I beskrivningar av svenskans ledföljd har subjektet normalt sin plats före negationen i satsens mittfält (se t.ex. SAG IV:12). Samtidigt är det välkänt att den inbördes ordningen mellan subjekt och negation kan variera: Om allting klaffar reagerar inte revisorerna ≈ Om allting klaffar reagerar revisorerna inte (SAG IV:19).

Den relativa ledföljden mellan subjekt och negation i fornsvenskan är mindre klarlagd, och det förekommer en hel del motsägelsefulla påståenden i litteraturen. I detta föredrag kommer jag att presentera resultatet av en korpusstudie som visar att subjektsplaceringen i fornsvenskans mittfält framförallt regleras av pragmatiska faktorer: indefinita substantiviska subjekt står alltid efter negationen, medan pronominella subjekt praktiskt taget alltid står före negationen. Dock förekommer viss variation som verkar kunna kopplas till det negationsuttryck som används: eigh förekommer oftare framför subjektet än övriga negationsuttryck, vilket kan bero på dess syntaktiska status som huvud (Brandtler & Håkansson 2014).

Föredraget avslutas med en jämförelse med modern svenska. Preliminära resultat från en omfattande korpusstudie (cirka 1,7 miljoner meningar) visar att subjektets placering i mittfältet påverkas av ett komplext samspel mellan en rad olika faktorer, såsom subjektstyp (pronominellt/substantiviskt), definithet och subjektslängd.