Lena Lind Palicki. Foto: Pia Nordin
Lena Lind Palicki. Foto: Pia Nordin

Idag finns en spridd uppfattning om att elever har fått allt svårare att skilja mellan de och dem och att det skulle vara en förändring som ägt rum under 2000-talet. Men frågan har uppmärksammats länge – redan Natanael Beckman tog upp den 1904 i sin Svensk språklära. Uppfattningen bekräftas i en enkät till svensklärare, som framhåller frågan som den språkriktighetsfråga som många upplever som den mest besvärliga i undervisningen (Karlsson & Lind Palicki 2017).

Det här är en av de språkvårdsfrågor som är mest debatterade i offentligheten, även om debatten har skiftat fokus över tid. Under 1970-talet handlar debatten, liksom forskningen (t.ex. Hallencreutz 1981) om valet mellan skriftspråksformerna de/dem och talspråksformen dom. Under 2000-talet har debatten istället kommit att handla om elevernas påstådda oförmåga att välja mellan subjekts- och objektsform. Senare undersökningar (t.ex. Håkansson & Norrby 2003) har också visat en osäkerhet i valet mellan de/dem och att placeringen före eller efter finita verbet verkar styra elevernas val mer än faktisk grammatisk funktion. 

På seminariet presenterar jag resultat från två delstudier: en analys av debatterna om de/dem/dom/det 1904–2016 och en undersökning av elevers faktiska förmåga att följa standardnormen i nationella-prov-texter för högstadium och gymnasium, insamlade under perioden 1995–2017.