Strand
Photo: Daniel Johansson

Vid första anblicken kan Östersjöregionen verka ointressant för havsforskare som fokuserar på världshaven. Östersjön är relativt grund, har låg salthalt jämfört med oceanerna och en smal förbindelse med Nordatlanten. Men antagandet kan inte vara mer felaktigt, hävdar 26 forskare från sju länder i en artikel i tidskriften Science Advances.

Enligt forskarteamet kan Östersjön fungera som ett slags tidsmaskin, som hjälper havsforskare att bättre förutse kommande globala förändringar. Innanhavets lilla vattenvolym och det långsamma vattenutbytet med Nordatlanten gör att effekter förstärks och många processer och interaktioner sker med en högre hastighet än i andra hav.

Hårt tryck på Östersjöregionen

Världshaven har värmts upp med ungefär 0.5°C under de senaste 30 åren medan Östersjöns havsvatten värmts upp med hela 1.5°C. Andra förändringar som observerats under samma tid är den tiofaldigt större utbredningen av syrefria bottnar i de djupa delarna av Östersjön jämför med havet globalt.

– Likaså kan vi notera försurningen i Östersjön genom de lägre pH-värdena, vilka regelbundet sjunker till nivåer som förväntas i de stora oceanerna först under nästa sekel, säger Kerstin Johannesson, professor och marin forskare vid Göteborgs universitet och en av författarna bakom studien.

De extrema värdena i Östersjön är bland annat en följd av att nio länder gränsar direkt till havet. Samtliga är högt industrialiserade och tätt befolkade i kustområdena. Även intensivt jordbruk och högt fisketryck påverkar.

Förbättringar genom övervakning och samarbete

Allt är dock inte nattsvart. Östersjön är ett av världens mest övervakade havsområden där vetenskapliga observationer och mätningar har pågått sedan tidigt 1900-tal. Det finns också en stark tradition av vetenskapligt samarbete mellan många av länderna i regionen.

Sedan åttiotalet har Östersjöländerna tillsammans bland annat lyckats minska belastningen av näringsämnen och bromsat överfiskningen. Genom gemensamma åtgärder har populationer av rovdjur, som till exempel havsörn, slutat minska.  Förbättringarna har åstadkommits genom bindande överenskommelser mellan länderna.

Östersjön som modellregion

Utfiskning, uppvärmning, försurning, övergödning, syrefria bottnar och intensiv användning av kustvatten är fenomen som kan observeras i samtliga världshav.

– Eftersom förändringarna har varit extra dramatiska i Östersjön, men också eftersom en del av problemen framgångsrikt har börjat åtgärdas där, kan regionen ses som modellregion för vad som kan förväntas och vad man på andra håll skulle kunna göra åt de framtida utmaningarna, säger Annica Sandström, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

Här hittar du hela artikeln (på engelska).

Kontakter:

Kerstin Johannesson, Göteborgs Universitet, kerstin.johannesson@marine.gu.se

Helén Andersson, SMHI, Norrköping, helen.andersson@smhi.se

Michele  Casini, Sveriges lantbruksuniversitet, Lysekil, michele.casini@slu.se

Linda Laikre, Stockholms universitet, linda.laikre@popgen.su.se

Annica Sandstrom, Luleå tekniska universitet, Annica.sandstrom@ltu.se

Hoppande lax
Photo: Linda Laikre

Deltagande institutioner:

GEOMAR Helmholtz Centrum för Marin Forskning, Kiel (Tyskland), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI, Norrköping (Sverige), Åbo Akademi, Åbo (Finland), Århus universitet, Roskilde (Danmark), Sveriges lantbruksuniversitet, Lysekil (Sverige), Warszawa universitet, Warszawa (Polen), Århus universitet, Roskilde (Danmark), Danmarks och Grönlands Geologiska undersökningar, Köpenhamn (Danmark), Helsingfors universitet, Helsingfors (Finland), Göteborgs universitet, Tjärnö, Strömstad (Sverige), Helmholtz Centrum för Miljöforskning UFZ, Magdeburg (Tyskland), Åbo universitet, Åbo, (Finland), Finlands miljöcentral (SYKE), Helsingfors (Finland), Stockholms universitet, Stockholm (Sverige), Danmarks Tekniska Universitet, Kongens Lyngby (Danmark), Nationella Forskningsinstitutet för Marint fiske, Gdynia (Polen), Thuenen Institut för Östersjöfiske, Rostock, (Tyskland), Tartu universitet, Tartu (Estland), Luleå tekniska universitet, Luleå (Sverige), Thuenen Institut för Jordbruksekonomi, Braunschweig (Tyskland), Linköpings Universitet, Linköping (Sverige)

Referens:

Reusch, T. H. B., J. Dierking, H. Andersson, E. Bonsdorff, J. Carstensen, M. Casini, M. Czajkowski, B. Hasler, K. Hinsby, K. Hyytiäinen, K. Johannesson, S. Jomaa, V. Jormalainen, H. Kuosa, S. Kurland, L. Laikre, B. R. MacKenzie, P. Margonski, F. Melzner, D. Oesterwind, H. Ojaveer, J. C. Refsgaard, A. Sandström, G. Schwarz, K. Tonderski, M. Winder, M. Zandersen (2018): The Baltic Sea as a time machine for the future coastal ocean. Sci. Adv. 2018;4: http://dx.doi.org/10.1126/sciadv.aar8195