive art.
– Om man använder sig av mer finmaskiga trålar kommer man sannolikt att få upp en hel del torsk som är under minimimåttet. Så det kommer att bli fullt upp för myndigheternas fiskekontroller att kontrollera att landningsskyldigheten efterlevs i praktiken, säger Gustaf Almqvist.
Det främsta syftet med en förlängd fredningsperiod är att inte störa torskens lek.
– För det västra beståndet har leken fungerat väldigt dåligt under de senaste åren. Därför är ett förlängt fiskestopp så viktigt. Det skulle gynna en föryngring av beståndet och i förlängningen göra att det blir mer och större torsk att fiska på, säger Gustaf Almqvist.
Att två länder kringgår trålförbudet under fredningsperioden har inte bara ekologiska utan också politiska implikationer, menar han.
– Förlängningen av fiskestoppet under lekperioden var ett gemensamt avtal mellan medlemsländerna. Vad jag förstår var det även en kompensationsåtgärd för att man frångick den vetenskapliga rekommendationen och beslutade om högre fångstkvot.
De senaste åren har EU:s fiskeministrar beslutat om fångstkvoter som ligger en bra bit över ICES vetenskapliga rekommendationer för det västra beståndet. I fjol lyckades dock Sverige och Polen förhandla fram att fredningsperioden förlängdes från sex till åtta veckor.
– Nu bryter Danmark och Tyskland det avtalet. De håller sig inte till det man kom överens om, säger Gustaf Almqvist.
Text: Henrik Hamrén