Lisa Rudebeck. Foto: Johan Asplund
Lisa Rudebeck. Foto: Johan Asplund

På seminariet presenterar jag min analys av s-pluralen i svenskan, med särskilt fokus på fördelningen mellan s-plural och andra pluralformer bland ord som slutar på obetonad vokal.

Väldigt många av de s-plural-ord som förekommer i svenskan är engelska lånord med olika grad av integrering i det svenska ordförrådet och av anpassning till dominerande svenska formmönster. Men svenskinternt bildade s-former förekommer också – alltså s-plural på inhemska ord (sambos, snyggos, hiphopbruds) och på lånord utan s-plural i det långivande språket (kimonos, zucchinis, schlagers). Denna produktiva s-plural-användning är begränsad till vissa ordkluster.

Särskilt väletablerad och produktiv är s-plural-användningen bland ord som slutar på obetonad vokal. Inom denna ordgrupp förekommer s-plural framför allt, men inte uteslutande, på utrala ord med accent 1 som slutar på -o, -y och –i. Min analys visar att tre faktorer inverkar på fördelningen av pluralformer bland ord som slutar på obetonad vokal: lexikal tradering, associativt stöd och kodifierad norm. Begreppet associativt stöd har jag själv myntat, med utgångspunkt i teorier och analyser inom usage-based theory. En potentiell pluralform har associativt stöd från andra förekommande pluralformer som den liknar (formmässigt eller betydelsemässigt). Ett kluster av likartade former som ger associativt stöd till varandra och till potentiella tilkommande ord kan analyseras som ett schema. Min analys visar att s-plural-mönstret är det mest produktiva schemat för vissa grupper av ord som slutar på obetonad vokal, vilket innebär att det är det mönster som har starkast fäste i talarnas mentala grammatiker.

Den kodifierade normen har begränsad men ändå inte obefintlig inverkan på fördelningen av pluralformer bland ord som slutar på obetonad vokal. Inverkan märks mest som en skillnad i fördelningen av pluralformer mellan redaktionellt kontrollerad tidningstext och bloggtext. Bland de ord som har en hög förekomst av s-plural gäller dock generellt att den kodifierade normen avviker markant från det dominerande bruket. Denna avvikelse mellan kodiferad norm och bruk gör s-pluralen högintressant i ett språkvårdsperspektiv, eftersom den utgör en anomali i förhållande till språkvårdens allmänna, bruksorienterade hållning.