Syftet är att studera hur språkliga redskap används inom olika ämnen för att belysa och tränga djupare in i dessa ämnens sätt att producera och konstruera kunskap och att därmed nå en djupare förståelse av språkets roll i denna process. Ytterst handlar det om att komma åt hur kunskap produceras och konstrueras inom vetenskaplig verksamhet över huvud taget, inte minst för att undervisning i akademiskt skrivande skall kunna bedrivas på ett mer effektivt sätt.

Projektet omfattar ett antal delstudier. Var och en av delstudierna undersöker de verktyg, de så kallade medierande redskap, som forskare använder för att tänka, skriva och prata om sina ämnen (inom t.ex. delar av områdena maskinteknik, väg- och vatten, juridik, medie- och kommunikationsvetenskap, nordiska språk och ämnesdidaktik).

Begreppet medierande redskap kan beskrivas som de resurser i form av återkommande handlande som människor använder för att delta i sociala praktiker inom en praktikgemenskap. Inom projektet betraktas akademiskt språkbruk som en uppsättning intellektuella och sociala redskap, formade och successivt anpassade inom sina respektive gemenskaper.

Projektets specifika mål är följande


  • att kartlägga de centrala medierande redskapen inom ett antal olika ämnen
  • att studera hur kunskap konstrueras och hanteras inom dessa olika ämnen
  • att fånga (vissa centrala aspekter av) den genrekompetens som forskarna inom respektive ämne besitter och att diskutera denna genrekompetens ur ett lärande- och undervisningsperspektiv
  • att utveckla och förfina denna typ av analys så att den även kan tillämpas av andra forskare och på flera ämnen.

Forskningsinriktning och teoretisk ram


Projektet hör hemma inom den socialt inriktade text- och skrivforskningen (motsatsen skulle ungefär motsvaras av traditionell textlingvistik respektive individcentrerad processforskning). I den moderna text- och skrivforskningen, dvs. den forskning som är socialt orienterad, ligger fokus på funktion och interaktion och man laborerar med faktiska sociala kontexter till skillnad från den mer traditionella forskningen som fokuserar på form och struktur och laborerar med idealiserade och generella kontexter.

I den moderna forskningsinriktningen ryms t.ex. Faircloughs kritiska diskursanalys, den australiska genreskolan (Martin, Christie, Eggins), den brittiska genreanalysen (Swales, Bhatia), de nordiska sakprosaprojekten (se t.ex. Englund & Ledin 2003) och Kress & van Leeuwens sociosemiotiska teori om multimodalitet.

Detta projekt låter sig placeras inom den gren av språkvetenskapen som går under benämningen skrivkulturforskning som bygger på både nyretoriska (t.ex. Miller 1984) och sociokognitiviska (Berkenkotter & Huckin) synsätt.