Vår konst och arkitektur

Frescatibiblioteket skapades av arkitekten Ralph Erskine. Biblioteket har ett stort antal konstverk, både äldre och moderna verk.

Stockholms universitetsbiblioteks nuvarande huvudbyggnad ritades av Ralph Erskine och invigdes 1983.


 

Frescatibibliotekets arkitektur

Stockholms universitetsbiblioteks huvudbyggnad, Frescatibiblioteket, ritades av Ralph Erskine och invigdes 1983.

Biblioteket ligger centralt på Campus Frescati vid Stockholms universitet och länkas samman med Södra huset via en stor entréhall. Fasaden mot norr har vinklats för att ge perspektiv ut mot Djurgårdsnaturen och mot öster har den luckrats upp i en klöverform som omfamnar en ekdunge. Utmed den västra fasaden sticker fyra balkonger ut likt kommandobryggor på ett fartyg. Byggnaden markeras i landskapet av det långa och blanka ståltaket med sina två torn. 

Stockholms universitet har alltid ansetts som ett modernt universitet i motsats till äldre, mer traditionella universitet. Biblioteksbyggnaden avspeglar detta genom sin öppenhet och komfort, som präglas av det stora öppna inomhuslandskapet.

Erskine utformade biblioteket för att likna ett inbjudande vardagsrum med bekväma möbler, balkonger där man kan njuta av solen och ett kafé bredvid ingången. De öppna ytorna på entréplanet och övre planet samt de tre ljusgårdarna ger dagsljus till den stora huskroppen.

Under 2013-2015 genomgick Frescatibiblioteket en renovering och ombyggnad. Det var då viktigt att bevara Erskines inspirerande miljö med ljus, rymd och interaktion med den omgivande naturen, samtidigt som studie- och arbetsplatserna behövde moderniseras för att motsvara dagens arbetssätt.

På entréplanet finns nu större områden för grupparbete och diskussion. Där finns också informationsdisk och låne- och återlämningsmaskiner, grupprum och rum för handledning och rådgivning.

Bibliotekets övre plan rymmer större delen av de öppna samlingarna och de mer stillsamma studieplatserna. Olika områden med studieplatser avskärmas från de öppna ytorna genom rader av bokhyllor samt grupprum så att det bildas rum i rum, vilket bidrar till den lugna miljön. Bokhyllorna formar två korsande huvudstråk. Det nord-sydliga stråket, Bokens gata, är ett högt rum med behagligt ljus från högt sittande fönster.

Ralph Erskine (1914-2005) var en brittisk arkitekt som bodde och arbetade i Sverige större delen av sitt liv. Ralph Erskine var en av förgrundsgestalterna inom svensk arkitektur under en stor del av 1900-talet. Hans arbete uppmärksammades även internationellt och belönades med flera nationella och internationella utmärkelser. Hans arkitektur präglas av hänsyn till miljö och han lät naturen inverka på byggnadernas utformning. Frescatibiblioteket är ett tydligt exempel av detta när det omsorgsfullt rundar den lilla ekdungen intill.

På Campus Frescati har han även skapat Allhuset (1980), Juristernas hus (1991) och Aula Magna (1997).

 

Konstverk i Frescatibiblioteket

Ända sedan det nya universitetsområdet på Frescati skapades i slutet på 1970-talet har den konstnärliga utsmyckningen i byggnaderna och på campusområdet varit ett självklart inslag. Konstverken ska samspela och skapa en harmoni med arkitekturen, med syftet att både berika och belysa det offentliga rummet.

I Frescatibiblioteket finns ett stort antal konstverk, både äldre och moderna verk. De flesta ägs av Statens konstråd som i samråd med biblioteket och universitetets konstintendent lånat ut konsten till den välbesökta lokalen där den kan ses av många. 
Här presenteras några av konstverken i Frescatibiblioteket. 

Läs mer om universitetets konstsamlingar

Bronsskulpturen "Privat Venus" (2002) står i bibliotekets entré, med blicken vänd mot inkommande besökare. 

"Privat Venus" var tidigare placerad utomhus på före detta Lärarhögskolan där den välkomnade studenter och lärare till Campus Konradsberg. Nu får den bo i värmen inomhus och göra detsamma för alla som kommer till Frescatibiblioteket.

I en av bibliotekets ljusgårdar finns "Rationellt beslut taget den 19/4 2014 klockan 11.47 inom loppet av en bråkdels sekund", en trådskulptur av armeringsjärn, med en sammanlagd längd på ca 700 meter. Skulpturen är fäst i en bjälke från en gångbro. 

– Jag ville göra något definitivt av det som var ospecifikt. Skapa platsen för det, istället för att låta det vara osynligt. Armeringsjärnen som utgör skelettet i en huskropp, ett beständigt, fast och hållbart material fick skapa tredimensionella spår, forma platsen och synliggöra döljandet. Det som verkar vagt och obestämt kan behöva få vara fast, självklart och tar plats, precis som en tanke man burit på länge som plötsligt blir ett beslut, har konstnären Leontine Arvidsson sagt om sitt verk.

Ekstrands skulpturinstallation i blandteknik är monterad i en vägghängd plexiglaslåda, placerad i bortre änden av mittgången på entréplanet. Verket visar och skapar skildringar av liv och död, genustillhörighet, makt och våld - ett barockt altarskåp täckt av en mängd fragmentariska objekt.

Den monumentala träskulpturen ”Striden mellan änglar och fåglar” (1972-1974) har sedan 1983 varit placerad i Södra Husets entréhall utanför biblioteket och är efter bibliotekets ombyggnad placerad i en av bibliotekets ljusgårdar på plan 4. 

Övriga skulpturer av Torsten Renqvist är kvar i stora hallen. Det gäller bland annat den omhuldade ”Kängurun” (1978-79) som har blivit en omtyckt träffpunkt för studenter och övriga besökare.

Allt förändras och allt går tillbaka till kretsloppet. Det har Hilda Hellström tagit fasta på när hon i sitt verk berättar kiselalgens historia. Hur de dör, transformeras och ger upphov till nytt liv. Just kisel är kopplat till Stockholm och universitetet på flera sätt. Jacob Berzelius som upptäckte grundämnet kisel var professor vid Karolinska institutet och sekreterare vid Kungl. Vetenskapsakademien. Vid Stockholms universitet finns flera nutida forskningsprojekt som berör kiselalger.

Hilda Hellström arbetar i gränslandet mellan skulptur och konsthantverk, ofta i okonventionella material. Hon arbetar framförallt med gjutprocesser och i hennes arbete finns referenser till geologi, arkeologi och mytologi, vilket innebär att de passar särskilt bra på ett universitet. I arbetsprocessen införlivar hon materialets vilja och lämnar stora delar av processen till tyngdkraften. Hon ser detta som en kritik mot världsbilden som lämnar människan i centrum för alla relationer. 

Konstverket beställdes av Statens konstråd och skapades specifikt för sin plats i bibliotekets ljusgård.

 

Kontakt

För Stockholms universitet: konstintendent Camilla Hjelm

Kontaktperson konst i biblioteket
På denna sida