Torsk. Foto: Mostphotos.

Efter fyra filmer om miljöproblemen i Östersjön är det nu dags för journalisten och filmaren Folke Rydén att knyta ihop säcken. Det gör han med den avlutande filmen Östersjön – hot och hopp, där han återvänder till de människor han porträtterat i tidigare filmer samtidigt som han blickar framåt.

För Östersjötorsken är det en mörk bild som målas upp. I Rydéns tidigare film Alla torskar från 2009 mötte vi den unga forskaren Lo Persson från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), som slog larm om att mängder av små och oönskade torskar kastades tillbaka döda i havet. I filmen avfärdades dessa uppgifter av forskningsrådet ICES högsta chef. Sedan den så kallade landningsskyldigheten infördes 2015, i enlighet med EU:s gemensamma fiskepolitik, är det inte längre tillåtet att kasta tillbaka oönskad fisk, men trots det har situationen för torsken i Östersjön ytterligare försämrats sedan Alla torskar gjordes.

Torsken kan idag bara reproducera sig i Bornholmsbassängen, vilket beror på att övriga lekområden, på grund av övergödningen, har för låg syrehalt. De torskar som finns är små, magra och i dålig kondition och de stora och välväxta torskar på en meter eller längre, som yrkesfiskare sågs posera med på 1980-talet, lyser med sin frånvaro.

– Situationen för torsken är väldigt allvarlig, konstaterar Henrik Svedäng, fiskforskare vid Östersjöcentrum.

Torsken svälter

Varför den återstående Östersjötorsken blivit så liten och mager är inte helt klarlagt. Övergödningen har beskrivits som en faktor, liksom miljögifter och den ökande populationen av säl och skarv. I filmen säger en fiskare:

– Vi ska ju inte använda haven till soptunna och om det då inte är någon fisk så skyller vi på fiskaren.

Men enligt Östersjöcentrums forskare bär fisket de facto en stor del av skulden till den problematiska situationen.

– I Bornholmsbassängen är syre- och salthalterna tillräckliga och det finns också gott om bottenlevande djur. Däremot har det bedrivits ett storskaligt industrifiske i området, både efter torsk och efter torskens viktigaste bytesdjur: sill och skarpsill, säger centrets vetenskapliga ledare Christoph Humborg.

Ännu ej publicerade matningsförsök med Östersjötorsk, gjorda vid SLU, visar att om man matar de magra torskarna växer de till sig.

– Mycket tyder på att torsken helt enkelt svälter idag, säger Christoph Humborg.

Östersjöcentrum föreslår därför att man förlänger det stopp för torskfiske på det östra torskbeståndet som infördes i år, och att man också minskar eller helt avstår från fiske på sill och skarpsill i området.

– Vi kan inte vara säkra på att det får effekt, men det är i alla fall värt att prova, säger Christoph Humborg.

Selektivt fiske påverkar

I filmen Östersjön – hot och hopp? presenteras en ny typ av trål som en innovation som kan vara positiv för torskbeståndet. Den nya försökstrålen har anpassats så att det är lättare för de små oönskade fiskarna att simma genom trålens maskor och tillbaka ut i vattnet. Detta är dock ingen lösning som Christoph Humborg eller hans kollega Henrik Svedäng tror på.

– Tvärtom finns det mycket som tyder på att det selektiva fisket, som vi bedrivit i många år, är en av delorsakerna till att storleken på torskarna har minskat, säger Henrik Svedäng.

Fisket efter stora torskar har gynnat små fiskar som blir könsmogna tidigt. Det kan leda till genetiska förändringar så att fisken permanent blir tidigare könsmogen, även om fisketrycket skulle upphöra.

Minskad individuell tillväxt för en fisk som torsk som normalt har hög tillväxt leder till en kraftigt minskad produktivitet – beståndet producerar mycket litet överskott som det går att fiska på.

– Men det är också problematiskt för beståndet när de stora och gamla torskarna försvinner. Den kannibalism som de stora individerna utövar är viktig för att hålla beståndet i skick. När de försvinner får vi istället en situation där alla torskar är i liknande storlek och konkurrerar om samma föda, säger Henrik Svedäng.

Inte kört

I Folke Rydéns film säger en intervjuad forskare att han har svårt att se att torsken finns kvar i Östersjön om hundra år. När han får frågan av Rydén om det inte är sorgligt, svarar han:

– It’s nature (ungefär: Det är naturens gång).

Christoph Humborg vänder sig emot detta påstående.

– Det är inte naturens fel om torsken försvinner, det är människans. Om vi fortsätter som nu när det gäller fiske, övergödning och utsläpp av växthusgaser – då håller jag med om att det ser mörkt ut för torsken. Men det är inte kört och vi kan inte ge upp. Vi måste göra det vi kan för att stoppa utvecklingen och rädda torsken.

Text: Lisa Bergqvist