Stockholms universitet

Jurist ny ledamot i Svenska Akademien

Svenska Akademien får en jurist på stol nummer ett. Den nye ledamoten heter Eric M. Runesson, han är justitieråd i Högsta domstolen och har läst juridik vid Stockholms universitet.

Att en jurist innehar stol nummer ett i Svenska Akademien är snarare regel än undantag sedan 1930-talet. Företrädaren på stolen, författaren och litteraturvetaren Lotta Lotass, utgör undantaget.

Eric M. Runesson träder formellt in i Akademien den 20 december i samband med en högtidssammankomst där han förväntas hålla ett anförande. Kutymen är att det ska handla om företrädaren på stolen, men så blir det inte denna gång.

– Det anses nog inte riktigt pietetsfullt att hålla tal till en ännu levande och verksam författare. Det skulle inte kännas särskilt bra. Det får bli ett annat ämne istället, oklart vad än så länge, säger Eric M. Runesson.

 

Medlare åt Svenska Akademien

Innan han blev tillfrågad om att träda in som ledamot hade Eric M. Runesson anlitats som medlare för att reda ut de konflikter som har orsakat slitningar inom Svenska Akademien. Att han nu byter roll, från att ha varit en extern part till att bli en del av verksamheten ser han inte som något problem.

– Den stora skillnaden är att man som ledamot förväntas ha en uppfattning i sak medan min uppgift som medlare var att hjälpa till med problemformuleringen. Jag tror inte att mitt tidigare uppdrag kommer att påverka min roll eller ställning i Akademien.

Eric M. Runesson Foto: Staffan Westerlund
Eric M. Runesson Foto: Staffan Westerlund

En medlare i juridisk mening hjälper parterna att fatta så kloka beslut som möjligt genom att redogöra för de juridiska implikationer deras vägval kan komma att få.

– Det handlar om att förmå parterna att inse att deras beslutandemakt har vissa juridiska begränsningar samt att den enes beslut påverkar den andre och vice versa. På så vis kan man komma fram till en jämvikt mellan parterna.

 

”Avtalsrätt innehöll allt jag hade letat efter”

Eric M. Runesson läste introduktionskursen på juridik, det som förr kallades proppen, i Uppsala i början av 1980-talet.

– Jag har alltid varit intresserad av filosofi och idé- och lärdomshistoria. Det senare ämnet läste jag i Uppsala. Juridiken har kopplingar till dessa ämnen liksom till psykologi och ekonomi, vilket också intresserar mig. Självklart var det också viktigt för mig att juristutbildningen var gångbar på arbetsmarknaden.

Eftersom han fick en lägenhet i Stockholm bytte han studieort. Första ämnet han läste i Stockholm var avtalsrätt.

– Jag kände på en gång att jag hade hamnat rätt. Avtalsrätten innehöll allt jag hade letat efter. Den var så omedelbart begriplig för mig.

Allt var förstås inte fullt lika roligt på juristutbildningen.

– Jag hade svårt att uppamma ett intresse för kursen Förvaltningsrätt. Därför bestämde jag mig för att utmana mig själv och bli expert på den delen av förvaltningsrätten som jag tyckte var tråkigast, nämligen kyrkorätten. Efter det gick resten av kursen mycket lättare.

Vid sidan av studierna fanns inte mycket tid till annat utöver att extraknäcka på en reklambyrå som AD-assistent. Att juridikstudierna är så intensiva innebar, nu som då, att mycket tid tillbringades i studiegrupper tillsammans med kurskamrater.

– Jag var med i ett litet gäng som brukade tentaplugga ihop. Vi har fortfarande sporadisk kontakt. Även om det är långt mellan varven är det aldrig svårt att återknyta kontakten som vi hade då vi var studenter.

 

Kraven på studenterna har hårdnat

Sedermera blev Eric M. Runesson själv lärare på Mastersprogrammet i internationell skiljemannarätt. Jämfört med när han själv var student tycker han att kraven är mycket hårdare idag.

