Theresia Pettersson. Foto: Pia Nordin
Theresia Pettersson. Foto: Pia Nordin

Seminariet ges som webbinarium online i Zoom

stockholmuniversity.zoom.us/j/68218082278

Om Zoom.

Abstract

1500-talet är på många sätt en omvälvande period i Sverige, som kanske bäst karaktäriseras som en tid av brytning. Samtidigt som perioden av eftervärlden har kommit att definieras som en tid av kulturell nedgång och nedläggning av universitet, är det tydligt att vissa miljöer blir allt mer beroende av skrift och skriftkompetens. En sådan miljö är hovet.

På seminariet presenterar jag ett av två delprojekt som jag arbetar med inom ramarna för mitt postdokprojekt Hovet som socialt nätverk under äldre nysvensk tid. Variation och förändring i familjerna Vasas och Oxenstiernas skriftspråkbruk. I det aktuella delprojektet undersöker jag texter skrivna av 1500-talets mäktigaste kvinnor: Vasakvinnorna. Vasasyskonen fick en förstklassig humanistisk utbildning och skolades i bl.a. religion, språk och konst – enbart Elisabet Vasas bibliotek innehåller 80 böcker. De lärde sig läsa och skriva vid unga år, och bevarad korrespondens visar på ett ymnigt brevbruk av och mellan Vasasyskonen. Språket är företrädesvis svenska.

Förutom att skriften under perioden blir ett oumbärligt verktyg inom hovet för att rent konkret kunna sköta den officiella statsadministrationen, visar bevarat källmaterial att skriften inom denna miljö även används som kommunikationsmedel av mer social funktion. Exempelvis kan vi i ett brev från drottning Margareta till systern Märta 1544 läsa hur drottningen tackar systern för ”thin schrijffuelsse”, uppdaterar henne om de senaste familjenyheterna, bjuder in till julfirande, avhandlar ekonomiska förehavanden och erbjuder sina tjänster. 1565 skriver Cecilia Vasa till sin kusin Nils Sture och tackar sin ”chäre häre” för hans vänskap. I ett annat brev, skrivet av Anna Vasa 1597, är temat i brevet det privata måendet, men även brevskrivandet i sig – det är tydligt hur denna form av socialt skrivande har etablerats som praktik inom aristokratin under 1500-talet.

Genremässigt kan breven kopplas till en äldre brevtradition. Samtidigt är det tydligt att de traditionella brevmallarna inte längre är helt funktionella – detta något mer informella och socialt inriktade brevbruk kräver nya uttrycksformer. I min presentation kommer jag fokusera på sambanden mellan Vasakvinnornas sociala roll och texternas form och funktion: Vad är funktionen med dessa brev? Hur kan Vasakvinnornas brevbruk kopplas till deras roll att ”lindra, omhänderta, beskydda, hjälpa”? Kan dessa texter ses som ett uttryck för ett privat skrivande på frammarsch?