Johan Brandtler
Johan Brandtler

I detta föredrag problematiserar jag förekomsten av s.k. preverbala adverbial i svenska, dvs. adverbial inskjutna mellan subjektet och det finita verbet i deklarativa huvudsatser: Hon bara låtsas, Han nästan grät av glädje. Diskussionen utgår från en större korpusundersökning, som visar att de adverbial som kan placeras preverbalt är betydligt fler än vad som tidigare antagits.

Utifrån detta resultat argumenterar jag för att ingen av de analyser som tidigare presenterats om fenomenet helt lyckas fånga det relativt komplexa samspel mellan syntax, semantik, pragmatik och prosodi som möjliggör preverbal placering av adverbial. De preverbala adverbialen delas in i två distinkta grupper:i) fokuserande, syntaktisk osjälvständiga ledadverbial och ii) kontrastiva, syntaktiskt självständiga adverbial som kan fungera som led- eller satsadverbial.

Grupp 1 innehåller färre men mer frekvent förekommande adverbial än grupp 2. Studien väcker därmed en rad frågor om vad som begränsar och möjliggör preverbal placering av adverbial.