ICES har länge sagt att den starkt hotade europeiska ålen bör fredas. Men till skillnad från för andra fiskarter har man inte angett någon specifik fångstrekommendation för fisket. Istället har det hetat att ”alla antropogena effekter” (mänskliga verksamheter som leder till att ål dör) bör ”reduceras till, eller hållas så nära som möjligt till noll”. Detta har öppnat för olika tolkningar av vad som bör prioriteras för att rädda ålen – att stoppa fisket eller minska vattenkraftens påverkan?

I år levererade ICES dock en betydligt rakare formulering: ”ICES rekommenderar att när försiktighetsprincipen tillämpas bör det vara noll fångst i alla livsmiljöer 2022.”

Övriga mänsklig påverkan, såsom exempelvis vattenkraft eller andra vandringshinder, bör ”minimeras och elimineras där så är möjligt”, skriver ICES.

– Vi valde att separera rådet för fisket fångstmöjligheter och sätta det överst. Alla övriga aspekter och överväganden, som beståndsstatus och annan påverkan, kommer längre ned, säger Max Cardinale, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) och medlem i ICES Advisory Committee (ACOM) som formulerar de vetenskapliga råden.

– I grunden handlar det om att vi vill vara konsekventa. Det finns ingen anledning till att rådet för ål ska se annorlunda ut än råden för andra bestånd, säger han.

---

 

Tydlig skärpning

Henrik Svedäng, forskare vid Östersjöcentrum, välkomnar ICES nya formuleringar. Han säger:

– Det är en klar och tydlig skärpning av de vetenskapliga råden. Man rekommenderar att fisket ska upphöra helt, fångsterna ska vara noll i alla europeiska habitat där ål förekommer, både i havet och i inlandsvatten. Det har ICES inte sagt tidigare.

---

 

Väntar på att ålfiskarna går i pension

Det finns i dag 178 ålfiskelicenser fördelade på 155 svenska fiskare. Varje licens tillåter en fångst på åtta ton ål per år. Förra året rapporterade fisket fångst på 175 ton ål (86 ton i havet och 89 ton i inlandsvatten).

Förvaltningens strategi bygger på att den åldrande gruppen ålfiskare i sinom tid väljer att gå i pension. Då inga nya ålfiskelicenser beviljas räknar man med att fisket med tiden gradvis försvinner av sig självt. Något slutdatum för när detta senast ska vara uppnått finns inte.  

Frågan är hur ICES nya råd om ”noll fångst” påverkar denna strategi. Den vetenskapliga rådgivningen och försiktighetsansatsen ska utgöra grunden för den svenska ålförvaltningens beslut. Går det då att göra annat än att omgående stoppa svenskt ålfiske?

– ICES rådgivning har väldigt stor betydelse generellt. Men sen är det också andra delar, delvis politiska, som vi behöver förhålla oss till, säger Sofia Brockmark, utredare på HaV.

Hon syftar bland annat på EU-kommissionens årliga förslag på åtgärder samt årets TAC- och kvotförhandlingar i samband med ministerrådet i december i år. – HaV hanterar ICES råd om ål på samma sätt som för övriga kommersiella bestånd som omfattas av årliga förhandlingar om tillgängliga fiskemöjligheter. Inför förhandlingarna i ministerrådet lämnar vi in underlag till regeringen, efter begäran från regeringskansliet. Eftersom det inte kommit något förslag från EU-kommissionen finns det än så länge inte något förslag för medlemsländerna att ta ställning till, säger Sofia Brockmark.

Ålen är en kommersiellt fiskad - men inte kvoterad - art. Hur ålfisket ska förvaltas är i hög grad upp till de enskilda länderna att bestämma själva. I Sverige är det HaV som har förvaltningsansvaret. Enligt förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (1994:1716) har HaV eget mandat att begränsa eller helt förbjuda svenskt ålfiske.

Vad hindrar HaV från att följa vetenskapens råd och förbjuda allt ålfiske nästa år?

– Den förväntade effekten av att begränsa det återstående ålfisket i Sverige är beroende av vilka åtgärder som vidtas inom övriga delar av ålbeståndets utbredningsområde. Därför har utfallet av de politiska förhandlingarna och tillämpningen av ICES råd inom ramen för TAC och kvotförordningen stor betydelse, säger Sofia Brockmark.

Effekten blir såklart störst om alla länder följer ICES råd. Men även om Sverige blir det enda land som slutar fiska skulle det ju ändå gynna ålbeståndet.

– Myndigheten behöver alltid värdera olika åtgärders förväntade effekt för enskilda arter, bestånd, ekosystem, och för miljön. Effekten måste sedan ställas i relation till annan direkt påverkan, inklusive andra länders direkta påverkan, och till förväntad påverkan på sociala och ekonomiska värden. Det är mot bakgrund av detta som vi kommer att värdera det nya rådet från ICES, säger Sofia Brockmark.

---

 

Utan glasål – inga ålutsättningar

ICES rekommendation om ”noll fångst” omfattar även glasålsfisket i bland annat Biscayabukten, där glasål fångas och säljs till ålutsättningar och uppfödning i andra EU-länder. ICES slår fast att “fångst för utsättningar bör inte tillåtas”.

– All ål som går till utsättningar är fångad. Eftersom vi säger att det inte bör fångas någon ål alls i europeiska vatten blir detta en logisk följd av den rekommendationen, säger Max Cardinale.

I både EU:s ålförordning från 2007 och Sveriges nationella ålförvaltningsplan från 2009 ses ålutsättningar som en bevarandeåtgärd. Sverige importerar årligen miljontals levande glasålar för utsättning i kust- och inlandsvatten. Samtidigt är åtgärden starkt ifrågasatt, inte minst eftersom en del utsättningar görs ovanför vattenkraften vilket tvingar ålarna att passera kraftverkens dödliga turbiner när de ska vandra tillbaka ut i havet.

Enligt ICES kan utsättningar i nuläget inte ses som en åtgärd som främjar ålbeståndet, eftersom det är högst osäkert om de verkligen gynnar ålbeståndet eller om de tvärtom försämrar ålens chanser att nå Sargassohavet för att leka och reproducera sig.

Rent vetenskapligt finns det i nuläget mer som talar emot utsättningar än som talar för att de skulle fungera och vara positiva för ålbeståndet.

Max Cardinale.

---

 

Ska se över utsättningarna

Utsättningar av glasål är en viktig del i svensk ålförvaltning och en av åtgärderna för att snabbt öka förekomsten av ål i svenska vatten. Enligt Sofia Brockmark genomför HaV nu en översyn av de utsättningar som görs inom ramen för den nationella ålförvaltningsplanen.

– Vi analyserar bland annat om åtgärden fortfarande är att betrakta som adekvat mot bakgrund av kostnadseffektivitet och förväntat bidrag till en ökad blankålsutvandring, säger hon.

En hel del svenska ålutsättningar görs också utanför förvaltningsplanen för att uppfylla krav i gamla vattendomar. Även för dessa pågår en översyn av allmänna riktlinjer samt de bestämmelser som styr länsstyrelsernas tillståndsprövning.

– HaV har tidigare fastslagit att utsättningar ska betraktas som en beståndsbevarande åtgärd för att på kort sikt bevara och stärka det utvandrande beståndet av blankål. Även ICES senaste råd kommer att beaktas i samband med den pågående översynen av utsättningar som åtgärd, säger Sofia Brockmark.

Text: Henrik Hamrén