Abstract

En viktig del i en svensklärares yrkesutövning är att bedöma och ge återkoppling på elevers skrivande. Lärarens respons återspeglar (i bästa fall) de skriftspråkliga normer som undervisningen syftar till att förmedla. Eftersom språkliga normer förändras är det rimligt att anta att också responsgivningen gör det. I en pågående undersökning intresserar vi oss för förhållandet mellan normer och responsgivning och hur dessa förändras över tid.  

Under presentationen redovisar vi resultat från en undersökning av studentuppsatser från tre perioder (1860/70-tal, 1910-tal och 1960-tal) och tre läroverk (Högre allmänna läroverken i Luleå, Falun och Strängnäs). Perioden omfattar alltså hela den tid som studentexamen utfärdades i Sverige. Vi har inledningsvis fokuserat på lärares kommentarer och rättningar och inte på texterna i deras helhet. Vår förhoppning är att våra vidare studier ska kunna säga oss något om skolan som förmedlare av språkliga normer på ett mer generellt plan. Vi hoppas vid kollokviet också få möjlighet att diskutera möjliga vägar framåt.