Möten över gränser är dynamit

När man för samman människor och låter dem mötas över disciplingränser, det är då det händer. Det är månadens alumn Catherine Odora Hoppers övertygad om. Hon är född i Uganda, tog sin doktorsexamen vid Stockholms universitet och är nu professor i samhällsvetenskap i Sydafrika. Som första icke-sydafrikan fick hon förra året ta emot ”Nelson Mandela Distinguished Africanist Award”.

Catherine Odora Hoppers utbildade sig till lärare i Uganda och Zambia på 1970-talet och ser sig fortfarande som lärare, fast i en vidare mening:

– Den som har kunskap delar den och engagerar sig i andra. Det är det som är att vara lärare, säger hon.

Och för att kunna engagera sig i andra måste man kunna lyssna. Catherine Odora Hoppers far var en klanledare och i den rollen mötte han många människor. Hon minns att han var en mycket tyst person som välkomnade sina besökare och sedan lyssnade på dem när de berättade sina ärenden – verkligen lyssnade på vad de sa, berättar Catherine – och kände av deras stämningar. Det är fortfarande ett ideal för henne.

Sverige är mitt andra hemland

Under det oroliga 70-talet i Uganda mördades delar av Catherine Odora Hoppers familj och hon flydde till Zambia där hon fullföljde sin utbildning. Hon återvände till Uganda men fick fly igen i slutet av 1980-talet och kom då till Sverige.

– Sverige tog emot mig med öppna armar, gav mig en plats att vila på och har en stor plats i mitt hjärta. Det är mitt andra hemland, säger hon.

Så småningom sökte hon sig till Stockholms universitet och tog i början på 1990-talet en master i Internationell och jämförande pedagogik. Hon började doktorera vid universitetet och forskade om strukturellt våld och dess påverkan på policyfrågor i Afrika.

– Det öppnade mina ögon för norra halvklotets tillkortakommande när det gäller att förstå utvecklingsländerna och deras möjligheter.

Arbetat runt om i världen

Efter sin disputation har Catherine Odora Hoppers både undervisat och forskat runt om i Sverige, men också i bland annat Norge, Sydafrika, Zimbabwe, Storbritannien och Kanada där hon är rådgivande i frågor som rör ursprungsbefolkningen. I dag är hon anställd vid University of South Africa som ”South African Research Chair in Development Education”. Men hon har inte bara gjort forskarkarriär utan också varit internationell policyrådgivare för bland annat Sida, NORAD, Världsbanken, EU-ACP, UNESCO, UNICEF, OAU samt Sydafrikas och Ugandas regeringar. Huvudintresset för henne som forskare och som policyrådgivare är nu inhemska kunskapssystem, så kallade ”indigenous knowledge systems”, det vill säga den kunskap som finns inbäddad i lokala traditioner, traditionell medicin, lagar etc. Hon har också lett arbetet med att skriva en nationell policy för inhemska kunskapssystem i Sydafrika.

Återkommer regelbundet till Sverige

Catherine Odora Hoppers återkommer fortfarande regelbundet till Sverige. Förutom att hon har barn som bor i Sverige driver hon bland annat ett projekt där professorer, beslutsfattare och doktorander från Sverige och Sydafrika möts och samarbetar. ”Dynamit” kallar hon resultatet.

– Tiden i Sverige förändrade mig. Jag övervann mina rädslor, jag tvingades gå djupt in i mig själv och började uttrycka mig själv, säger Catherine Odora Hoppers och berättar att hon tycker om tystnaden i Norrland.

– Men jag förstår inte varför svenskar bär så mörka kläder på vintern. Det är ju då det behövs mest färg!