– Dagens studenter har mycket mer skrivuppgifter och inlämningsuppgifter. På min tid var det mer så att den som kunde flest regler vann. Nu är det mer fokus på hur reglerna samverkar med varandra. Jag kom nog ganska lindrigt undan som var student på 1980-talet. Jag är inte säker på att jag hade klarat mig idag.

Eric M. Runesson blev tidigt intresserad av medling. Tillsammans med Jan Kleineman, sedermera professor i civilrätt, byggde han upp den så kallade förhandlingsveckan som ett block i kursen Kommersiell avtalsrätt vid Stockholms universitet. Inspirationen kom till en del från hans masterstudier vid Harvard Law School.

– Förhandlingsveckan bestod i intensiv träning i förhandlingsteknik. Jag höll på med det i några år tills det blev för slitsamt. Parallellt med undervisningen jobbade jag på advokatbyrå och skrev min avhandling vid Handelshögskolan i Stockholm.

 

Knuten till Stockholm Centre for Commercial Law

Jan Kleineman lärde han känna redan som student. Jan Hellner och Jan Ramberg, forskare och lärare på Juridiska institutionen, kom också att göra intryck på den unge studenten Eric. Det var personer som han verkligen såg upp till och kom att påverkas av.

Jan Kleineman var med och tog initiativ till att inrätta Stockholm Centre for Commercial Law, ett forskningscentrum knutet till Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Eric M. Runesson knöts till verksamheten som ledamot i vetenskapliga rådet och var 2016–2018 adjungerad professor vid Stockholms universitet. Han har fortfarande kontakt med centret.

– Jag ska hålla ett kvällsseminarium där om några veckor och går gärna på andras seminarium när jag har tid.

Efter närmare 30 år som advokat menar han sig ha lärt en del om hur organisationer fungerar och inte fungerar. Den kunskapen hoppas han kunna ta med sig in i Svenska Akademien.

– Det kan nog vara bra att ha någon vid bordet med min praktiska erfarenhet. Dessutom råkar jag veta en del om den juridiska miljö som Akademien rör sig i. Det är en speciell form av organisation genom att vara en privaträttslig korporation med offentligrättsliga inslag som går tillbaka till ett gammalt kungligt privilegium från 1786. Svenska Akademien är varken en ideell förening eller en stiftelse utan något däremellan. Det gör att juridiken kring organisationen blir komplicerad.

 

Strävar efter språkets klarhet

I september 2018 tillträdde han som justitieråd i Högsta domstolen. Eric M. Runesson menar att det rent allmänt kan vara bra att ha en jurist som ledamot i Akademien.

– Vi har vårt eget perspektiv på språket. För oss ska språket inte vara lyriskt eller suggestivt.  Vi jurister strävar inte efter skönhet i språket utan klarhet. Eller möjligen den skönhet som finns i klarheten.

Hur är det med skönlitteraturen då, hinns den med mellan rättsfallen och propositionstexterna?

– Jag har självklart inte blivit invald för att jag kan så vansinnigt mycket om litteratur. Men när jag i en annan intervju beskrev mig själv som en glad amatör på litteraturens område tyckte min fru att jag spelade ner mig.

Just nu läser han ”Massa och makt” av nobelpristagaren Elias Canetti. Boken är en filosofisk och skönlitterär studie av hur massrörelser uppstår och fungerar.

– Det är en mycket fint skriven bok med många intressanta formuleringar i ett ämne som inte har förlorat i aktualitet.

Eric M. Runesson vill gärna framhålla att Svenska Akademien gör mycket mer än bara delar ut Nobelpriset i litteratur. Även andra pris¬er och stipendier delas ut av organisationen. Därtill ger Akademien ut svenska klassiker med en inledning författad av en av ledamöterna samt ansvarar för Svenska Akademiens ordbok – ett mastodontprojekt som har pågått sedan 1890-talet och som beräknas vara i mål inom några år. 

– Jag ser verkligen fram emot att arbeta med de fantastiska människor som utgör Svenska Akademien. För mig personligen innebär ledamotskapet en genväg in i litteraturen. Genom att ta del i Akademiens arbete kommer jag att uppfatta och läsa en massa saker som jag annars inte hade gjort, säger Eric M. Runesson.

Text och bild: Staffan Westerlund

På denna sida