Författarens hand: handskriftens litteraturhistoria

Vi skriver inte som förr. Den som sätter pennan till papperet för något mer än sin signatur märker snart av sin ovana hand. Inte heller barnen skriver som förr enligt återkommande larmrapporter från skolan. Men innan handskriften blev ett medium i kris var den under tusentals år det litterära skapandets förutsättning. En vacker handstil var varje författares prydnad, men den kunde på omvänt vis även leda till ett slitsamt arbete som kopist. Litterära texter formades av skriftsystem som alfabet eller stenografi, inskriptionsmedier som griffeln eller fjäderpennan och materiella underlag som vax eller papper. Men hur påverkar skrivandet för hand litteraturens uttrycksformer? Spelar det någon roll om den hand som skrivit också är den som komponerat texten? Kursen ”Författarens hand” undersöker hur olika handskriftssystem, skrivpraktiker och skrivunderlag har bidragit till att forma – och samtidigt speglats i – litterära klassiker från antiken till idag.

Under kursen studeras sambandet mellan handstil och litterära uttryck. Vi läser antika diktare som Catullus och Horatius, medeltida författare som Héloïse och Abélard, renässansförfattare som Erasmus och Luther. Alla skriver de om sitt eget skrivande, och deras litteratur formas också av deras förmåga – eller oförmåga – att greppa pennan. Ett kurstillfälle ägnas åt brevromanen, där författarna ständigt stressas i sitt skrivande på grund av den postvagn som snart avgår, från Rousseaus Julie eller den nya Heloise till Richardsons Pamela och Goethes Werther. Vi studerar också hur tjänstemannafiguren i 1800-talsromanen – från C.J.L. Almqvist till Charles Dickens och Flaubert – alltmer framträder som den moderne författarens dubbelgångare, och en amerikansk skrivare som Herman Melvilles ”Bartleby” går under när skrivkrampen – eller är det den nya stålpennan? – infinner sig. Slutligen ser vi närmare på hur handskriften sätts under konkurrens av nya medier som skrivmaskiner och ordbehandlare, och hur då grafologin, läran om sambandet mellan handstil och personlighet, plötsligt uppstår som en sidoeffekt.