Anke Schmidt-Felzmann och generalmajor Karlis Neretnieks i SVT. Foto: SVT
Anke Schmidt-Felzmann fick snart träna på sin svenska i SVT:s morgonsoffa, här med generalmajor Karlis Neretnieks.

Anke Schmidt-Felzmann är doktor i statsvetenskap intresserad av europeisk säkerhetspolitik och Ryssland, specialiserad på internationella samarbeten i Nordeuropa, både inom ramen för EU och NATO. Hennes kunskap om de aktuella frågorna tog inte bara Anke till Stockholm, utan även snabbt in i SVT:s morgonsoffa där hon som forskare inom Utrikespolitiska institutets Europaprogram fick kommentera oroligheterna på Krimhalvön.
– Jag hade just börjat på UI när flygplanen sköts ner i Ukraina sommaren 2014 och det började diskuteras sanktioner mot Ryssland. Min svenska kändes fortfarande sådär när SVT hörde av sig och det kändes nervöst att öva på den i tv, men mina kollegor var på semester och jag kunde inte skylla på att det inte var mina forskningsfrågor, för det var precis mina forskningsfrågor. Så det var bara att kasta sig ut från klippan.

Ursprungligen är Anke från Tyskland, och innan hon flyttade till Sverige för att forska på statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet med Vetenskapsrådets stipendium har hon arbetat i Glasgow, Maastricht och Bryssel. Hon gillar Stockholm, men tycker det är en svår stad att lära sig svenska i.
– Alla kollegor kan engelska och vill ju gärna prata engelska. Och efter jobbet går svenskarna hem. Då måste man vara lite kreativ för att få prata svenska, jag började till exempel spela fotboll i ett korpenlag. Det var det bästa sättet att lära mig mer svenska och samtidigt ha kul!

Dessutom är svenska ett svårt språk att lära sig.
– Det är det här med satsmelodin och betoningen! Man kan uttala alla ord rätt och ändå inte bli förstådd. En gång beställde jag en laktosfri cappuccino men betonade fel och fick en latte och en cappuccino, ingen av dem laktosfria. Då kände jag lite ”kom igen, det var inte klockrent, men jag var nära”!

Anke Schmidt-Felzmann. Foto: H-H.Schmidt-Felzmann

Kulturen hämmar språkinlärningen

– Andra platser jag har bott räcker det med att kunna språket hyfsat så hjälps folk åt och gissar sig fram, men svenskar uppfostras inte riktigt till att försöka förstå. Här är pyttesmå nyanser viktiga och fast man är hyfsat nära räcker det inte. Det är den största svårigheten man möter när man försöker lära sig svenska i Sverige.

Anke har lärt sig svenska med ”IKEA-modellen” som hon kallar den man hämtar olika delar och sätter ihop själv. Några delar har hon fått från kurserna i svenska som främmande språk på Stockholms universitet.
Jag började direkt på kurs 4 och gick vidare till kurs 5 för internationella studenter och forskare, så jag hade velat ha mer kunskap om grundläggande grammatik. Sedan läste jag Muntlig interaktion på svenska i akademiska sammanhang, som var just inriktad på den akademiska miljön, vilket jag uppskattade mycket. Det var väldigt värdefullt att förstå det typiskt svenska. Bara en sådan sak som att vänta på sin tur i samtal. Jag har haft väldigt trevligt med svenskar men så är det något i mötessituationer som blir fel, man märker hur det uppstår frustration men förstår inte varför. Det var en aha-upplevelse under kursen: okej, svenskar tycker att man avbryter om man pratar lite över varandra. För mig var det så ovant, att så fort någon har sagt något ska man ta en liten paus!

Hipsters, nollåttor och svampar

För att bygga upp sitt ordförråd har Anke läst skönlitteratur utanför kurserna. Men det gäller att välja rätt böcker för att lära sig vardagsspråkets ord och användbara fraser.
– Wallander passar inte så bra, för hur ofta pratar man om att någon fått en yxa i ryggen eller hittat ett lik i en sjö? Jag plöjde istället igenom alla möjliga kärleksromaner som utspelar sig i Stockholm. De var lättillgängliga, och kanske inte alltid så intellektuellt stimulerande, men jag lärde mig en hel del om Stockholm med ord som jag inte stött på tidigare. Om södermalmshipsters, nollåttor, Stureplan och Spy Bar - ”vi möts vid svampen”!

Läsning är bra, men det viktigaste tipset Anke har till andra som vill lära sig svenska är ändå att fortsätta prata även när det tar emot.
– När man kommer som vuxen till ett annat land och försöker lära sig språket känner man ju sig jättedum och obegåvad  som en treåring i sandlådan! Man kan inte säga allt, och man förstår inte allt heller, och man vill inte säga fel, men intellektuellt har man mycket mer att bidra med till diskussionen som man inte lyckas uttrycka. Och eftersom svenskar så gärna pratar engelska är det lätt att välja den enkla vägen och inte träna på svenskan. Men fortsätt envisas, de kommer byta tillbaka till svenska efter ett par meningar.

Idag, sju år efter att Anke flyttade till Stockholm, pratar hon flytande svenska.
– Av de språk jag lärt mig är svenska det jag har börjat använda utan att behärska det, för att jag var tvungen. Jag visste att jag måste lära mig svenska under stipendiet jag hade för att ha en chans att få en vidare anställning. Det första ett och ett halvt året var riktigt plågsamt. Men det gäller att kämpa på och inte vika ner sig. Man kan inte vänta med att pratat tills man kan uttrycka sig korrekt, då kommer man aldrig lära sig. Man får inte vara en fegis!