Det är en detalj i sammanhanget. Men den har faktiskt ganska stor betydelse.

I en kommentar till ICES uppdaterade fångstråd för strömmingen i Bottniska viken skriver havsforskare vid Statens lantbruksuniversitet (SLU) att ”för i år, 2021, rekommenderar nu ICES istället en fångst om 117 485 ton”. Budskapet har tagits upp av andra, och bidrar till uppfattningen att det är den fångstkvoten ICES rekommenderar.  

Men det är det inte.

ICES rekommenderar inte att fångsten ska höjas till drygt 117 tusen ton. ICES rekommenderar att fångsten kan höjas – till mellan 91 494 och 117 875 ton. Intervallet rymmer en stor skillnad.

Visserligen brukar fiskeministrarna besluta fångstkvoter (TAC) som ligger så högt som möjligt – och ibland lite till – inom det intervall som forskarna vid ICES rekommenderar. Detta kan också ha bidragit till att så många bestånd och havsmiljön i övrigt är i så dåligt skick.

Mot den bakgrunden är det viktigt att forskare och andra inte bidrar till att cementera bilden av att ICES råd alltid avser den högsta fångstnivån. För det gör det inte. Enligt ICES kan årets uppdaterade fångstkvot för strömmingen i Bottniska viken under 2021 lika gärna bli 91 494 ton som den kan bli 117 875 tusen. Vilket den blir är upp till politikerna att besluta.

Det är förståeligt, men oklokt av forskare att utgå ifrån att politikerna kommer att göra som de brukar. Tvärtom kan det vara bra att påminna politikerna, intresseorganisationer, medierna och allmänhet om att det finns bättre sätt att förvalta våra gemensamma resurser och vår havsmiljö.

I sin kommentar ger SLU också några bra argument för att faktiskt göra så.

Den fleråriga förvaltningsplan som gäller för Östersjön ger beslutsfattarna möjlighet att sätta lägre kvoter och tillämpa en högre försiktighetsbuffert; en buffert som bättre speglar den genuina osäkerhet som finns beträffande vetenskapens förmåga att veta vad som sker under havsytan. En ökad buffert i beslut om fångstkvoter kan gynna både havsmiljön, beståndsutvecklingen och även fiskenäringens lönsamhet, åtminstone på några års sikt.

Det finns ingen anledning att bortse ifrån den lägre nivån i ICES-forskarnas rekommendation.