Omslag Sånt vi bara gör. GÖR är skrivet med stora versaler i en kurva där bokstäverna faller nedåt
Omslag: Johannes Molin
 

Utifrån egen och andras forskning berättar de engagerat och lättillgängligt om sånt vi bara gör. Varje text kompletteras med en faktaruta med lästips för den vetgirige.

Sånt vi bara gör kan läsas för nöjes skull, men boken passar också utmärkt som diskussionsunderlag i studiecirklar liksom i gymnasie- och högskolans undervisning med kultur och språk i fokus.

Jenny Nilsson, Susanne Nylund Skog och Fredrik Skott, bokens redaktion, är språkvetare och etnologer och arbetar på Institutet för språk och folkminnen. De övriga författarna är forskare inom angränsande områden och alla är goda skribenter.

Sånt vi bara gör ges ut i samarbete med Institutet för språk och folkminnen.

Boken går att köpa från Carlssons förlag: Sånt vi bara gör

Från Institutionen för svenska och flerspråkighet bidrar nio forskare med tio texter:

Jenny Nilsson. Foto: Tobias Müller
Jenny Nilsson. Foto: Tobias Müller

Sånt vi bara gör i början

Om hälsande

Jenny Nilsson (projektet IVIP)

Tänk dig att du ska på konsert och står och väntar på att få köpa biljetter i biljettkassan. Nu är det din tur. Du och kassapersonalen säger hej till varandra, snabbt och smidigt, innan du berättar vilken konsert du vill se. Men hur vet du egentligen när du ska hälsa? Och att det är just hej du ska säga?

 


 

 

 

Karolina Wirdenäs. Foto: Johan Asplund
Karolina Wirdenäs. Foto: Johan Asplund
 
 

Sånt vi och andra bara gör

”Var det så enkelt?”

Karolina Wirdenäs

Har du lärt dig något nytt den senaste veckan? I vilket sammanhang var det? Ditt svar kommer att variera med ålder och livsfas. I skolan ägnar vi mycket tid åt att lära oss det som så småningom kommer att behövas för att klara högre studier eller yrkesliv. Många av de kompetenser vi får med oss från vår skolgång är så kallade generiska, dvs. sådana som kan överföras till skilda sammanhang Vi kan till exempel ofta läsa och förstå en text, även om genren är ny för oss. Men i takt med att livet och samhället förändras behöver vi tillägna oss nya kompetenser.

 

Sånt vi bara gör för att orientera oss

(Ingen från institutionen.)

 

Marie Nelson. Foto: Pia Nordin
Marie Nelson. Foto: Pia Nordin

Sånt vi bara gör med kategorier

Relationsorienterande pronomenval, sånt vi bara gör

Marie Nelson

»Sånt vi bara gör« är titeln på den här boken. Titeln kunde naturligtvis ha utformats på annat sätt, till exempel med ett opersonligt och allmänt pronomen: Sånt man bara gör eller med en passivkonstruktion: Sånt som bara görs. Genom att det personliga pronomenet vi används, fångas läsaren upp och inkluderas i sammanhanget.

 

 

 

Lena Lind Palicki. Foto: Pia Nordin
Lena Lind Palicki. Foto: Pia Nordin
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hen – på väg att bli till sånt vi bara gör

Lena Lind Palicki

I början, när hen slog igenom i de breda kretsarna runt 2012, var det få som använde ordet i talspråket på ett naturligt sätt. Många trevade sig fram och försökte använda det men det låg liksom konstigt i munnen, det lät markerat varje gång, med ett tryck på H och betoning på varje bokstav. Inte alls som när vi uttalade ett slarvigt han som ’an eller hon som ’on, vilket är det naturliga sättet när vi sväljer ljud eller drar samman ord i talspråket.

 

 

 

Sånt vi bara gör på egen hand

(Ingen från institutionen.)

 

Sånt vi bara gör med tekniken

(Ingen från institutionen.)

