Citatet i rubriken kommer från Charles de Geers presidietal år 1744, hållet i Kungliga Vetenskapsakademien. Vad de Geer vill efterspana är om det möjligen kan finnas maskar i Sverige "som torde spinna äfven så godt silke, som Silkesmaskarne"; en upptäckt som i så fall hade passat 1700-talets nyttoinriktade forskning som hand i handske.

De Geers uppmaning till efterspaningar kan spåras tillbaka till det allra första presidietalet som hölls av Carl von Linné i Vetenskapsakademien år 1739: Tal, om märkvärdigheter uti insecterne. Detta berömda tal anses ha introducerat entomologin i Sverige, en vetenskap vars utveckling fortsatt kan följas i Kungliga Vetenskapsakademiens Handlingar (KVAH), som snabbt blev mycket populära.

Att etablera entomologin innebar en dubbel utmaning. Inte bara vetenskapen i sig skulle utvecklas, också ett svenskt, vetenskapligt språk skulle finna sin form i den nya vetenskapliga miljön. I mitt projekt Med nyttan för ögonen – om lexikalisk etablering i Kungliga Vetenskapsakademiens Handlingar (finansierat av Erik Wellanders fond) är ett av syftena att se hur det tidiga ordförrådet inom entomologin utvecklades i den vetenskapliga kontext som hade Kungliga Vetenskapsakademien som nav. På seminariet presenteras en pågående undersökning av fyra olika författares texter i KVAH (Carl von Linné, Charles de Geer, Daniel Rolander och Clas Bjerkander). Texterna publicerades mellan 1739 och 1790.  Jag utgår från ett antagande om att Linnés presidietal satte sin prägel på vilka entomologiska frågor som skulle prioriteras, och att utvecklingen därefter går att följa i de olika författarnas presidietal och rön genom en kartläggning av texternas kommunikativa mål. Förhoppningsvis kan denna undersökning därefter utvidgas till att inkludera också andra entomologiska texter samt ligga till grund för en kartläggning av den lexikaliska utvecklingen.

Varmt välkommen som medspanare!