 

Tomas Riad Foto: Pontus Nilsson
Tomas Riad Foto: Pontus Nilsson
 

Sånt vi bara gör med ord och namn

Smeknamn och grötrim – de kommer så naturligt

Tomas Riad

Folk vi känner väl tilltalar vi ofta med smeknamn: Robert blir Robban, Charlotte blir Lotta, Katarina blir Kattis och Jan blir Janne. Det är ett sätt att signalera närhet, informalitet, ofta också kärvänlighet. Svenska smeknamn har alla samma grundläggande form. De är tvåstaviga, har betoningen på första stavelsen och bildas med en ändelse: Robb-an, Lott-a, Katt-is, Boss-e, Carr-o, Bett-an. Det spelar ingen roll om namnet är långt eller kort. Just som med Askungens styvsystrars fötter anpassas namnet så att det passar i glasskon: Margareta blir Maggan eller Meta, Carolina blir Carro eller Lina. Man kan tänka på Bo som en styvbror med för liten fot, så glasskon får fyllas ut: Bosse.

 

Lena Lind Palicki. Foto: Pia Nordin
Lena Lind Palicki. Foto: Pia Nordin
 
 

En intensiv utbildning är inte lika kul som en skum banan

Lena Lind Palicki

Många gör sig lustiga över särskrivningsklassiker som en brun hårig sjuk sköterska och kyckling lever. Det postas bilder i sociala medier på skyltar där det står saker som ”Skum banan med ananassmak” eller ”Gå lätt packad i fjällen!”. Det är kul såklart!

 

 

 

 

Sånt vi bara gör tillsammans

(Ingen från institutionen.)

 

Catrin Norrby. Foto: Pia Nordin
Catrin Norrby. Foto: Pia Nordin
 
 
 
 
 

Sånt vi bara gör med varandra

”Åh det var så roligt” – berättelser om våra egna erfarenheter

Catrin Norrby

En vanlig uppfattning är att vi främst använder språket till att överföra faktainformation, men en stor del av våra samtal går åt till att underhålla sociala relationer och skapa en gemensam och delad syn på oss själva och vår omgivning. I det sammanhanget intar berättandet om personligt upplevda händelser en central roll. Våra vardagssamtal är fyllda av berättelser om stort och smått, om spännande äventyr och vardagliga bestyr, men givetvis finns det stora skillnader i berättandeaktivitet mellan olika samtal, grupper och individer.

 

Sånt vi bara säger

(Ingen från institutionen.)

 

Klara Skogmyr Marian. Foto: Pia Nordin
Klara Skogmyr Marian. Foto: Pia Nordin

Sånt vi bara gör med kroppen

Vi skrattar åt allt möjligt

Klara Skogmyr Marian

Efter att ha tjuvlyssnat ett tag förstår jag att konversationen vid bordet bredvid handlar om en anhörig som nyligen gått bort.

”Vi misstänkte ju att det skulle gå fort, men inte hehh så fort”, säger han och skrattar kort.
”N(h)ej(h) verkligen” svarar hon med skrattande röst.

Denna korta sekvens, om än mer anekdotiskt än precist återgiven, illustrerar ganska tydligt en viktig poäng om skratt: tvärtemot vad man kan tänka sig skrattar vi inte nödvändigtvis för att vi är glada.

 

 

Jessica Douglah. Foto: Johan Asplund
Jessica Douglah. Foto: Johan Asplund

Bildspråk som instruktion

Jessica Douglah

»Det blev pannkaka av alltihop« eller lätt som en plätt är utryck som de flesta svenskar känner till och säkerligen också använt sig av. Dessa uttryck är exempel på hur man i språket kan använda bilder för att utrycka sig, bilder som används för att på något sätt förstärka vad som sägs eller för att underlätta förståelsen för något. Uttrycken målar således upp en bild i huvudet på mottagaren.

 

 

 

 

Inga-Lill Grahn Foto Bengt Edqvist
Inga-Lill Grahn. Foto Bengt Edqvist

Sånt vi bara gör på slutet

Tack för tacket

Inga-Lill Grahn (projektet IVIP)

Det går nog knappt en enda dag i våra liv utan att vi säger tack. Hemma, på jobbet, i affären, hos doktorn … Att tacka är nämligen sånt vi bara gör utan att alltid vara medvetna om det, vilket är typiskt för många vardagliga handlingar.